Direktlänk till inlägg 25 april 2012
Susanne Lundell bildade en förening för anhöriga till dem som begått brott.
Hon tvingades inse att hennes son dödat sin sambo.
Och - som hon säger i artikeln i Dagens Nyheter - det fanns ingen präst eller någon annan som kom hem till henne.
Brottslingens familj tvingas bära en tung börda.
Trots att de är oskyldiga.
De tyngs också av insikten om den smärta deras barn förorsakat en annan eller kanske många andra människor.
Jag har ofta tänkt på de anhöriga till gärningsmannen - deras nöd och förtvivlan som de oftast får bära ensamma.
Så bra att någon tagit initiativet till en anhörigförening.
Glädjande är det också att Susannes kollegor och vänner stöttar henne.
Jag tror att även ens omgivning drar sig undan ibland när något sådant här händer.
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | |||||||||
|