Det finns två dagar i veckan vi aldrig ska oroa oss för.
Två dagar som ska hållas fria från rädsla och fruktan.

Den ena är gårdagen, med sina misslyckanden och bekymmer,
sin värk och smärta, sina fel och misstag.

Gårdagen har passerat för all tid och är bortom vår kontroll.
Inte ens alla pengar i världen kan få gårdagen tillbaka.
Vi kan inte göra om någonting som vi gjort, inte sudda ut någonting vi sagt.
Gårdagen är borta.


Den andra dagen vi inte ska oroa oss för är morgondagen med sina omöjliga motståndare,
sina bördor men samtidigt med sina hoppfulla löften och okända utgångar.
Morgondagen är också bortom vår kontroll.

Morgondagens sol kommer att stiga antingen mot en klarblå himmel eller dold i ett lager av moln.
Men den kommer att stiga…

Vi vet inget om morgondagen, den är ännu ofödd.

Då återstår bara en dag: IDAG!


Alla kan kämpa mot en dags svårigheter.
Det är bara när vi lägger till gårdagens eller morgondagens bördor som vi får det svårt.
Det är inte vad som händer idag som gör människor galna,
utan bitterheten över det som hände igår eller fruktan för morgondagen.

Gör DENNA DAG så bra du kan och lev bara en dag i taget.

 Kloka ord från mumintrollet

När ens egna hjärnceller inte kan
följa med i debatten, kan man trösta
sig med Mumintrollets kloka beslut:
en annan får fundera, som är klokare än jag".

Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vacker i skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.

Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå.

Det sitter en herre i himlens sal,
och till hans åldiga händer
gå knippen av trådar i tusental
från vart människoliv han tänder.
Han samlar dem alla, och rycker han till,
så niga och bocka vi som han vill
och göra så lustiga piruetter,
vi stackars marionetter.

Vi äta och dricka och älska och slåss
och dö och stoppas i jorden.
Vi bära den lysande tankens bloss,
vi äro så stora i orden.
I härlighet leva vi och i skam,
men allt som går under och allt som går fram
och allt som vår lycka och ofärd bådar
är bara ryck i trådar.

Du åldrige herre i himlens sal,
när ska du tröttna omsider?
Se dansen på dockornas karneval
är sig lik i alla tider.
Ett ryck på tråden - och allting tar slut
och människorsläktet får sova ut,
och sorgen och ondskan vila sig båda
i din stora leksakslåda.

Oftast

möter jag Dig
i tystnaden

känner hur
Du andas

nära mig

där når Du
alla mina
beröringspunkter

när jag anar
ljudet
från Din mantel

i skuggorna

Pengar är absolut bra att ha- men det finns saker man inte kan kölpa för pengar!

Det kan köpa dig ett Hus, men inte ett Hem
Det kan köpa dig en Säng, men inte en god Sömn
Det kan köpa dig en Klocka, men inte Tid
Det kan köpa dig en Bok, men inte Kunskaper
Det kan köpa dig en Position, men inte Respekt
Det kan köpa dig Medicin, men inte Hälsa
Det kan köpa dig Blod, men inte Liv
Det kan köpa dig Sex, men inte Kärlek
Så där ser du, pengar betyder ingenting

Gratulerar frump som tappade en amssa år på att göra testet!

 Påskkram till dig!

På promenaden till jobbet funderade jag en del över detta med mor/svärmor!

Jag har fem barn..pojke, flicka, flicka, flicka, pojke.

Just nu sitter båda mina söner i sina bilar för att åka massor med mil till hustrus respektive flickväns föräldrar över påsk.

Den ene ska fara 50 mil och den andra 70.

Jättekul att de ska besöka svärföräldrarna och jag är jätteglad för att det är bra relationer.

Och jag önskar dem innerligt en fin påsk tillsammans.

Men - det är bara så att det var samma sak i julas, förra julen, julen dessförinnan och lika förra påsken, påsken dessförinnan osv...

Jag är INTE avundsjuk.

Men har ofta tänkt på min svärmors ord.

Hon har också fem barn. Alla söner.

Hon sa en gång till mig: Ni är de enda som "turas om" de andra är alltid hos flickornas föräldrar över storhelgerna.

Är det så att kvinnans ursprungsfamilj får mera kontakt än mannens?
Hur upplever ni andra detta?
Och om det är så - är det inte oss kvinnor det beror på?

Vi är ju ofta de som står för familjens sociala liv så att säga.

Åtminstone har det varit så.

Men är det lika fortfarande?