Att vara rädd för att åldras i den nerbantade åldringsvård vi har - ja det är inte märkligt.

Pratar ofta i mitt arbete med hemtjänstpersonal eftersom de ofta efterfrågar våra frivilligas tjänster när det gäller ledsagning.

Att följa en äldre person som känner oro och ångest inför att ensam ta sig till vården.
De hör dåligt, de ser dåligt, blir lätt yra.

Och att då ha en människa med sig som agerar ens förlängda arm och finns med som ett stöd är oerhört viktigt.

Hemtjänsten får - i många kommuner idag - inte längre utföra biståndet ledsagning.

Man rationaliserar bort tjänster.

Man drar ner på den hjälp som så väl behövs.

Idag har vi  en så ytlig och materialistisk värld där åldringsvården drastiskt försämras och fler och fler är ensamma att det kan skrämma.

Får jag vård.....kommer jag att ligga ensam och bortglömd på ett boende utan att få ens den mest nödvändiga hjälp?

Med den åldersfördelning vi har i vår befolkning idag är det självklart att kostnaderna för äldrevården blir  stora.
Men det får ju inte innebära att de gamla får lida.

En äldre dam jag pratade med häromdagen väckte dessa tankar hos mig.

Hon är 88 år men bor fortfarande hemma ensam i sin lägenhet men börjar känna det svårt att klara vissa saker.

Hon avslutade vårt samtal med orden: "Jag är så rädd för den moderna ättestupan!"

Jag funderade, när jag gick därifrån, vad hon kunde ha menat.

Nästa dag mötte jag en dotter som kallade den enorma mängd psykofarmaka som ges till gamla för den kemiska ättestupan.

Dessa möten fanns kvar inom mig när jag nu på morgonen gogglade lite om psykofarmaka till äldre med mera.

På den vägen hittade jag ett riktigt långt brev från en dotter som heter Kerstin Berminge. Läs det! Det tar tid men det är ett viktigt budskap!

Kanske är det inte så konstigt att det finns en rädsla!

En härlig promenad i eftermiddagssolen som faktiskt kämpade sig fram en liten stund.

Visst kan man säga att hösten är förmultnelse och att det är tråkigt att alla de fina löven faller.

Men - de är otroligt vackra att se på marken också.

Så att säga i närbild.

Hösten runt omkring mig påminde mig om att åren går.

Livets höst är också en form av avklädning.

Men det märkliga är att ju flera år jag vandrar här på jorden - och ju fortare livet rullar på – desto starkare blir mitt engagemang att försöka försätta människors hjärtan i rörelse och tankeväcka.

Just idag har jag haft många tankar om just detta att tiden blir kortare för varje dag.

Framtiden som nyss var oändlig har blivit ganska mätbar.

En strof ur en gammal visa ackompanjerade i mitt huvud vår vandring.

Skynda dig älskade, skynda att älska

dagarna mörknar minut för minut.

Tänd våra ljus, det är nära till natten

snart är den blommande sommaren slut.

Om du läste mitt förra inlägg såg du att min man tog mig på orden med både ljus och brasa, trots att jag aldrig uttalade sången, den bara fanns i mitt huvud.

Men så blir det när den gemensamma vägen varat många dagar - man behöver inte lika många ord som i början.

Det är att nå djupen i kärleken.

Nu är det sent och dags att sova.

Du kanske kommer att vara uppe flera timmar ännu.

Men jag som har en urtuff arbetsvecka bakom mig har sällan varit så trött som denna helgen.

Sängen lockar!

Men innan jag kryper under täcket vill jag önska DIG en skön avslutning på lördagen och en riktigt god natt!

Ett citat inför kvällen:

Fokusera din uppmärksamheten på nuet och berätta sedan för mig vilka problem du har i detta ögonblick.

Eckhart Tolle

Ofta ser vi oss själva som offer för livets olika kast.

Att vi inte kan styra allt som händer oss är verkligen en sanning.

Men livet är som att ge sig ut på en vandring.

Vissa dagar skiner solen och vatten intill oss glittrar och omger oss med sitt lugnande ljud.

Andra delar av vandringen är det stormigt och bergigt och mörkt.

Det kommer ingen av oss undan.

Att det växlar.

Även om det ser ut för oss som om en del bara får storm och mörker och andra enbart soldagar.

Medvetenheten för mig om att jag varje dag sår och varje dag skördar, har förändrat  mycket för mig -  och givit mig insikten om att jag har ansvar för hur min vandring genom livet blir.

Jag har också insett, att jag inte behöver förstå allt iust när det sker.

Lärt mig tillit till den process mitt liv är.

Genom att inte döma mig själv  - något  som de flesta av oss är så otroligt bra på.

