Direktlänk till inlägg 3 mars 2017
Det finns en poetissa som jag stöter på - eller rättare sag stöter jag på hennes verk.
Nu och då på nätet.
Men jag vet inget om henne mer än att hon heter Liselotte Andersson.
Jag tycker om det hon skriver.
Idag på morgonen snubblade jag över denna.
Även döden
kunde visa lite folkvett.
Du som till slut
hinner upp oss alla.
Nog hinner du
hålla din häst
vid grinden.
Tillåta oss
säga adjö.
Det skulle
hjälpa oss mycket
om vi fick vinka i fönstret.
Pressa läpparna mot rutan,
forma munnen
till ett sista :
förlåt.
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|