Vi rusar omkring i livet med en massa måsten och borden. Måste finnas till hands, måste hinna med, måste se ut, måste aktivera sig själv och barnen, måste städa, måste handla, måste må bra, måste utbilda sig och lära sig mer, måste motionera, måste vara aktiv i skolan, måste och åter måste. Dessa måsten handlar helt och hållet om att söka efter att vara rätt, men för vem? Våra uttryck av aggressivitet, instängdhet, retlighet, trötthet, ovilja, samarbetsproblem, att alltid vara till lags, att alltid ställa upp, att ta hand om andra och våra symtom/sjukdomar är för de flesta ett led i vad det innebär att leva. Sättet vi lever på bevisar att vi inte lever sanningsenligt mot oss själva och därmed heller inte mot våra medmänniskor.

När vi lever efter hur vi tror att vi måste vara, när vi är rädda för att inte vara som alla andra , så lever vi som fångar av andra, vi sitter fast i en massa band. Vi gör allt detta bara för att vi inte har en inre trygghet att vi är trygga i oss själva.

Vår inre trygghet och om vi är trygga i oss själva visar sig i hur mycket vi måste försäkra oss om. Kan jag gå ut och stå för den jag är, utan bekräftelse från andra?
Kan jag gå ut och stå för mina känslor, utan bekräftelse från andra? Kan jag gå ut och stå för det jag tycker, tänker och tror, utan bekräftelse från andra? Här finner vi våra svagheter, som vi faller offer för.

Vårt sätt att leva är en inre svaghet det gör oss bundna, eftersom livet är ett sökande efter andras bekräftelse. Vi blir bundna till att vara på ett visst sätt.
Egentligen är det friheten som vi hela tiden söker.

Den frihet vi i stället ger oss är utlandssemester, mycket pengar, barnvakt osv.
Den friheten är egentligen bunden, för den friheten kan vi inte bara ge oss utan något eller någon till hjälp. Alltså är vi fortfarande bundna.

Det handlar om att bygga upp den inre tryggheten och förtroendet till sig själv, för då får vi friheten genom oss själva. Friheten ligger i att se sitt eget värde, när vi gör det så håller vi inget tillbaka, vi blir då fria med oss själva. Vi har då en inre styrka.
För att bygga upp den egna styrkan så krävs det att arbeta med sig själv, med sitt eget livsmönster.

Vårt livsmönster visar vilka vägar vi gått/går och hur? De vägar vi gått beror helt och hållet på våra känslor, hur vi sökt accepterande, hur vi funnit det osv. Vi har helt enkelt format oss efter hur vi funnit accepterande på grund av våra svagheter. Vi har stoppat undan oss själva. I en del fall, har vi svalt vår egen önskan, som senare bildat en sårbarhet, ett vrede osv., inom oss.
Mitt livsmönster som jag själv har är svårt att se, jag kan vägarna utantill, så det har blivit en vana och därför ser jag inte hur jag går. Hur upptäcker jag mitt livsmönster då? Genom att vara uppmärksam på mina intryck, varför jag berörs? Mina intryck är tolkade genom mina egna känslor så på grund av min tolkning upplever jag det på ett visst sätt, på mitt sätt.

Genom mina uttryck visar jag mitt livsmönster för andra och ger andra intryck. Jag visar det tex. genom att den sista droppen fyllde bägaren och mitt uttryck blir aggressivt. Att det blev ett aggressivt uttryck just då, kanske ingen förstår, för de vet inte hur mycket i mitt livsmönster som jag hållit tillbaka, hur många gånger jag inte sagt nej, men önskat. Hur många gånger jag tillåtit mot min egen vilja och allt på grund av rädsla för att vara ärlig mot andra, en rädsla för att inte vara rätt sätt

När vi mår dåligt på ett eller annat sätt, så har vi lätt för att lägga skulden på andra och på situationer i livet. Vad hjälper det? Vi mår inte bättre, vi finner inget välmående i att skuldlägga någon, men det är ju lätt.

När vi lägger skulden på andra så ska vi tänka på att de också har ett livsmönster och deras livsmönster styr hela deras liv med deras svagheter som har gjort att de format sig till de människor som de är i dag. För att komma till rätta med sitt eget välmående, för att lämna det liv vi lever idag bakom sig, så krävs det att var och en arbetar på att förändra sina egna livsmönster, men inte förändra för att bli rätt för andra, utan för att bli rätt och sann mot sig själv.

