Jag har nött ditt ansikte

med mina blickar

jag har försökt fånga

din andedräkt när du sover

din sömn är öppen

ditt ansikte utan tvekan

utan dagens påklädda ord

ser jag dig så nära

den du verkligen är

Kaela

Tim är en liten vietnamesisk pojke som fått adoptivföräldrar i Norrköpingstrakten.

Han var en liten bebis när hans svenska föräldrar hämtade honom i hans födelseland.

Nu - vid nio års ålder har han varit med sin mamma på resa till Vietnam och fått träffa familjens fadderbarn - och sin mamma.

Detta är en artikel som tar tag i hjärtat.

Källa: Norrköpings Tidningar

Vår västra granne Norge har givit oss en helt fantastisk programledare.

Klart jag talar om Skavlan.

Han lyckas alltid få till en riktigt intressant blandning av människor.

Ikväll kan du får lyssna på Sissel och Carola i duett om du knäpper på TV:N.

SVT  21.00

Inspirerat av Tidningen Dagen

Nu är det dags för dusch och frukost och sen ut i halkan för att fara de tre milen till jobbet!

Hoppas det inte är halt.

Det är det allra värsta med vintern tycker jag.

Halkan!

Men man får ta tid på sig och se till att vara försiktig!

Det hoppas jag att DU är också!

För jag vill möta dig här imorgon och nästa dag!

DU är viktig för mig!

En fin dag önskar jag dig!

Jag gissar att det var en och annan som såg TV-programmet "Bortskämda barn" och förfasade sig över deras livsoduglighet.

För det är ju just vad det handlar om.

Någon har tagit ifrån dem deras möjlighet att stå på egna ben.

Och det är faktiskt just den/de människor som älskar dem allra mest!

Föräldrarna!

Så gick mina tankar när jag sett programmet - och i morse läste jag på Newsmill - en artikel av Helena Harrysson där hon utvecklar samma tanke!

Så tragiskt - att kärlek kan gå så fel!

Kritik kan uträtta en del
uppmuntran kan uträtta ännu mer.
 Okänd tänkare

När jag träder fram sådan jag är, när jag visar mig utan försvar,
utan rustning, bara jag.
När jag kan acceptera faktum att jag har många svagheter och fel,
gör många misstag.
Ofta är okunnig när jag borde veta.
Ofta fördomsfull när jag borde vara fördomsfri.
Ofta har känslor som inte kan rättfärdigas av omständigheterna.
Då kan jag vara mycket verkligare.
Och när jag kan stiga fram utan att bära min rustning.
Utan att anstränga mig att vara annorlunda än jag är, då lär jag mig
mycket mer också av kritik och fientlighet - är mycket mer
avslappnad och kommer mycket närmare människor.
Om jag är beredd att vara sårbar lockar det dessutom fram så mycket
mer av verklig känsla från andra i relation till mig, att det upplevs
som mycket givande.
Livet blir för mig mycket roligare när jag inte är på min vakt,
inte gömmer mig bakom en fasad,
utan bara försöker vara och ge uttryck åt mitt verkliga jag.