En artikel i Svenska Dagbladet som vi alla behöver läsa.
Stina och Mattias fick sitt första barn - och det visade sig att lilla Tea hade en kromosonavvikelse.
Hon hade vad man kallar Downs syndrom.
Men barnets handikapp var ett mindre problem för Stina och Mattias än omgivningens reaktioner!
Så här säger Stina i artikeln:
"Ända sedan Teas födelse har omgivningens förhållningssätt varit svårare att hantera för mig än Teas handikapp.
Som nybliven förälder till ett barn med Downs syndrom förväntas man vara väldigt ledsen och stämningen runt vår nya lilla familj var hela tiden dämpad och sorgsen. Det naturliga tycktes vara att vi kände sorg över Tea."
Så fruktansvärt att inte känna att man har rätt att få vara glad över sin nyfödda fina dotter!
Och att inte andra visar glädje så som det vanligen är.
Detta är en mycket viktig artikel.
Förr eller senare händer det i vår egen omgivning att någon får ett barn med handikapp!
Må vi då ha lärt oss av Stinas och Mattias och förstå att detta lilla speciella barn är en väldigt speciell gåva!
Läs artikeln i sin helhet här
Sanna
9 juli 2013 20:07
Det är en sak att fråga hur de känner inför den lilla och en annan att beklaga henne...
För övrigt så är det ju med handikappade barn som med andra barn att så de blir behandlade blir de.
Inget barn ska behöva känna sig i vägen.
En gång för många år sedan (jag var bara 18 år) så var jag och fikade med en man när det kom in några förståndshandikappade och fikade.
Då sa mannen "de borde förbjuda dessa att komma in här - man mår ju illa när man ser dem!" - jag var kanske inte helt snäll eller korrekt när jag svarade honom "vem säger att de inte mår illa när de ser dig?"
Hela vårt samhälle är genomsyrat av att man ska vara på ett visst sätt för att "passa in" - och de flesta vill göra det - men varför kan vi inte bara vara oss själva?
Gud skapar oss till original och de flesta vill omskapa sig (eller andra och tyvärr ofta sina barn) till kopior - vilken skymf mot skaparen!
Hoppas du har sköna sommardagar
kram
Kaela
9 juli 2013 20:13
Ja det är viktigt att alla får plats.
Om de inte får det minimerar vi inte bara för andra utan också för oss själva.
Varje människa - med eller utan handikapp - har något att ge oss.
Så viktigt att vi vet det!
hOPPAS DU OCKSÅ HAR EN SKÖN SOMMAR!
kRAM
skogsfen
11 juli 2013 11:23
Hej Kaela! Som du märkt så är jag sällan här nu har lite bloggvila. Men så ibland så ser jag något som jag måste kommentera. När ska vi lära oss att vi alla har någon form av handikapp, och att vi alla är olika men ändå så lika. Jag har genom mitt arbete och även i mitt personliga liv mött personer med Downs syndrom. Dessa människor vet vad kärlek och glädje är, så kärleksfulla. Dessutom är de ofta otroligt musikaliska. Vi har det inom oss detta att vi ska förskjuta det som är annorlunda istället för att bejaka, och det skadar mer än är till nytta för oss. Jag känner mig priviligerad att få ha känt dessa fina människor som tyvärr inte längre finns här med oss. Oftast får de inte leva så länge.
Du tar upp ämnen som är bra i din fina blogg.
Ha en fin sommar önskar Skogsfen.
http://skogsfen.bloggplatsen.se
Kaela
11 juli 2013 17:44
Så rätt. Så är det!
Vi missar mångfalden när vi tror att det finns något som heter "normala" människor.
Vi är människor kort och gott - och absolut alla har något att ge!
Önskar dig också en härligt skön sommar och tack för att du läste och skrev!