Livsmönstren som vi bär på och går i, visar vi för andra och då visar vi andra ett sätt att leva på, en möjlighet att gå i livet. Vi formar vårt eget livsmönster. Vi gör många val varje dag. Vi har behov av att ta ansvar för de val vi gör och stå för dessa. Vi gör även val när vi tillåter andra att bestämma, vi har då valt att de får välja.

Tiden är också av stor vikt i detta. Vad gör vi med den? Hur använder vi den?
För det mesta så använder vi nuet till att forma morgondagen efter gårdagens problem. Vår tid innehåller ofta tankar om hur det varit och hur det ska bli. Många gånger svarar vi andra och våra egna intressen med, vänta eller sen. Vad väntar vi på och hur länge? När kommer sen? kommer den dagen överhuvudtaget?

När vi är små och våra leksaker är sönder, byter vi ut dem

När vi är större och våra skor går sönder byter vi ut dem

När vår tvättmaskin kastat in handduken byter vi ut den.

När vi tröttnat på våra gardiner byter vi ut dem.

När vi hittat en ny fin soffa byter vi ut den gamla

När jag var lite fanns det en serie som hette ”Trasdockorna”

Den handlade om leksaker som blev utbytta för de var inte perfekta

De var en egen lite grupp som hade varandra och var glada.

De var underbara individer men de var inte perfekta.

Därav ville ingen ha dem.

Jag vet hur de känner sig.

Jag har blivit utbytt.

Jag är en trasdocka.

Dock får jag inte vara med i en grupp

Utan jag är själv.

Fakta säger en sak, känslor en annan

Känslor är sällan logiska eller rationella

Men de är min livsvärld, hur jag upplever något

En känsla kan aldrig vara fel.

Min känsla är att jag är en trasdocka.
Johan

Tack bitte för att du uppskattade berättelsen om  en av mina underbara frivilligarbetare.

kram till dig!

Ingen fågel förflyger sig hit i min undanskymda vrå,
ingen svart svala som bringar längtan,
ingen vit mås som bebådar storm...
I klippors skugga håller min vildhet vakt,
färdig att fly för minsta rassel, för nalkande steg...
Ljudlös och blånande är min värld, den saliga...
Jag har en port mot alla fyra vindar.
Jag har en gyllene port mot öster - för kärleken som aldrig kommer,
jag har en port för dagen och en annan för vemodet,
jag har en port för döden - den står alltid öppen.

Edith Södergran

Tack anebettan för ditt jättegulliga avtryck!

Kram till dig!

Just avslutat ett telefonsamtal med en av våra härliga frivilligarbetare.

Ingenting i världen kan få mig på så bra humör som dessa underbara människor som ger av sin tid för att glädja någon annan.

verkligen stort!

Denna frivilligarbetare har nu under drygt två år besökt en nu 87-årig dam som det senaste året blivit allt mera dement.

 Idag sa dennea härliga människa så här: "Tänk, lilla A, hon är helt snurrig och vet inte vad hon gjorde för en minut sedan...men gissa när hon börjar sjunga sina gamla läsarsånger.

Då kan hon vers efter vers utantill.

jag tror att det inte är i hjärnan som A. har de sångerna , det är nog i hjärtat. Och hjärtan blir ju aldrig dementa.

(Om du inte varit här förr- och undrar var jag jobbar - här är länken www.frivilligcentralen.se)

Ingen som besökt min blogg har troligtvis lyckats undvika att se att det finns två saker jag är mer än förtjust i.

Det ena är dikter och det andra är ordspråk, kloka ord, tänkespråk.

Här kommer dagens första:

Humorn är Guds leende på jorden
H Zetterström

"Man kan inte hjälpa alla, sa den snåle
- och hjälpte inte någon"
Ebner-Eschenbach

Har du funderat på varför himlen är blå?

Det hade i varje fall den lilla femåring jag träffade härom veckan.

tanken och frågan stannade inom mig och jag gogglade och fick det här svaret:

"Den blå färgen beror på att solens ljus bryts och sprids i luftmolekyler och vattendroppar i jordatmosfären. Solljuset är inte vitt, utan inrymmer olika ljusvågor med var sin färg.
Dessa ljusvågor svänger med olika hastighet, och vågornas längd kallas våglängd. Långa vågor ger rött ljus, medan blått ljus har kort våglängd. Eftersom korta våglängder böjer av lättare än andra så sprids de också mest - och ger vår blåa himmel."
Hans Fridlund heter den som visste detta!