Du kan inte köpa eller sälja den
I själva verket måste du ge bort den för att få behålla den
Det är ont om den äkta varan, -  ändå kan du hitta den överallt
Den är är bräcklig; den dör i mörkret av svek, lögner, girighet och dryghet
Den behöver sanningens ljus
Den är stark; den kan besegra sjukdom, ensamhet,
hjärtesorg, separation och även död
Den behöver tas hand om och få näring
Och framför allt, aldrig tas för given
Dess ljus kan förändra ditt hjärta
och ditt hjärta kan förändra världen

 Visst k'änner du dig ibland som att du inte åsdtadkommer något.

Kanske ganska kraschad.ganska vissen och oduglig!
Rentav som en sprucken vattenkruka.

Läs då detta och inse ditt oerhörda värde!!!

Det var en gång en man som hade två vattenkrukor. 
Krukorna fäste han i vardera änden på en bärstång som han bar på sinaaxlar varje morgon när han gick för att hämta vatten från floden.

Det ena krukan var i perfekt skick medan det andra hade en spricka som gjorde att krukan var halvtom efter promenaden från floden till huset. 
En dag när mannen höll på att fylla på krukorna i floden 
kunde den trasiga krukan inte vara tyst längre.

Jag skäms så förskräckligt sade krukan. Jag gör ett uselt jobb.
På grund av min spricka får du bara hälften så mycket vatten 
av mig som du borde få.
Jag känner mig så misslyckad!

Jag visste inte att du kände så här svarade mannen bekymrat. 
Men gör mig en tjänst.
På vägen tillbaka till huset titta då noga på vägen. 
När de kommit tillbaka till huset frågade mannen:
Lade du märke till de vackra blommorna vid vägkanten?
Ja, svarade krukan

Lade du märke till att de bara växte på din sida av vägen?
Du förstår att om du inte hade haft din spricka så hade jag inte kunnat
plantera blommor vid vägkanten.
Och som du har vattnat varje dag. 

Om du inte varit som du är skulle jag inte varje dag kunnat plocka blommor att sätta på bordet. 
Utan din spricka skulle både vägkanten och huset saknat denna blomsterprakt!

Somliga av oss är rädda för att börja 
i en skola och få nya vänner.
Viktiga skrivningar får den modigaste 
att darra i knävecken.
Första gången du ska vara ensam hemma
kanske du tittar under sängen och i garderoben
varje gång du hör konstiga ljud.

Rädsla är helt enkelt en påminnelse om 
att vi har glömt att låta Gud hjälpa oss.

Vi tror ofta att vi är ensamma, men det är vi aldrig. 
Vi har alla tillgång till en kraft större än vår egen, 
som bara väntar på att vi ska vända oss till den. 
Ingenting är för svårt eller för kusligt för oss att ta itu med,
med hjälp av vår högre kraft. 
När vi har vant oss vid att låta Gud jämna marken för oss,
slutar vi upp att vara rädda.

Ibland nämns otroliga summor i samband med att företag skapar en ny identitet och/eller en ny logotype. Tänk då på Carolyn Davidson.

Förmodligen har du inte hört talas om henne, men du ser ett resultat av hennes arbete dagligen. Som student på University of Oregon skapade hon 1971 något som kallas för ”swoosh”, en fågelvinge, som kom att bli Nikes logotype.

Vad hon fick betalt? $35

Det var en gång en gammal man som bodde i en by. 
Han var väldigt fattig, men till och med kungar avundades honom hans vita vackra häst. 
Många hade erbjudit sig att köpa hästen, men mannen hade alltid nekat.

En morgon upptäckte mannen att hästen inte stod kvar i stallet. 
Hela byn kom och beklagade sig hos mannen. 
Vilken dåre du har varit! 
Du skulle ha sålt hästen, så hade du nu haft lite pengar att leva för under slutet av ditt liv. 
Nu har hästen blivit stulen och du har varken pengar eller häst. 
Vilken olycka!

Den gamle mannen svarade: 
Det kan vi inte veta. Det enda vi vet är att hästen inte står kvar i stallet. 
Det är det enda vi vet säkert, allt annat är bedömningar. 
Om det är en olycka eller en välsignelse vet vi inte än för det vi ser är bara ett fragment av livet. 
Vem vet vad som händer imorgon?

Folket i byn skrattade åt mannen. Han hade alltid ansetts som lite annorlunda, 
lite tokig och nu hade de verkligen fått bevis att så var. 
Femton dagar senare var åter hästen i stallet. 
Hästen hade inte blivit stulen, utan rymt ut i vildmarken. 
Nu var han tillbaka tillsammans med tolv andra vita hästar, lika vackra som hästen själv.

Folket i byn samlades förundrande. 
Gamle man du hade rätt. Det var sannerligen ingen olycka att din häst försvann. 
Vilken välsignelse det visade sig vara!

Den gamle mannen svarade: 
Det kan vi inte veta. Det enda vi vet är att min häst återvänt. 
Om det är en olycka eller en välsignelse vet vi inte än. 
Om du läser ett enda ord i en mening, kan du då bedöma hela boken?

