Nej, det har inte hänt någtIgårkväll lade jag mig med hjärtat 

Nej - det har inte hänt något svårt hos eller med mina nära.

Men den knastertorra nyhetsrösten på TV sa att 16 00 människor som  under sin dramatiska flykt från tortyr och död (i de flesta fall) har under detta år drunknat på Medelhavet!

Ett ord som byttt innebörd de senaste åren - från se,esterhav till dödens hav!!

Och två journalister har dömts till 7 års fängelse i Burma för att ha visat världen mordet på flera unga män 

Min sorg kan inte hjälpa dessa människor eller deras nära och kära.

Men kanske kan den hjälpa mig att inse hur otroligt bra jag har det!

Och kanske kan det göra mitt hjärta mera kärleksfullt!

Hur mycket sorg och förtvivlan orkar jorden bära?ar 

Fullständigt unika och ändå ganska lika - det är så det är med oss människor.
Det är det som gör att vi både har möjligheter att ge och ta emot stöd av varandra.

Någon annan har mött den rädsla, den oro, den smärta jag har - och jag har mött sorgen eller glädjen och förväntan som en annan människa bär.

Samtidigt är vi var och en - en unik individ.

Det är det som gör oss så spännande för varandra!

 Oavsett var vi vuxit upp kan vi se likheter - känna igen oss i varandra!

Och även om vi har växt upp i samma kvarter eller vandrat samma grusväg till skolan varje dag så är vi unika individer som är spännande.

Möten mellan människor är stort och fint.

Det är livet när det är som bäst.

    Mitt eget land  
Olle Adolpsson

Hittade detta foto i vårt online album och genast kom en sång i min tanke som jag tror du kanske rentav kan gissa namnet på....

Har du kvar din röda cykel ...?

De sex bästa doktorerna som finns

och ingen kan förneka det

är solsken, vatten, vila och luft

motion och kost.

Dessa sex ser gärna att du deltar

blott du är villig därtill.

Ditt sinne skall de stilla.

Din vilja skall de rätta till.

Men debiterar dig inget.

En liten tomtegubbe satt en gång
vid stugan sin uppå en tuva.
Han tyckte dagen var så fasligt lång,
han satt och vände på sin luva.
Usch, han frös och han nös,
atschi, atschi, atschi, prosit!
Usch, han frös och han nös,
stackars gubben hade snuva.

Men tomtegumman sade: ”Vad står på?
Du skrämmer både mig och katten.
Till doktor Mullvad ska du genast gå,
så att vi kan få ro till natten.
Gör dig fin, gubben min,
atschi, atschi, atschi, prosit!
Gör dig fin, gubben min,
och ta på dig söndagshatten.”

Och gubben gick till doktor Mullvad in,
som bodde under björkestubben.
Och doktorn laga genast medicin,
som han tog fram ur källarskrubben.
”Hoppsansa, nu blir jag bra!
atschi, atschi, atschi, prosit!
Hoppsansa, nu blir jag bra!
det nös jag på,” sa tomtegubben.

Vänta inte med att sjunga tills du blir gammal
för i så fall så kan det hända sig att du dör
förrän du sjungit en enda sång.

Så därför är det bäst att ta det som det är,
det är ingenting att göra åt.
Du kan lika gärna vandra vägen framåt och le,
det hjälper ej med sut och gråt, nej

Vänta inte med att sjunga tills du blir gammal
för i så fall så kan det hända sig att du dör
förrän du sjungit en enda sång.

Så därför är det bäst att ta det som det är,
det är ingenting att göra åt.
Du kan lika gärna vandra vägen framåt och le,
det hjälper ej med sut och gråt, nej

Vänta inte med att älska tills du blir gammal
för i så fall så kan det hända sig att du dör
förrän du älskat en enda gång.

Så därför är det bäst att ta det som det är,
det är ingenting att göra åt.
Du kan lika gärna vandra vägen framåt och le,
det hjälper ej med sut och gråt, nej

När Lyckeliten kom till världen
Så tändes stjärnor en och en
De blinka "Lycka till på färden"
Som till en allra bästa vän
Och sommarnatten var så stilla
Men både träd och blommor såg
De hördes viska om den lilla
Som i sin ljusa vagga låg

Så kom Lyckeliten
Till ett av världens minsta land
Och fast han ej var stora biten
Så var han dock en liten man
Att han fått ögon blå förstod man
Och hår med doft av sommarvind
Han låg och skrek, men plötsligt log han
Och fick en grop i varje kind

Han har så starka, fasta händer
Och mjuk som sammet är hans kind
Hans säng är fylld av leksaksvänner
Där har han också skallran sin

Här finns det allt som han behöver
Det allra första år han har
Han saknar inget därutöver
Tills han det allra första steget tar

Till livets ära sker ett under
I varje land som var dag som går
I var och en av de sekunder
Som mänsklighetens klocka slår!
Men ingen vet och ingen känner
Den väg som ditt lilla barn ska gå
Vi tar ett ögonblick i sänder
Av ljusa dagar och av grå

Men Lyckeliten kom till världen
Och stjärnor tändes när han kom
Det bådar gott för framtidsfärden
Som vi har fått ett tecken om
Och sommarnatten var så stilla
Men både träd och blommor såg
De hördes viska om den lilla
Som i sin ljusa vagga låg

Vet tyvärr inte namnet på författaren till denna underbara visa.

Men jag vet att den föddes i Norge

Jag skall gråtande kasta mig ner
på en kust som jag aldrig har sett.
Jag vet ej var jag är, men jag vet
att en boning åt mig är beredd
vid ett hav i en stad som fanns till,
som fanns till innan städerna fanns,
i ett land som är nytt och är före all tid
och där natten har dagarnas glans.

Och jag stryker från pannan min sömn
i en värld som har vaknat just nu,
och hur vintrarna var har jag glömt
i en sommar som aldrig tar slut.
Jag hör skratten från lekande barn
och jag själv är ett barn i Guds famn
och mitt hem är den kärlek som var och som är,
som är och som alltid finns kvar.
Text: Anders Frostensson

Tonsatt av: Lennart Jernestrand