Medan ljuset sakta kommer i den tidiga morgonen kan vi väl mötas här på vårt cybercafe och ta en kopp kaffe tillsammans.

Det är ju de små gyllene stunderna som bär resten av dagen!

Jag önskar dig glädje i hjärtat och en dag då du får känna att du är betydelsefull och behövd!

Det är farligt att gå till jobbet.
För några dagar sedan dog en 21-årig kille i ett gruvras.

Under förra året dog 74 människor på sin arbetsplats.

Det betyder mer än en i veckan.

Visst kommer det alltid att finnas farligare och mindre farliga arbetsplaster.

Men detta är en alltför hög siffra.
Dessa 74 är ju bara de som dör sirekt i en arbetsplatsolycka.

Sen finns ju de som dör idag av gifter de andades in i samband med sitt jobb för 20 år sedan.

Gå gärna in på Nyhetsportalen och läs

http://www.nyhetsportalen.se/r1686515.html

Detta är den absolut senaste inneprylen...en grej att göra snöbollar med så alla blir lika stora och lika runda.

Woj woj...stackars barn-men i år slipper de flesta stifta bekantskap med denna onödiga pryl eftersom det inte finns någon snö.

 Mitt i min vardag
stannar jag till
ett ögonblick

Livet bor i mig
i hela mitt väsen
Livet som är
rent och heligt
strömmar
genom mina
kanaler i evigheter

Måste bara ge ett boktips.

Olycksfågeln, av Camilla Läckberg (augusti)

Patrik Hedström och kollegorna på Tanumshede polisstation får i boken ”Olycksfågeln” det hett om öronen efter en mycket lugn vinter. Det som först ser ut att vara en vanlig bilolycka visar sig senare vara ett mord. Patrik Hedström och kollegorna arbetar med ledtrådarna och inser snart att det finns flera liknande fall runt om i Sverige.
Kort efter bilolyckan hittas en av Fucking Tanums deltagare död i en soptunna. Finns det ett samband mellan detta och med den seriemördaresom nu jagas?

Camilla Läckberg är en mästare på att väva ihop olika historier med varandra till en enhet. Många olika människor, mysterier och mord och lika många frågor. Sakta men säkert, lite i taget, ger hon läsarna svaren. Viskar bland sidorna. Allt som oftast är inte saker vad det synes vara. Så även i boken ”Olycksfågeln”.

En mycket spännande bok med intressanta beskrivningar av mänskliga öden.

Läser i nätpressen idag att vårdgarantin inte håller.

Folk får vänta dubbla tiden mot den garanterade på att få hjälp.

Varför är jag inte förvånad?
Igår talade jag med en kvinna som efter stora svårigheter på det personliga planet, katastrof på katastrof gått in i en depression.

När hon sökte hjälp på psyket fick hon svaret: "Det är ingen fara med dig, eftersom du orkar söka hjälp och har företagsamheten i behåll så är depressionen helt hanterbar. Du behöver ingen hjälp"
Hon grät och sa till mig.
Men det är ju just det. Jag känner hur jag åker längre och längre ner och jag ville ju söka hjälp medan jag klarade det.
Hon hade försökt förklara detta men svaret blev en mental klapp på axceln (eftersom hon talade i telefon),

Jag tror också att många depressioner kanske kan lätta om man slipper gå ensam hemma när livet har rasat och grubbla.
Vi kom nu överens om att hon ska gå till en vårdcentral för att försöka få antidepressiv medicin och så ska hon komma till mitt jobb varje dag vid fikadags.

Kanske kan jag hitta något som hon kan syssla med en stund.
Kanske kanske ska det hjälpa henne en bit på vägen.
Som det är nu går hon inte ut alls nästan.
Det är ju så att om den somatiska vården inte klarar vårdgarantin så är den psykiatriska vården nästan obefintlig om man inte hamnar i svåra psykostillstånd eller liknande.

Ja det var lite allvarligt prat  i den tidiga morgonen.

Nu vill jag önska er alla en god morgon!
Och - låt oss ha ögon och öron öppna idag- för varje människas behov som vi möter.

Som jag brukar göra ibland tittade jag in på Aftonbladets nätupplaga och hittade bland annat en artikel om en liten mirakelkille som vid två års ålder har besegrat cancern nio gånger.

Läs gärna här

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article1766011.ab

Det var en skön godnattverklighetssaga som jag gärna tänker på medan jag väntar in John Blund.

Nu skickar jag en ängel till er alla kära bloggvänner och önskar er en god natt!

Människor är människor i alla åldrar.

Men eftersom jag ofta arbetar med utsatta människor är det ofta människor i början av livet och människor i slutet av livet som jag möter.

Hittade en dikt i en veckotidning som jag bara måste dela med er om en sån här liten människa i början av livet:

Fingrar och tår
Av: Okänd

Fingrar och tår och fjäderlätt hår
en blick så klar som såge du tusentals år
Det är knappt jag förstår, en son, han är vår!
En gåva till oss är du min lilla!

Mitt barn i min famn, jag viskar ditt namn,
och plötsligt känns det som om all världen försvann,
som tiden stod still, en son, han finns till!
En livets gåva är du min lilla!

Tänk blodet i mig blev blod ini dig
vandrar genom tider, ådror och märg,
släktled i mig blir släktled i dig
här är du - en av oss,
en ny länk i livets kedja.

Jag lånar dig jag, min skatt, för ett slag,
en stund så kort som vore den ett andetag,
en vindpust av tid är ditt och mitt liv
en livets gåva är du min lilla!

Fingrar och tår och fjäderlätt hår
en blick så klar som såge du tusentals år
Det är knappt jag förstår, en son han är vår!
En gåva till oss är du min lilla!