Alla inlägg den 3 januari 2012

Av Kaela - 3 januari 2012 18:35

I tomtesäcken låg en deckare "Blint vittne" av Tom Philbin.


Namnet var ganska dumt valt tyckte jag .

Kändes lite grand som publikfrieri.

Men det är klart - det är ju vad en boktitel ska vara.

Så att den fångar presumtiva läsare.

Boken var bättre än vad titeln gav vid handen.

Även om det var vad man kan kalla kiosklitteratur.

Emma som år violinist råkade som barn ut för en fruktansvärd händelse, som gjorde henne helt blind.

Som vuxen möter hon doktor Pierce, som säger att han kan ge henne synen tillbaka.

Och redan efter första operationen börjar hon kunna skönja sin omgivning.


En kväll hör hon oväsen från grannlägenheten och skyndade upp  - i dörren hinner hon få en skymt av en man vars blick etsade sig fast i henne.

Så ond och så kall.


I lägenheten ligger hennes kvinnliga granne mördad.


Trots sin dåliga syn är hon ju polisens enda vittne.

Nu lever hon farligt.


Vet ej var man köpa den.

Finns inte hos AdLibris och slut hos Bokus.

Mannen hon mött vet ju inte att hon är blind....


Nej jag avsllöjar inte slutet...

Av Kaela - 3 januari 2012 18:29

Flera barn ringde BRIS i år än förra julen.

Så innerligt glad att BRIS finns.

Åtminstone en ventil för de stackars barn som har föräldrar som aldrig borde ha blivit föräldrar - eller som har abdikerat från föräldrarollen så pass att man låter familjekonflikter gå ut över barnen eller till och med slår dem.

Frågan är bara - vad kan vi alla göra för att stödja dessa barn?

Det alltra bästa är försatås om föräldrarna är öppna för att ta emot stöd så att de kan fungera i sin föräldraroll.

Det är ju vad barnen drömmer om.

Även en mamma som inte fungerar - eller en pappa - är den enda mamman eller pappan det barnet har.


Läst i Svenska Dagbladet

Av Kaela - 3 januari 2012 12:43

Hur är det möjligt en ung läkarstuderande man och en psykologistuderande kvinna kan komma på en så fruktansvärd sak som att kidnappa en kompis.

En kompis som kommer från en ruik familj.

Pengar givetvis - men nu sitter de hos polisen och deras framtid ser inte så rolig ut.

Hur stort behov man än har av pengar - hur kan man vilja göra någon annan illa för att få tag i dem - och hur kan man vilja satsa en egen bra framtid?

Ett frågetecken som jag inte hittar svar på.


Läs mera i Dagens Nyheter



Av Kaela - 3 januari 2012 08:20

 



Precis som med andra känslor som kärlek och glädje, hat och vrede, finns också sorgen med oss hela livet.

Glädjen och sorgen är varandras motpoler men också varandras förutsättningar precis som livet och döden är det.

Sorgen är en process.

 

Den ändrar sig från dag till dag.

 

Den kan följas som en slingrande stig i ett landskap där man gång efter annan kommer fram till nya utsiktspunkter.

Ibland tycker man sig se samma saker som förut, men riktigt lika är det ändå inte.

 

Landskapet förändras hela tiden.

 

Sorg är inte någon psykisk sjuk­dom, även om det kan kännas så ibland. Sömnlöshet, ångest, fruktan, vrede, självupptagenhet och dystra tankar kan tillsammans göra att det känns som om man höll på att "bli galen".

Men det är bara så - vissa etapper av resan.

 

Vi måste komma förbi sådana frågor som inriktar sig på det för­gångna och på smärtan - 'Varför hände det här mig?' - och ställa sådana frågor som öppnar dörrar till framtiden: 'Det här har hänt mig — hur ska jag använda det?'"

 

Du måste släppa tanken att du själv inte har rätt att sörja för att andra har det värre än du. Varenda en av oss har rätt och skyldighet att ta förlusterna i vårt liv på allvar. Om vi förnekar eller blundar för sorgen, kan den skada oss på otaliga sätt. Bara genom att se förlusterna i ögo­nen, kan vi återvinna vår frihet.

 

En underbar dikt av Viola Renvall: "Den allra sista gången"

 

En gång är den sista

En gång är den allra sista gången
Det sista steget nerför trappan
Lampan som släcks
Ingen säger: Nu var det sista gången

 

En gång är det sista ordet viskat
Det sista brevet skrivet och postat
Nyckeln vrids sista gången om
Du vet inte när och vill inte veta

 

Men glädjen har alltid ett sista leende
Någonstans dröjer det kvar
Någon förvarar det

djupt i sin saknad

Av Kaela - 3 januari 2012 06:18

 



Visst finns det vägar
hur många som helst

men medan jag går

så blir

genvägen
senvägen

omvägen
bortvägen

tröstvägen
höstvägen

grusvägen
hemvägen

Den långa vägen
är den enda

som är värd
mina steg

man kommer längre
occh får bättre utsikt



bara framåtvägen
är höjd i dunkel

framtiden är
obruten mark


Kaela

Av Kaela - 3 januari 2012 06:09

Stormen Dagmar var en dam som ställde till det.

Fällde under sin framfart, framför allt i Hälsingland, skog för 300 miljoner kronor.


Läs mera i Dagens Nyheter

Av Kaela - 3 januari 2012 06:02

 


Livet - det är dagarna som går, medan man väntar på att något ska hända.


Ur boken "Sant o sånt"

Presentation

Fråga mig

144 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16
17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31
<<< Januari 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Kaela med Blogkeen
Följ Kaela med Bloglovin'

Gästbok

Översätt bloggen

Andras bloggar

Läsvärda bloggar


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se