Bilden    

 Bilden lånad från Google

Mellan tandläkare och frissa idag åt jag lunch med en god vän och den nye man som gjort sitt inträde i hennes liv.

Spännande att möta honom. Det var första gången.

Förutom en god Västerbottenspaj med sallad som vi alla uppskattade så pratade vi förstås - och kom  in på olika områden under vårt samtal.

 Mannen ifråga sa när vi kom in på mardrömmar ...(ja han är psykolog...)  så här:

Mardrömmar är ofta en rörig blandning av dina minnen.

Ibland är vi ledsna utan att vi riktigt tar tag i det och försöker finna ut anledningen.

Kanske för att vi inte har tid , inte vill,vågar eller orkar ge tid till att fundera över varför vi inte mår bra - oxh så blir resultatet att vi ofta mardrömmar.

Skulle det bli så att vi drömmer samma mardröm flera gånger så är det viktigt att vi tar det hela på allvar 

Det kan finnas orsaker som vi behöver hjälp med.

Egentligen vet vi ju var drömmen har sin rot.

Om inte annat anar vi!

Så ...lid inte i onödan.

Gör det du känner du ska göra för att få till en förändring och få sova gott om nätterna.

Nu är det kväll och vi borde förstås inte alls prata om mardrömmar.

Eller också borde vi!

För du sitter väl inte och  äter en god middag sent på kvällen:
Och jag kan för allt i världen inte tänka mig att du läser jobbmail sista minuterna innan du hoppar isäng

TV:n är förstås avslagen en timme innan sängdags istället för att sända ut alla sina gräsliga ljud och bilder från en våldsfilm i rummet och in i ditt sinne.

Ta en skön dusch. Lyssna på mjuk musik och sitt nära din människa på jorden en stund!

Då stäms alla dina sinnen till ro!

Sov gott kära vänner!

Det är vi alla värda!

Meningen med livet?
Vi satt några vänner på ett kafé i stan i veckan som gick och av någon anledning säger någon plötsligt orden: "Vad är meningen med livet?"

Det blev faktiskt alldeles tyst på det glada pladdret....någon skämtade om att frågeställaren var för seriös för en solig vårdagsfika!

Men orden hängde liksom kvar i luften.

Plötsligt hade alla något att säga...."bra jobb med bra arbetsgemenskap....bra relationer i familjen...trogna vänner...hyfsade inkomster...hälsa....att kunna vara glad trots att det ser ut som det gör i världen."

Visst är allt detta ingredienser vi alla vill ha i livet ...tänkte jag när jag idag kom att minnas samtalet, eftersom en av deltagarna i detta samtal ringde mig nu på morgonen i en annan fråga.

Men är det verkligen meningen med livet?

Om vi verkligen vill hitta den djupare meningen med vårt liv, och det tror jag att alla vill , måste vi kanske fundera lite över oss själva....vad vi värderar...hur vi ser på oss själva och på andra människor....

Ser vi alltid till våra egna behov....söker vi ständig tillfredsställelse för dem... är vårt mål yttre saker, framgång karrär, ekonomiskt oberoende, erkännande högt anseende....

Ja då kan vi få svårt att hitta meningen om något av detta inte ges oss eller tas ifrån oss.

Jag tror att det finns hemligheter som inte egentligen är några hemligheter...men vi behöver sätta dem i funktion i våra liv för att se hur de förvandlar dagar av gråsten till diamanter.

Att arbeta för att sprida glädje runt oss till andra. Det är en viktig sak som berikar mig själv och fördjupar min upplevelse av mitt liv.

Att känna och uttrycka tacksamheten är en annan av strängirna på meningsfullhetens instrument.

Att möta livet utan skydd och sköld. Ha ett öppet sinne för både det fantastiskt fina och det svåra som vi själva och andra möter.

Välja att arbeta på att försöka förstå istället för att döma, fördöma och kritiserai

Se till att vår attityd är tillåtande och kanske jag till och med ska säga en aning gränslös.

Har någon gjort oss illa - avsiktligt eller oavsiktligt. Direkt bestämma oss för att förlåta innan det hinner bildas någon varböld i vårt sinne.