Den här gången skrattade byborna inte åt mannen, men inom sig visste de alla att han hade fel. 
Han hade ju tretton vackra hästar att glädjas åt.

Den gamle mannens son började träna vildhästarna, 
men efter en vecka föll han av en häst och och bröt benet.

Folket i byn samlades igen. 
Tänk att du hade rätt! 
Det var sannerligen en olycka att dessa hästar skulle komma i din väg. 
Nu har din ende son brutit benet, han som tjänade pengar för er båda. 
Nu är du fattigare än någonsin.

Den gamle mannen svarade: 
Det kan vi inte veta. 
Det ända vi vet är att min son brutit benet. Om det är en olycka eller en välsignelse vet vi inte än. 
Ett enda penseldrag är inte nog för att bedöma en hel tavla.

En månad senare blev det krig i landet och alla unga män i byn tvingades att gå med i armén. 
Men den gamle mannens son undslapp eftersom hans ben var skadat.

Folket i byn samlades hos den gamle mannen. 
Du hade rätt . 
Att din son bröt benet visade sig vara allt annat än en olycka. 
Han är förvisso fortfarande skadad, men han är i alla fall kvar hos dig. 
Vilken välsignelse! Vi kanske aldrig får se våra söner igen.

Och den gamle mannen svarade: 
Det kan vi inte veta. 
Allt vi vet är att era söner har tvingats gå ut i krig och att min son är här. 
Om det är en olycka eller en välsignelse vet vi inte än. Döm inte då stelnar sinnet. 
Det ända vi vet är att livets väg är oändligt. En väg når sin ände, en annan väg har bara börjat. En dörr stängs, en annan öppnas. Du når toppen. Det finns en högre topp någonstans. 
Livet är en resa. Vad som väntar bakom kröken vet bara den som går vidare.

Ur boken: "Små pärlor"

Nyss vaknat?

Trött och lite bedrövad över en tuff arbetsvecka- eller kanske en vecka i ensamhet därför att du mist ditt jobb.

Oavsett så har du det ganska så bra.

För omm Du idag vaknade frisk, så är Du lyckligare lottad än 1 miljon människor, som inte kommer att leva nästa vecka.
- Om Du aldrig har upplevt ett krig, aldrig upplevt hunger, fångenskapens, ensamhet eller dödskampens smärta, så är Du lyckligare lottad än 500 miljoner människor här på jorden.
- Om det finns mat i Ditt kylskåp, om Du har ett jobb, om Du har tak över huvudet och en säng att sova i, då är Du rikare än 75 % av innevånarna på jorden.

Har Du ett konto på en bank, lite  pengar i börsen och småslantar i en ask, då tillhör Du de rikaste 8 % av jordens innebyggare.

Om Du läser detta så är Du mångdubbelt gynnad, för;
- Du tillhör inte de 2 miljarder människor som inte kan läsa
- Du har en dator

Människor som sett mörkret

förstår att uppskatta ljuset

En butiksägare satte upp en skylt ovanför sin dörr.
”Valpar till salu” stod det på den.
Sådana här skyltar har en förmåga att dra till sig små barn, och javisst,
en liten pojke dök upp framför butiken.

”Hur mycket ska du sälja valparna för?” frågade han.
Butiksägaren svarade: ”Mellan 300 och 500 kronor”.
Den lille pojken stoppade ned handen i fickan och tog fram litet mynt.
 ”Jag har 25 kronor” sa han. ”Kan jag få titta på dem?”

Butiksägaren log och visslade och fram kom Lady,
som sprang nedför gången i butiken följd av fem små söta garnnystan.
En av valparna kom haltandes en bra bit efter de andra.

Genast frågade den lilla pojken varför den haltade.
Butiksägaren förklarade att veterinären hade undersökt den lilla valpen
och att den hade en höftskada och att den för alltid kommer att vara halt.
 Den lilla pojken blev entusiastisk. ”Den där lilla valpen vill jag köpa.”

Butiksägaren sa: ”Nej, jag kan inte sälja den där valpen.
Om du verkligen vill ha den, så ska du få den av mig.”
Den lille pojken blev upprörd. Han tittade butiksägaren i ögonen,
pekade med ett finger och sa: ”Jag vill inte att du ger den till mig.

Den där valpen är värd lika mycket som de andra valparna och
jag ska betala fullt pris. I själva verket så ger jag dig 25 kronor nu och
5 kronor i månaden tills dess att den är betald.”

Butiksägaren motsatte sig detta:
”Du kan verkligen inte mena att köpa den här lilla valpen.
Han kommer aldrig att kunna springa och hoppa och
leka med dig som de andra valparna.”

Den lille pojken böjde sig ned och rullade upp sitt vänstra byxben
för att visa ett missbildat ben som stöddes av en metallskena.
Han tittade upp på butiksägaren och svarade lugnt:

 ”Jag springer inte så bra själv och
den lilla valpen behöver någon som förstår.”
Dan Clark ur boken"Tänkvärda berättelser"