Då

ska vi vandra

den gamla vägen

medan daggen ännu

glittrar på varje grässtrå

ta ett kliv över diket

där det växer kabbelekor

och vattnet rinner

mellan gräset

här är min hand

låt den stanna i din

medan skogen sjunker

i himlens famntag
Kaela

folk vände sig om
skrattade

Om vi överger vår trohet
förlorar vi alla våra vägar
och går vilse i den öde öknen
under främlingsskapets
och rädslans piska
under ångestens storm....

utslungade i ensamhet
får vi då leva i mörker och köld

vår tid är fylld av släckta stjärnor
av skövlad tro och ideal
som fallit

den kunskaps dryck
som måste betalas
med vårt hjärtas frid
har smak av galla.

Låt oss aldrig intas
av de brustna idealen
aldrig någonsin
så länge vi lever

för liv är kamp för ljus
och strid mot mörkret
utom oss -

och inom oss.
Kaela

Du
leder mig
genom mörkret

håller min hand
med en ömhet

som fortplantar sig
genom hela min varelse

Tillsammans hittar vi nya stigar
som leder mot mål
jag aldrig
vågat närma mig
på egen hand

Jag är aldrig mera

rädd

bärs upp av
Din styrka

bor i Ditt ljus

som mörkret aldrig
mäktar släcka
Kaela

Att be
är att sträcka sina tomma händer
mot Honom
ge Honom det du har i denna stund

den fladdrande glädjen
du kände nyss
när solstrålen ett ögonblick
lekte tittut
i ditt ensamma rum

modlösheten och ångesten
från trycksvärtan
i dagens press
som skriker ut nya mord
nya överfall

den plötsliga ilskan
över människors ovilja

tankarna som gör så ont
att de inte hittar ord
att klä sig i

oron för den
som är långt borta

din brist
och dina tillkortakommanden

räck Honom dem

tag ut din rätt
att glömma det som varit

och komma hem.....
Kaela

Vid bristningsgränsen
Jag möter Jesus där....
vid bristningsgränsen
när min tanke inte längre orkar

Han viskar
att Han stått där hela tiden
i sand och blod och ökentorka
att Han har gråtit mina tårar
när allt föll ur mina händer
och det
som var min räddning
gick förlorat.....

Han står där

just vid bristningsgränsen
och fångar upp mej
när jag sjunker
ner i dyn....

förundrad ser jag
att där
bland smuts och skärvor
springer en källa upp
med rent vatten

och jag får dricka
tills jag inte törstar mer

då

böjer Han sig ner
och tvättar mina fötter.....
Kaela

Älskar du livet
vill du sjunga - dansa
glädjas och älska
Då har du anat
en levande Gud

Har du gråtit
i sorg
knutit händerna i förtvivlan
då har du nuddat
vid en Gud som har sår
Kaela

Aldrig är solen så ljuvlig
som ögonblicket
innan den försvinner
vid horisonten

Aldrig är livet så levande
som när vi står öga mot öga med döden....

Tanken vandrar på mjuka fötter
tecknar en bild av ett annorlunda rike

Där väntar oss en kärleksfull famn
allt är skönhet,
bortom fattbarhetens gräns
all vår heta längtan
uppfylld på denna vita strand
där ljuset är vitare än solens
där glada skratt klingar
som silvertoner
i ett evigt NU
Kaela