Det fick kärleken till mig själv att spira.

En kärlek blandad med tacksamhet till att jag fått en så fantastisk kropp att bo i.

Tacksamhet för tankarna som kommer och går.

För min hjärna som faktiskt slår varenda dator.

Detta ledde till att jag insåg att min kärlek inte var bara för mig själv och de mina.

Den var för alla människor.

Kärleken inom mig får mig att älska andra - de flesta i alla fall.
De avsidestagna, de struliga, de vilsna är inga problem att älska.

Men visst har jag problem med att älska personer som Hitler och Amin och allt vad de heter.

Ibland lyckas jag - när jag börjar undra vad som ledde till att allt blev så snett i deras liv.

Och när jag försöker s e dem utan att samtidigt se deras förfärliga brott mot mänskligheten.

Nu har hösten kommit - och den gillar jag.

Skörden som flödar - dagarnas klara luft. Lite kallt men det finns ju kläder.

Men vi går mot vintern och den är jag inte lika glad åt.

Jag har dock bestämt mig för att  med nyfikenhet och glädje gå in i också denna vinter.
Beredd att så ut den kärlek som bor i mig - den fantastiska gåva som gör mitt liv så rikt!

Med tacksamhet över att jag är här - och fått ta del av kärleken...

Nu önskar jag DIG en härlig höstlördag.

Glöm inte att kärleken bor också i dig!

Och ett citat att ta med oss in i dagen:

""Att vara är att göra."
  Immanuel Kant

 

Det är fredag kväll och ingen klocka ringer imorgon bitti.

Det är det allra skönaste  med fredag-kvällen tycker jag.

Att veta att jag får sova tills jag vaknar.

Det sägs att för lite sömn är skadligt men även att sova för länge!
Lagom är bäst gäller tydligen även här.

Studier har visat att 6,5 - 7, 5 timmars sömn anses vara optimalt för friska personer med normalsömnbehov om man är över 30 år.

Det finns människor som till exempel idrottar hårt som behöver mera sömn.

Men även om detta med sömn och hur mycket vi behöver också varierar något från person till person så är inte variationerna efter vad jag förstår markanta.

Forskarna vet egentligen inte varför vi sover – bara att vi inte klarar oss utan!
Forskningen visar att sömn är en biologiskt styrd mekanism som är nödvändig för vår överlevnad, vår hälsa och vårt fungerande.

Vilken tur då att vi har en säng att krypa ner i....i ett varmt hus.

Blir lite bekymrad när jag läser och hör att migrationsverket börjat bygga tältläger för de flyktingar som kommer till oss.

Även om jag förstår att tillgången på hus kanske börjar nås.
e säger ju själva migrationsverket alltså - att de hoppas slippa använda tältlägren.

Vilken otrolig förmån vi har som slipper fly och lämna allt.

Tacksamheten borde flöda inom oss varje dag!

Nu är det dags för mig iallafall att krypa isäng med en arbetsvecka bakom mig där egentligen en enda natt blev normallång.

Önskar DIG en riktigt god natts sömn!

Här kommer kvällens tankespråk:

"Håll ögonen på dina ideal men fötterna på jorden"

Lars Schmith

Mannen i mitt liv är på höstfest på sitt jobb.

En ensam kväll för mig som jag förgyller med TV och en godispåse.

Fredagskvällsgodis i ensamhet smakar dock inte alls lika gott som när man äter det i sällskap.

Men - egentligen älskar jag att ibland ha några timmar då jag är själv - så det är inte synd om mig.

Själv är inte lika med ensam vet du.

Ett bra möte med ögondoktorn....skadan har inte förvärrats den senaste månaden.

Det var enligt henne något bra. Och det är det förstås.

Klart jag gick med lätta steg därifrån - och bestämde mig för att glömma nästa månads koll - ett par veckor i alla fall.

Jobbet har varit en betydligt lugnare plats idag än vad det brukar vara.

Några enstaka telefonsamtal.

Men - det bästa - ett härligt möte med en extramormor till två treåriga tvillingar som också var med och hälsade på.

Någon som försökt få en lugn fikastund med två treåringar som springer åt var sitt håll.

Om inte kan jag berätta att lugnt är det inte - men ganska spännande.

En bra dag med andra ord - en dag att känna tacksamhet och glädje över.

  


Fredag morgon är lite annorlunda än andra veckans dagar.

Det är sista dagen på arbetsveckan för många av oss!

Och med fyra arbetsdagar bakom oss börjar vi nog lite till mans och kvinns bli lite trötta så vi ser fram emot en ledig helg.

Nu på morgonen medan jag tvättade håret satte min hjärna full fart!
Jag "fick" en tanke.

