Först så överlevde vi att födas av mammor som rökte och drack under graviditeten.
Dom tog magnecyl och alla möjliga läkemedel, åt blue cheese-dressing och åt tonfisk direkt ur burken, men blev aldrig testade för diabetes.
Efter detta trauma blev vi lagd på mage för att sova i en spjälsäng målad i en rosa eller babyblå färg med hög blyhalt.
Vi hade ingen barnsäkerhet på medicinburkar, dörrar eller fönster och när vi cyklade hade vi ingen hjälm!!
För att inte tala om vilken risk vi tog när vi liftade!
Som spädbarn och barn åkte man bil utan barnstol, bilkudde, säkerhetsbälte eller airbag (!).
Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen och INTE ur glas eller flaska...
Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ur flaskan och INGEN dog av detta.
Vi åt muffins, mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör - och hade för mycket socker på cornflakes och i långfilen,
inte blev vi överviktiga för det!!
Varför det?
Jo. för att: VI VAR ALLTID UTE OCH LEKTE!
Vi kunde gå hemifrån på morgonen leka hela dan och kom hem när gatlyktorna var tända.
Ingen kunde nå oss på hela dan OCH VI VAR OKEJ!
I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka ned för någon backe och då upptäcka att vi glömt bromsarna.
Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att lösa problemet.
Vi hade inga Playstation, Nindendos, X-box, ingen video eller DVD, inga 150 kanaler på TV:n, inget surroundljud, CD-spelarem inga MOBILTELEFONER, DATORER, inget internet eller MSN.
Vi hade VÄNNER - och dom fann vi UTOMHUS!!
Vi föll från träd och tak, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder! Och inte 17 blev någon stämd eller anmäld för det.
Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord
Och inte fortsatte maskarna att leva i magen!!
Vi fick luftgevär vid 10 års ålder, vi hittade på spel och lekar med hjälp av en pinne och en tennisboll, och fast man sa att det kunde hända, så var det inte så många som fick sina ögon utpetade av pinnar.
Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på och ibland steg vi bara in och pratade med dem.
Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna, - dom som inte blev det, fick lära sig att handskas med besvikelsen.
OTROLIGT ELLER HUR?
Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt mot lagen fanns inte. Dom var faktiskt lagens högra arm!
Denna generation har faktisk fostrat dom största risktagarna, problemlösarna och investerarna någonsin!!
Dom senaste 50 åren har varit en explosion av uppfinningar och nya idèer.
Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar och vi lärde oss att ta allt detta!
Om du är en av dem så; GRATTIS!
Sissi i Norge
11 maj 2008 11:55
Er det ikke et under og litt av et mirakel at vi overlevde???
Jeg er født i 1962, så jeg var virkelig i risikogruppen, jeg også.
Men visst var en slik barndom flott:)
http://sissi-mor.bloggagratis.se
Frump
11 maj 2008 13:49
Tack! Växte upp på 50 och 60-talet, och överlevde! Allt var precis som du skriver... det var bättre förr! (iaf sundare)
Kram
http://Frump.bloggagratis.se
eva
11 maj 2008 18:21
När jag tänker tillbaka hur jag levde och gjorde saker helt utan säkerhetsanordningar så är jag förvånad att jag lever idag. Jag satt i en bilstol som mamma och pappa hängde på ryggstödet i bilens baksäte. Där satt jag, eller rättare sagt hängde jag. Föräldrarna hade en Volvo Duett och den fylldes med picknickkorg, luftmadrasser, badbollar, cyklop, simfötter, filtar, strandleksaker mm samt en drös ungar när vi skulle iväg och bada. Kram från en årgång 64 som överlevt.
http://carpe-diem.bloggagratis.se

Malo
13 juni 2012 09:01
Ja, det var en spännande, lärorik, fri och härlig tid. Jag växte upp i Göteborg med kallvatten och vedspis, badade i en zinkbalja på köksgolvet. Runt halsen i ett snöre hade jag nyckeln för jag fick klara mig själv rätt mycket när både Mamma och Pappa arbetade. Vi hade snälla grannar som jag alltid var välkommen hos. Men Mamma hade ett sjå, förutom att hon arbetade skift på konservfabrik så skötte hon hushållet. Hon tvättade i kokegrytan på gården och bar ved tre våningar till vår kakelugn. Hon köpte vårt första kylskåp 1964 på avbetalning. Och Pappa var vicevärd på fritiden i vårt hus vars hyresvärd aldrig reparerade något eftersom kåken ändå skulle rivas. Så det var en kamp. källartaket växte hussvamp och en våning trillade helt sonika ner med möblemang och allt. Som tur var var mannen som bodde där inte hemma när det hände. Och jag kunde gått fått tandborste litetidigare, när jag började skolan hade jag nästan inga tänder kvar! För det fanns ju ettöres salta lakritspengar. Pengar fick jag genom att panta tomglas. Konstant skrubbsår på knäna minns jag också. Hej på er och ha det bra!
Kaela
13 juni 2012 16:37
Tack fötr dina skildring av en barndom som dagens barn inte har skuggan av en aning om.
Och ändå är det faktiskt inte så värst länge sedan!
Allt gott till dig!