Idag är det torsdagen  den 11 september och Dagny och Helny har namnsdag!

Jag gratulerar!

Jag pratar ofta om att vara lycklig....och blev förstås intresserad av filosofen Bengt Bruldes tankar i ämnet i Svenska Dagbladet

Han säger att livet inte går ut på att vara lycklig eller att vara lyckad.

Och han borde veta eftersom han blivit kallad Sveriges främste lyckoforskare.

Jag har tidigare, för några år sedan, läst dessa ord av honom:

"Forskning visar nämligen att hur lyckliga vi är till stor del är medfött.

– Vi bär på ett genetiskt bestämt ”lyckointervall” som ser olika ut för olika personer. Om du plötsligt vinner pengar kommer du att hamna ovanför det här intervallet, förklarar Bengt Brülde.

Men redan efter något år är du troligtvis tillbaka inom ditt ”normala” lyckospann igen"

Med andra ord anser han inte att mycket pengar har med lycka att göra.

Läs gärna artikeln i SvD.

Den är klart intressant!

Om ni undrar vad jag gör som skrivit så lite kan jag berätta att jag tar emot nya frivilliga - flera varje dag.

Vilket underbart jobb jag har som får möta människor som kommer och säger: Jag vill hjälpa till - jag vill göra något för en annan människa!

Människor från de mest skildfa levnadsomständigheter.

Det är förvisso både spännande och oerhört intressant.

Men framför allt överväldigas jag av all denna goda vilja!

Det finns så oerhört mycket godhet.

Så oerhört mycket god vilja!

Det är detta vi borde få läsa om i tidningarna varje ag istället för om de stålskodda stövlarnas tramp och människor som vill bedömma andra människor som mindre värda, mindre viktiga på grund av urtsprung, tro, sexuell läggning eller politisk uppfattning.

jJg ska inte klaga eftersom vår ortstidning ganska nyss gav oss en helsida.

Men nog kunde väl våra tidningar ha en sida med veckans goda gärningar varje vecka - för balansens och den hela sanningens skull angående tillvaron omkring oss!

Sorg och glädje båda
bodde i mitt hjerta,
Sorg i ena kammarn,
glädje i den andra.
Oförsonligt skilda,
rådde än den ena,
än den andra ensam.
Se’n den enda kom dit,
lär hon öppnat dörren
och förenat båda,
ty min sorg är sällhet,
och min glädje vemod.

Johan Ludvig Runeberg

Morgonen gryr sakta utanför mitt fönster.

Igår var en dag fylld till brädden av möten med människor på mitt jobb.

Möten är det bästa livet ger oss.

Oavsett om det är i vårt arbete eller på annat sätt.

Innan jag stänger ner min dator för att rusa in i duschen och vidare till frukosten önskar jag DIG en dag med möten.

Ibland är man ensam en hel dag - och ser inte någon möjlighet till möten.

Mer än möjligen med kassörskan i snabb-köpet.

Men även ett sådant snabbt möte har något att ge oss.

För varje gång vi möter en människa så möter vi ett mirakel.

Vi har lätt att se det då vi tittar på en liten nyfödd.

Vi säger det ofta när vi håller i den lilla och andas in doften av nyfödd hud.

Men - det går inte över.

Vi fortsätter att vara mirakel!

Önskar dig ett möte med ett eller flera mirakel idag.

Om du inte möter en enda annan människa - så se dig i spegeln och möt dig själv!

DU är ett mirakel!

Ett gott skratt och en natts goda sömn är de bästa kurerna i doktorns receptbok.

Irländskt ordspråk

Önskar DIG en god sömn inatt och många glada skratt imorgon!

Om det är något vi människor ägnar massor med tid och energi åt så tror jag det är att gnälla.

Idag har jag hört flera klaga på att det regnar.

T'nk om det inte skulle regna?

Då skulle vi snart få problem.

Så sällan vi tar oss tid att tänka "från andra hållet"

Men varje gång vi gör det så förvandlas vanligen vårt gnäll till en eftertänksam tacksamhet.

 Vi kan gnälla om skatterna, matpriserna - att polisen jagar fartsyndare sitället för de verkligt stora brottslingarna-

Ja vi kan ägna massor av tid åt att gnälla över att allting bara blir sämre och sämre.
Och tyvärr tror jag att vi gör det.

Ibland kan vi påverka saker och ting med vårt gnällande och då får man väl säga att det är konstruktivt.

Men det finns en sak vi gnäller om - mer än om något annat tror jag - och det är vädret.
Fullständigt bortkastat gnäll.

Vi kan ju inte ändra på det hur mycket vi än gnäller.

Regnar det så regnar det - och gnäller vi blir vi inte sura bara utanpå utan också inuti.

När jag gick hem tog jag ett hopp från trappen ner i vattenpussarna där nedanför.

Och mindes hur det var - att vara liten och gilla alla väder - madan vattnet stänkte vida omkring, blötte ner mina kläder och någon som såg mig kanske undrade hur det var med ordningen i mitt hjärnkontor.

Nu ligger de kläderna i tvättmaskinen.

Men vad gör det?

Gnäll-lusten är ju helt försvunnen . för  - ja -jag erkänner att också jag drabbades av gnäll-lust ett tag över de gråa skyarna utanför mitt fönster-

Rörande att läsa i Aftonbladet om Vivian, 91, och Alice, 90, – som efter 72 år äntligen fått säga ja inför prästen.

En sådan kärlek och trofasthet.

Jag berörs in i hjärtat av detta.