Barbaselo

28 maj 2011 15:30

Jag håller fullständigt med bloggaren. Dock är jag helt övertygad om att offret i detta fall inte kommer att ha en aning om vad som hänt, senare i sitt liv. Förutsatt att inte myndigheter ständigt påminner henne såklart. Hur kan jag veta detta? Det vet jag inte. Dock känner jag INGEN som har minnesbilder från tvåårsåldern. Mitt personligen tidigaste minne är från jag är fem år gammal. I detta, och andra, fall, så gör nog samhället bäst i att inte blåsa upp historien i barnets närhet. Att det blir en jättegrej som barnet inte känner till, är däremot bra. Ju mindre barn påminns om otrevliga saker, desto mindre minns dom. Iaf var det så för mig.

Kaela

28 maj 2011 20:41

Kanske är det sant.
Jag har faktiskt ett minne från tvåårsåldern - dock inget traumatiskt egentligen.
Men visst hoppas man att omgivningen är vis och låter barnet hitta sin trygghet hos mamma och pappa igen.

Ha det gott!

skrivmoster

28 maj 2011 17:02

Så bedrövligt att läsa! Jag saknar ord...
Tänker på vår lilla tvååring och vill bara gråta.

Kram

Kaela

28 maj 2011 20:39

Ja det är fruktansvärt....mer än ord kan uttrycka.

Kramar om!

kristina

28 maj 2011 21:00

Det är så frukransvärt, det finns inget försvar.
Jag är inte säker på att minnet från den här händelsen bara försvinner ur kroppen. Jag hoppas detta av hela mitt hjärta.
Jag har skrivit ett inlägg i min blogg som jag gärna vill att du läser och kommenterar om du har tid. Det är en lokal i Skövde som ska rivas där RSHM har sin lokal.
Kram på dig och ha det gott!

Kaela

29 maj 2011 09:26

Ja, det är fruktansvärt....och det enda jag kan förstå är att denna förskollärare mår så dåligt psykiskt att hon behöver hjälp.
Och att den lilla flickans föräldrar kan vara stöd för henne.
De 'är hennes viktigaste personer i detta.

Kramar om!