En kylig vind
leker
kring mina svullna
ögon.
Jag blundar
och känner
en svag
viskning blåsa värme
i mitt nakna frusna
tillstånd.

Jag lever och
hoppas
att väntans fulla
mognad
bryter mark i drömmarens
och på nytt slår fast
de evigas sökande
längtan.

…men vågar du steget?
Vågar du ta det kliv
som förenar ord
och handling?
Då möts vi
kanske
på halva vägen

Göran Hansson

Ljusblåa virvelvindar

 svävar ovanför ängen

 vi är blommorna

 vaggar oss in i en skymningssömn

 för att nästa morgon vakna

 tillsammans med gryningen

 solen går upp och ger liv

 värme och kärlek

 ljusblåa virvelvindar

 leker i elden, leker i mitt hår

 genom min själ, jordens år

 jag vandrar och jag ser stupet

 framför mig

 men jag har lärt mig att inget är omöjligt

 och jag litar på dig

 Gud som alltid bär oss

 fyller vårt hjärta med en virvelvind

 för att fylla hela världen

 när han rör vid någons kind

Karin Lumio

Ett litet steg i taget
är allt som jag förmår
När vandringen känns oviss,
och vägen lång och svår

Ett litet steg i taget
Jag stannar sedan till
och känner var du finns någonstans ,
Det är ju dit jag vill

Atle Burman

Förunderligt!

När Gud skulle smida
skapelsens krona
blandade han samman en häxbrygd
av drifter och begär, av ve och vånda,
och stängde den inne i ett
kärl av skört ler.


Att det ska vara så svårt att leva
för människan.
Blomman lhyfter förtröstansfullt
sin kalk mot solen,
fågeln hälsar morgonrodnaden
med trygg sång
och fjärilen spänner sina gyllenstoftvingar
över gröna marker.
Men människan finner ingen vila.
Hon har oron i blodet, ångestens feber,
en vild utlängtan.


Varför skapade du oss så, Fader?
Varför fick vi inte blommans förtröstan,
fågelns och fjärilens sorglöshet
i faddergåva,
mullvadens jordgrävarglädje
och huskattens spinnande hemlycka?

- - -

Å, nu vet jag det.
Därför att du älskar orons vingar,
de aggande synderna, Jakobskampen.
Du vet ingenting större
än en människa som kämpar.
Åt henne, blott åt henne ger du makten
att vila ut i nådalöftena
och vandra under löftesstjärnorna.

Nils Bolander

Tingen växte som mandelblom

på tidens daggiga ängar

och skylde i drömmande jungfrudom

pistiller och ståndarsträngar.

Kalkar brunno som svala ljus

mot morgonhimmelens renhet,

och vinden sjöng i ett tidlöst sus

en sång om all världens enhet.

_

Sakta öppnades blommans skål,

och sovande viljor väcktes,

och flygande frömjöl fann hem och mål

i kalkar, som trånfullt räcktes.

Nya ting sågo dagens ljus

i goda och onda väsen -

men sakta tystnade vindens sus,

och frön föllo ner bland gräsen.

_

Denna värld är vår egen värld

av mångfald och drift och oro,

och dock är vårt liv en ständig färd

till den, där vi en gång voro.

Se, vårt liv är ett slitet plagg

om tunga människokroppar

men också strålande morgondagg

i mandelblommornas knoppar!

Anna Greta Wide

Sluta aldrig upp att drömma
häng önskans träd i rött och
blått och guld och grönt
orange och lila ovanför ditt arbetsbord.
Dröm drömmar utan gräns
och låt dem synas i väven du dunkar fram
då kan du kanske ändå
vara till tröst och hjälp och glädje
trots ditt eget tvivel
trots din smärta.
I såren växer blommor
plocka dem
och känn att vi är många
som tror på dej och följer dej
i våra tankar.
Ta emot ditt eget liv
och lev det för din skull
och ingen annans.
LEV!
Märta Tikkanen

Brasan prasslar och utanför
ett höstregn i lyktskenet ryker.
Han sitter lugn och från köket hör
hur hustrun står och stryker.
Nu slår det i dörren till barnens rum;
hör, vad det bullras och skrattas!
Alla ha lungor och ingen är stum
och ingen av dem fattas.
Men dagen skrider mot nattens blund
och brasan sjunker och mattas.
Snart är försvunnen den korta stund,
då ingen fattas

Erik Lindorm

Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.

Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.

Eva Kilpi