Direktlänk till inlägg 17 februari 2015
Ingen av oss kan gå genom livet utan att drabbas av sorg och förlust.
Jag, liksom säkert du har mist människor.
Vänner och familjemedlemmar.
Och vi vet att det är tungt när saknaden sliter i oss.
Och vi känner ofta oro inför tanken på att möta den sorgen igen.
Oro heter en liten sak inne i en klocka och hela tiden rörden sig.
Den hittar ingen ro.
Så kan vår oro oclså kännas ibland.
Som något som rör sig inom oss.....ständigt - alltid.
Vi delar den här oron - vi människor på jorden.
Vi vet att det vi har idag kan tas ifrån oss imorgon.
Vi lever i en värld där människor förföljs och dödas.
Där många måste fly från land, familj och vänner för att starta på nytt i ett nytt land.
Där man inte ens alltid är välkommen.
Terrorhandlingar - något vi knappt kände till för ett par decennier sedan serveras vi nu mer eller mindre dagligen.
Inte underligt att vi nästan sätter morgonkaffet i vrångstrupen.
Det är lätt att ge upp - att hitta gömställen - utom och inom oss själva.
Eller låta förtvivlan få övertaget och ge upp.
Men vi behöver inte låta det bli så.
Till oss alla vill jag säga: Förtvivla inte över situationen i världen.
Gör istället det du kan utifrån din förmåga och din plats i världen.
Det goda är lågmält - men när alla som vill göra gott kommer tillsammans och vågar stå för sin tro på de goda krafterna genom oss människor - då blir den ett segerrop.
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | ||||
|