Foto Monica Svensson

Manifestationen jag berättade att jag skulle delta i igår ser du en liten del av här på bilden.

Fantastiskt att höra unga berätta om hur assistans är skillnaden mellan liv och enbart existerande livstidsfånge.

Kan inte tänka mig att någon gick därifrån utan att inse hur oerhört viktig assistansen är för den som drabbats av ett funktionshinder.

Bilden är från 2016 års Lihjt festival  

Mitt i det tätaste vintermörkret genomgår Norrköping en riktig metarmorfos!

Mörkret får vika för den ena mera strålande ljusdekorationen än den andra.

Kommer du till Norrköping med tåg just nu så lyser budskapet från Järnvägsparken emot dig i manshöga lysande bokstäver:
"TODAY I LOVE YOU!"

Går du sedan en promenad i stan kommer du att bli överväldigad av innovationsrikedomen.

Varför inte komma till Norrköping och julhandla.

Få städer glittrar så som Norrköping gör under sin Light festival

Mörkret är ganska kompakt därute just nu!
Och mörkare blir det för varje dag!

Vi tänder ljus och brasor och försöker få ljusglimtar på alla sätt.

I Norrköping firas för tredje året  Light festival.

Jag älskar det - men kan inte hindra att jag skulle uppskattat att man sa Ljus festival!

Varöfr lånar vi in ord från engelskan för ord som vi har.

Vi kommer att utarma vårt fantastiskt poetiska och uttrycksrika språk om vi fortsätter i den takt vi har nu.

Men Ljusfestivalen är fantastiskt vacker och ett mycket bra tillfälle att jaga bot lite av det allt tyngre mörkret som ligger över oss just nu.

Vi måste hitta sådana saker att göra som får oss att minnas att det finns ljus!

Tänd ett ljus på bordet till frukosten. 

Det kommer att påverka dig hela dagen!

Bilden lånad från Google

I eftermiddag var mannen i mitt liv och jag på Thorstorps gård utanför Söderköping på Afternoon tea.

Absolut fullsatt i den stora salen med lågt i tak i 1700-tals gården.

Två kvinnor serverade i 1700 tals klänningar.

En riktigt fin upplevelse så här i början av gråa november.

En hemgjord tvål inköptes i butiken och ligger och doftar i vårt badrum.

Det var en sån där butik som skapade habegär kan jag säga.

Sommartid finns här också  ett härligt cafe.

Är du i närheten 1 advent kan du åka dit och njuta adventskaffe.
Julbord ska det också vara möjligt att äta där, men minns inte datum (.

På länken kan du hålla dig underrättad om vad de erbjuder.

Och om du som bor någon helt annan stans i vårt avlånga land men kanske passerar Söderköping på någon semesterresa.

Glöm i så fall inte att ta reda på vad Thorstorp erbjuder just då.

Affischen jag skrev om i mitt tidigare inlägg bev mycket populär bland allmänheten.

De sista femhundra delades ut idag på morgonn utanför Stadsbiblioteket

I kön stod mannen i mitt liv.

Och hade tur.

Han hann bli en av de lyckliga som fick en affisch!

Nu pågår en viss diskussion - även om vi är ganska ense - om den ska ramas in elle rinte - och vad kan det kosta?

Ha en underbar lördag kära vän där just DU befinner dig!

Varje år formger en ny Norrköpingskonstnär Kulturnattens affisch. I år är affischen skapad av konstnären Erika Pardo Skoug.

Så mycket bättre väder än idag kan man  inte önska.

Solen strålar och luften är höstligt sval men med en underton av värme från solen.

Hoppas det stannar kvar över eftermiddag och kväll för alla som vill vandra runt och ta del av det som bjuds under Kulturnatten (vars program ligger mera på dag och kväll än natt).

Vad är egentligen Kultur och vad står begreppet egentligen för?

Man talar om kulturtanter och kultirsnobbar och så om ett levnadssätt  för ett folkslag.

Ofta tänker vi att det handlar om konst, litteratur, musik teater och film.

Och det är väl en slags uttryck för just den folkgupp vi lever i.

Kulturtuttryck.

Kulturnatt i Norrköping med  något för alla. Vare sig man är intresserad av musik, konst, teater, film eller annat så finns något fatt njuta av!

Det ska bli riktigt roligt.

Klockan 14.00 ska vi gå på Cnema och se en film om Istanbulls vildkatter.

Vi var för några år sedan i Istanbull och blev förtjusta i den stad som i sig förenar både öst och väst.

Sedan går vi hem för att möta dotter och dotterdotter som kommer med tåget och ska gå med oss på den fortsatta kulturvandringen och avsluta med middag med en hel del goda vänner.

Jag har sovit urdåligt inatt....men med så mycket roliga saker blir det inte svårt att hålla sig vaken i alla fall.

 
Lånad bild från google

Så här dags bör man ju helst ligga i sin säng och sova.

Eller möjligen vara vaken för att man är på galej

Gissar att jag inte är den enda personen i stan som inte kan sovs.

Det brinner n'ämligen i ett hus i centrala stan, ungefär en kilometer om man ska gå efter gatan, något kortare fågelv'ägen.

Och vi som vill sova med öppet fönster klarar inte av det för röklukten.
Den lukten beskriver ju fara.

Brand är ju något vi har stor respekt för.

Och med fönstret stängt har jag svårt att sova.

Men jag har det ju så gott i mitt hem.

Stackars de som bor i huset och är evakuerade till någon lokal.

Undrar om de kan sova där?

http://www.nt.se/nyheter/norrkoping/brand-i-centrala-norrkoping-boende-evakuerade-om4833946.aspx

Idag har jag gått en jättelång promenad.

Det blåser rejält.

Men solen skiner.

Gick ända till den adress (4 km bort  och lika många hem...ja faktiskt nästan 5 km som )en av de första plats vi bodde på tillsammans som nygifta.
Det var länge sedan jag var där och jag har hört och sett bilder i tidningen på att man byggt upp ett helt nytt område.

Vilket dverkligen stämde.

Och en stor ICA KVantum affär.
Innan fanns en kioskliknande Konsum nära.

En enorm utveckling på inte så där förfärligt lång tid.
Men jag mötte ett par personer som kände igen mig.

Jag kände igen dem så småningom också- även om synen sviker.

Tyvärr är det ju så när man får en ögonsjukdom eller skada att det första som blir extra suddigt är ansikten.

Det kändes lite som ett besök i minnenas boning.
Jag såg väggarna som var skyddet då . runt familjen. Då fanns fortfarande två barn hemma.

Backen där vi tog kaffekorgen med oss vissa sommarsöndagar.

Det är livskvalité och ger mycket glädje att återvända en stund.
Extra glädje att få möta två som jag faktiskt inte sett på många år.

Kalle som blivit ensam sedan hans Astrid  gått bort.

En fin stund tillsammans som gav mycket.

Så fint att få höra honom berätta om Astrids sista tid.Om deras avsked. Om hans saknad. Framför allt hans saknad efter hennes skratt...

Vi brukade småprata ibland hon och jag när vi möttes utanför huset eller på väg in eller ut.

Medan Kalle berättade tyckte jag nästan att jag kunde höra hennes smittande skratt bortifrån skogsbacken.....

^Tre härliga timmar och mycket frisk luft och mycket nostalgi!