Det var långt långt långt efter tiden före tiden när Kaos och Nattens gudinna svävade ensamma kring i det formlösa mörkret.

Och det var långt långt långt sedan världen funnit sin ordning och himlen och havet och jorden kommit till rätta.

Och det var långt långt långt sedan Tiden själv, den grymme guden Kronos, satt igång det tunga hjulet av dagar och nätter och händelser som följer varann i den obevekliga kedjan av födelser och dödar och förändringar. Och Kronos, guden som föder och förtär, Kronos han slukade både söner och döttrar. Alla sina barn åt han upp utom Zeus, den sistfödde sonen som gömdes av sin mor, Zeus som slutligen störtade fadern från tronen, Zeus som satte sig själv som herre på berget Olympos.

Men det var inte så länge sen gudarnas herre gett Prometheus och hans bror i uppgift att skapa människosläktet.

Och Prometheus formade en lerklump till gudarnas avbild, och leran fick liv av gudarna själva. Men Prometheus var det som rövade elden från gudarnas hem och gav den till människosläktet. Till straff bands eldtjuven fast vid en klippa där fåglar hackar och äter hans lever. Men natten läker hans sår så plågan kan fortsätta i dag efter dag efter dag tills den dag när Herkules befriar Prometheus, men det är en helt annan saga.

För Zeus straffade också människorna som levat i glädje och lycka, i en värld utan skuggor och sorger, i en värld utan hat och bekymmer. Först sändes Pandora till jorden, den behagfulla sköna Pandora, kvinnan som Prometheus tanklöse bror Epimetheus åtrådde mer än sitt lättsamma liv. Och lika lite som Epimetheus kunde stå emot Pandora, lika lite kunde Pandora stå emot sin nyfikenhet på asken. Asken som den listige Hermes lämnat dem att vakta, asken som ingen fick öppna. Vad fanns det i asken, vad var det för ljud som kom ut ur den, vad kunde det göra för skada att bara ta sig en titt, en liten och omärklig undersökning som ingen behöver få veta något om sedan locket lagts tillbaks?

Men ut flög en svärm av olyckor, plågor och pest, ur asken kom all nöd och elände som ingen av människorna kunnat ens ana, som stingande insekter flög de iväg innan Pandora lyckades fästa locket igen. Och sedan dess har olyckorna varit människans följeslagare, lika trogna som den sista varelsen Pandora släppte ut. För en klagande röst hördes från asken, släpp mig, släpp ut mig också! Och Pandora lät sig bevekas och gläntade ännu en gång på locket och förundrad såg hon en ljusblå fjäril fladdra ut och slå följe med människobarnen.

Det var hoppet, hoppet som aldrig lämnar människans släkte, hoppet som ännu ingen vet ifall det var gudarnas gåva till lindring och tröst - eller om det är hoppet som är den värsta plågan av alla.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar  mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute.   ...

  Men vad är nu detta? Moses i soffan!   Ingen hund i soffan sa vi ju! Men vem kan motstå?    Ta hand om dig och de dina, det viktigaste av allt.     ...

          Du som nu och då tittat in till mig under åren kanske saknar morgonrapporten med grattisar med mera.   Orsaken är ju minständigt försämrade syn- Jag väntarr på det program som, ska lunna ge mig nya möjligheter. Den väntan ...

             Plusgraderna har återvänt till Norrköping. Och med dem slasket.   Ingen sol varken idag - 4 januari  eller imorgon - trettondagsaftonen som det ser ut.   Dagens officiella tema; 4 JanuariPunktskriftens dag*Världshy...

    På minussidan även idag. Ingen direkt vind vilket nog gör vädret ännu skönare.     Dagens officiella tema:   3 JanuariJ.R.R Tolkien day   Alfred och Alfrisa har namnsdag och grattas så varmt! DU som har födelsedag idag får...