Se på oss själva med acceptans, förlåtelse, kärlek och överseende för att vi inte är fullkomliga. För att vi misslyckas. Och för att vi gör fel ibland fast vi inte vill.

När vi gillar någon eller något någon gör - säg det till dem....

Särskilt vårda dem vi har nära i familj och vänkrets.

Ta tid i stillhet. Stanna på promenaden....sök upp en bänk, låt tystnaden tala....medan du sitter och mediterar eller ber...

Följer vi de råden - en gång givna till mig i lite mer koncentrerad form av en gammal kvinna på 98 år. Eller- ungefär  så här var de när hon lade orden i mitt sinne.

Sedan har jag gjort dem till mina, kanske lagt till och dragit ifrån lite....precis som du kommer att gå till väga -  för att göra dem till dina....

Ha en riktigt fin onsdag!

 



Idag är det en mjuk och varm sol som lyser utanför mitt fönster.

Men inte särskilt varmt än så länge i varje fall, kunde jag konstatera under min tidiga och snabba promenad.

Ljuset har återvänt, vintern har tappat sitt grepp och våren har gjort entré.

Detta är den absolut bästa tiden!

Jag gick där och längtade tillbaka till den omedvetna tiden i livet - barndomen - när solen bara var stor och varm och gul - och efterlängtad. Nu vet jag att solen är allt detta- men jag måste också akta mig.

Jag har ju blivit stor och förståndig!

Förstånd är bra - men ibland vore det skönt att slänga iväg det och bara vara, känna och njuta.
Glömma miljöförstöring och terrorattacker- flyktingnöden och hungern i Afrika
Och en stund ibland - en morgon i mars - på en jord som fortsätter att snurra, där fåglar ännu bygger sina bon och tussilagon lyser gul i diket -  - finns en av de där gläntorna som Birger Franzen skriver om i sin dikt. !
För att sedan orka gå vidare och göra det bästa av dagarna som kommer för både mig själv och andra!

Ha en underbar torsdag!

 

Ensam!
Jag tror det är likadant för dig som för mig  att vi ser hur ödsligheten runt en människa brer ut sig.

Satt idag och pratade med ett par fina frivilliga/volontärer som jag följt i tio år på alla deras uppdrag för att  förmedla ljus och gemenskap i människors ensamhet!

En av dem sa: "Någon har sagt att det inte är ensamheten som är det svåra. Det svåra är att vänja sig vid ensamheten."

Först studsade jag lite och undrade vad skillnaden är.

Men det är ju sant.

Ensamma är vi alla ibland och vi kan uppleva det ganska skönt eftersom vi kan bryta ensamheten i stort sett när vi vill .

Tills man inte kan det längre - när man inte kan ta sig ut på egen hand blir det som någon har sagt att det inte är ensamheten som är det svåra.
Det svåra är att vänja sig vid ensamheten.verkligen  ensamheten ens enda sällskap.
Det är ett sällskap i sig själv att vara ensam.

Man kan känna sig otroligt ensam bland en grupp människor om man inte känner tillhörighet och acceptans också- och jag undrar om inte den ensamheten kan vara ännu värre än ensamheten som består av bristen på människor nära mig geografiskt.

Men det finns- som dessa båda kvinnor ser varje dag i sina uppdrag i mänsklighetens tjäns - en ensamhet som är så svår att möta att många av oss flyr från den.
De äldres ensamhet som är orsakad av att man inte kan ta sig ut på egen hand.

Som bara kan skingras av andra människor.

Den ensamheten - den gör ont!

Den andra kvinnan svarade sakta: Johan är 86 år och bor ensam sedan hans hustru Millanmed  alzheimer flyttat till ett demensboende.
Han får hjälp att besöka henne en gång i veckan.
Hon känner inte igen honom men han mår bra av att möta henne, stryker henne över händerna och småpratar.
Hans saknad är fåordig och hjärtskärande: ”En enorm saknad, rent ut sagt. Men vad gör man.”

Ja - vad gör man?