Fick...men var kom den ifrån?

(Visste du förresten att det finns en plats som heter "Tankar"?

Tankar fyrö  som ligger i södra Bottenviken i Karleby ytterskärgård, ca 15 km nordväst från Karleby.)

Tillbaka till det jag egentligen funderar över.

Var kommer alla våra tankar ifrån?

Ibland kallar vi tankarna för idé - och då menar vi ofta en snabb tanke som bara dök på från ingenstans.

Eller - det är så vi upplever det i alla fall.

Hur dyker de upp i ens huvud och vad det är som får en att tänka just den tanken...just då?

Det tror jag ingen av oss kan svara på.

Ju flera år mitt liv består av -  desto tydligare blir det för mig att mina tankar inte är unika.

Oavsett hur udda idéer jag tycker att jag har finns det alltid någon annan som funderar på precis samma sak.

Allting som vi gör börjar ju med en tanke.

Tanken ger en plötslig känsla eller får oss att uträtta en handling, ofta utan att vi är riktigt medvetna om det.

I vårt bakhuvud finns ju hela tiden en tanke.

En tanke som på sätt och vis är ett slags samtal med oss själva.

Sätter du dig ner, sluter ögonen, och lyssnar så kommer dunästan  att höra detta inre samtal med dig sj'äv-

Allteftersom vi gör alltfler erfarenheter, ser alltfler nya samband mellan olika företeelser och tänker allt djupare tankar, växer vår värld.

Hur vet vi att våra tankar är verkliga?

Vår enskilda tankevärld och verklighetsbild är unik,  tror jag att jag vågar säga -  men ändå är den samtidigt delar av den alltomfattande medvetenheten, den grundläggande verkligheten.

Så kanske är det inte så fel att säga "fick" en tanke.

Någonstans kom den ifrån - och landade i just din eller min hjärna.

Härligt eller hur?

Nu önskar jag DIG en riktigt fin fredag - full av förväntan - ta tag i förv'ntan och låt den bära dig in i en fin helg!

"Beröm är lika viktigt för medmänniskor som den luft de andas. Beröm någon idag!"

Okänd tänkare

Har nyss ätit middag efter ännu en lång arbetsdag.

Det är många sådana just nu på mitt jobb.

Det gör inte så mycket eftersom jag är i den fas i livet när jag inte längre har barn hemma.

Skulle jag ha det skulle jag INTE vilja ha dessa arbetstider.

Kan undra hur det ska gå för min nya kollega som har tre stycken växande människor i sitt hus?

Dilemmat för mig är att vi behöver hur många frivilliga som helst nästan.

Och många kan inte komma på dagtid eftersom de jobbar.

Då måste jag ju ta kvällarna till hjälp - och ibland urtidiga morgnar för att genom ytterligare en frivillig få möjligheten att hjälpa ännu en människa.

Göra mera skillnad!

Nu ska jag snart stämma träff med tandborsten och krypa isäng.

Imorgon ska jag tidigt på morgonen till ögondoktorn igen.

Jag fasar lite för vad hon har att säga.

Jag vet att det inte ser bra ut.

Men - som din dag så ska din kraft vara!

Med de orden hoppas jag komma till ro och sova gott inatt.

Det hoppas jag att DU också får göra!

Och så ett citat för oss att ta med oss in i natten.

"Allt kan man ta ifrån en människa. Utom det yttersta.

Rätten att välja förhållingssätt till det som livet för med sig."

Viktor Frankl

Frihet är ett ord som alla älskar tror jag.

Det signalerar något bra till oss.

Är frihet att göra som man själv vill i varje stund?
Och kan vi vara fria och ändå beroende av andra människor samtidigt!

Finns det en bortre gräns för friheten och hur ser den i så fall ut?

Många tankar om frihet så här över en tallrik soppa  vid skrivbordet.

Att vara fri tror jag är något vi upplever oss som när vi trivs med vår tillvaro.

Med jobbet.

Med vår partner.

Och visst kan frihet innehålla hänsynsagande.

Jag ställde frågan var friheten slutar.

För mig slutar den där min frihet inskränker på en annan människas frihet.

Ett tankespråk som jag verkligen gillar är detta:

"Absolut frihet är detsamma som absolut meningslöshet, för människan är människa endast i kraft av en mängd beroendeförhållanden."
H C Branner

Alltså - ja jag tror man kan vara beroende och ändå fri.

Om det inte vore möjligt kunde vi ju inte älska någon.

Och samtidigt vara fria.

När vi älskar blir vi ju beroende av den personen som är föremål för våra känslor.

Tankar medan jag äter min lunch vid skrivborde.

Nu är det dagsatt börja jobba!