Alla inlägg den 13 augusti 2014
Det finns en underbar psalm i den svenska psalmboken som jag alltid läser när jag är trött eller ledsen - eller båda delarna.
Ikväll är jag väldigt, väldigt trött.
Dagen har inneburit många möten med människors nöd, ensamhet och utsatthet.
Jag känner det som om jag bar på tunga stenar.
Kanske känner du likadant - av en eller annan anledning.
Pröva då att läsa den här psalmen (nr 606 tror jag det är i Psalmboken, och du ska upptäcka att stenarna ramlar av.
Jag vill önska dig en natt när du får sova som på moln - som ett barn i trygga armar med den!
Det gungar så fint när han bär dig, mitt barn.
Han går på så mjuka sandaler.
Hans mantel är vävd av det lenaste garn.
Hans arm är så stark, hans doft är så ren.
Han känner var rot och var grop och var sten,
och han nynnar en sång, som han gjorde en gång
till stjärnornas ljusa koraler.
Mitt barn, du är buren i Skaparens famn.
Han andas intill dig så nära.
Han håller omkring dig. Han känner ditt namn.
Han gråter med dig, han ler när du ler.
Du är aldrig ensam och oönskad mer,
för du hör honom till, Herren Jesus, som vill
till himmelens glädje dig bära.
Om jag känner mig så pss dålig att jag larmar ambulans vill jag int att mitt tillstånd ska bedömas av ambulanspersonalen.
Detta var vad som hände en ung man på 20 år i Skåne.
Efter att ha tatuerat sin arm blev han dålig på natten.
Men ambulanspersonalen (med telefonkontakt med jourl'kare) bedömde att han kunde stanna hemma.
7 timmar senare tog han sig på egen hand till Lunds lasarett.
Han hade då livshotande blodförgiftning.
Ibland får man göra en upplevelse som verkligen värmer hjärtat.
Jag var på väg till ett sammanträde igår när en gammal kvinn en bit bort snubblade och föll och skrapade sig ganska illa.
Nära henne fanns en tio-tolvårig kille som såg ut att vara på väg hem från skolan.
Han rusade fram och försökte hjälpa henne upp, vilket hans krafter förstås inte räckte till.
En man kom fram och hjälpte till och de satte kvinnan på en bänk.
Medan mannen ringde amblans och i väntan på den satt denne fantastiske lille kille och smekte hennes hand och kind.
Jag blev nästan tårögd - ocvh insåg att det finns hopp för framtiden.
Nu blandar månen sitt sken i parken
med brokigt målade lyktors sken
och var kontur tecknas klar på marken,
var sten, var krona, var spenslig gren.
och hela stan myllrar kring i parken,
det smäktar älskog bland träd och buskar,
det smäktar älskog i lönnallén,
det är så trolskt i augusti månsken,
det är så mystiskt i månens sken.
Gustav Fröding
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||
|