Jag vet att ingen av oss kan ge honom hans vanliga fina Millan tillbaka - men vi kan ändå skingra hans ensamhet..... och kanske hjälpa honom att träffa sin Millan lite oftare....

"Vem är jag ?"
är frågan denna lilla flickas blick ställer i spegeln....

En fråga som hon kommer att ställa många gånger under livet!

Vem är jag?  
Är jag någon jag  känner mycket väl?

Eller inte alls?

Det finns en fråga som alla människor någon gång ställer sig: Vad är meningen med livet?
En del ställer den ofta.

Andra mera sällan.

Kanske är det just i livets motlut som den frågan blir brännanden.
Att hitta meningen med livet - det finns det ingen snabb-kurs eller mirakeltanke som kan hjälpa oss att göra.

Vi måste hitta svaret i oss sj'lva- mitt i det brinnande livet..... Eller svaren.

Själv tror jag att det är svaren det handlar om.

En enda övergripande mening  - det låter bestickande, men jag tror mera på vårt livs meningar än på vårt livs mening!

Att söka meningen med livet - den stora allt överbryggande meningen- min mening eller mina meningar det skickar iväg oss på en resa i vårt inre.

Meningen med just ditt och  mitt liv kan vi aldrig hitta utanför oss själva.

Den resan har ju som mål att vi ska förstå saker om oss själva- men också att vi ska hitta igen den där sprudlande livskraften som gömmer sig bakom  materiella omsorger och vardagsjäkt.
Slösar jag bort min tid? Finns det något annat som är bättre och viktigare? Och varför känner jag mig så missnöjd fastän allting egentligen är så bra?
Du känner igen frågorna.

Det gör vi alla!

Vi har alla stället dem och vi ställer dem!

Idag räcker det att inse att meningen med denna dagen är att njuta av den och i bästa fall få möjlighet att lysa upp en medmänniskas dag!

"Du är din egen sanning och det är bara du själv som kan svara på meningen med livet."
Sören Kirkegaard

Tiden går fort - det är nog ett av de påståenden som uttalas oftast - i stark konkurrens med uttalanden om väder och vind förstås.

Den här tiden som går så fort - det är ju ditt och mitt liv....våra dagar, stunder sekunder....

Ibland kan man uppleva liksom att man står vid startlinjen, fullt beredd att börja leva - växa- utvecklas -  men man står så lätt kvar på samma ställe och trampar och innan man vet ordet av är loppet över.

Låt inte tiden rinna idag!

Gör det där du innerst inne vill.......

Tänk- Vad är det jag vill göra idag - och du kommer att upptäcka att tankar skapar handling - och  handling skapar underverk !

et

 

Det är en ny tid. 
Våren knackar på dörren.
Dags att trampa nya stigar marsljuset ökar dag för dag och det börjar spira - vi blir påverkade!
Först nästan obemärkt, ett frö som börjar gro i ett skrymsle någonstans. 
Så kommer ljuset 
Tankar förändras.
Modlöshet och nedstämdhet skakas av och det finns plötsligt kraft att sträcka sig ut och hoppas igen!

“Traska andra stigar än de redan upptrampade

Ord jag läste och känner mig hemma i!

I denbrytninstid jsom min tillvaro just nu är -  där jag lite motvilligt lämnar stigarna bakom- de är redan upptrampade...nya stigar väntar på mina steg.

Så skönt att tänka så!

Kom att tänka på Tomas Anderssons sångtext "De kommer aldrig tillbaka" när jag läste de här orden så den hamnar också i det här inlägget! Varsågod!

De kommer aldrig tillbaka
kommer aldrig igen
våra bästa dagar
Och inte heller de sämsta
eller de som vi glömt
för att de va så trista

Äntligen morgon
äntligen ljust igen
Doften av kaffe väckte mig
radion i köket
tiden är en dröm

Den kommer aldrig tillbaka
kommer aldrig igen

Ingen repetitionstid
eller ens manuskript
har vår Herre gett oss
Nej, det är rakt ut i sändning
alla missar man gör
får man leva med sen