Inte har väl jag några fördomar?!

Visst har du tänkt och sagt så också en eller annan gång.

Fördomar - det är sånt som andra har - eller....?

När jag häromdagen skulle handla m,at för veckan fanns i affären en mamma med två barn.

De for fram och tillaka med de små kundvagnar hon tilldelat dem.

De skrek och tjoade.

Hamnade i konflikt med varandra vilket gav omgivningen mer eller mindre hörselskador.

Jag gillar barn!
Jag har själv fem stycken som ju är vuxna vid det här laget.

Och jag hade gärna haft flera...

Men - detta var på gränsen av vad jag ansåg att jag kunde tolerera.

hade denna mamma helt abdikerat från sin föräldraroll eller vad var det frågan om.

Och så - så småningom kom tanken....ja dessa unga mammor, helt upptagna av sina mobiltelefoner(vilket hon faktiskt var), lär inte ungarna minsta hänsyn. (Oppsan, vilken fet fördom), jag som har för mig att jag inte har några sådana.

Men just då mindes jag någon jag läst i Stephen Coveys ”Att leva och verka till 100%  - om en pappa på en  spårvagn och hans störande barn:
"Det är söndagsmorgon och jag sitter på en spårvagn i centrala Göteborg.
Människorna runt omkring mig sitter lugnt - en del läser tidningen, andra sitter försjunkna i tankar, somliga vilar med slutna ögon.

En lugn och fridfull scen.

Då kommer plötsligt en man och hans barn in i spårvagnen.

Barnen är så högljudda och störande att hela atmosfären omedelbart förändras.

Mannen sätter sig bredvid mig, sluter ögonen och förefaller helt omedveten om situationen.

Barnen skriker, kastar saker och rycker till och med åt sig människors tidningar.

Väldigt störande och ändå gör mannen som satt sig bredvid mig ingenting.
Det är svårt att låta bli att bli irriterad.

Jag kan inte förstå att han låter sina barn uppföra sig på det sättet utan att göra någonting.

Många i vagnen ser väldigt irriterade ut och till slut vänder jag mig därför till honom och säger:

"Nu får du allt se till att hålla ordning på dina ungar.
Du ser väl hur mycket de stör."
Mannen lyfter på ögonlocken, som om han för första gången blir medveten om situationen, och säger stillsamt:

"Jo, du har rätt. Jag antar att jag borde göra något åt saken.
Vi kommer just från sjukhuset där deras mamma dog för ungefär en timme sedan.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till och jag förmodar att de inte heller vet hur de ska hantera det hela."

En 10  minuters promenad i vår härliga park som vi bor granne med, väckte kroppen.

Och sinnet!

Det är alldeles stilla ute idag!

Underbart som kontrast till de blåsväder vi haft.

Solen skiner och förvandlar de små träddungarna till sagoträd.

Vi har verkligen en underbar natur i vårt land.

Tänk om det kom en människa som bott hela sitt liv i öknen och sen blir placerad i vår vackra natur, den människan skulle ju tro att detta var paradiset.

Oftast så tar vi vår vackra omgivning för given.

Vi ser den helt enkelt inte eftersom vi ser den varje dag.

Så är det ibland med människor i vår närhet också.

Vår livskamrat till exempel.

Hur länge sedan var det som du stannade till och tänkte: "Vi två - vilket mirakel!"

Tänk att min man, min hustru valde just mig!

Hur länge sedan var det du kände tacksamhet för städaren på ditt jobb.

Som tömmer din överfulla papperskorg - och håller rent omkring dig - eller arbetskamraten som alltid har en minut över för att lyssna och som strör uppmuntrande ord omkring sig?

Eller kvinnan i kassan där du handlar som ler så gott emot dig.

Vi är alla omgivna av underbara människor - och om vi bara lyfter blicken - stannar till en stund och tänker till så kommer tacksamheten att flöda igenom oss - och ge oss en underbar dag!

Det önskar jag av hjärtat DIG idag!

Ett citat att ta med ut i dagen:

"Den skönaste och djupaste känslan vi kan uppleva är förnimmelsen av det hemlighetsfulla."

Albert Einstein

Grattis till dagens namnsdagsbarn - Birger och Börje!

Grattis också till dig som firar födelsedag idag!

En intensiv och mycket spännande dag närmar sig natt!

Jag är trött.

Tröttare än jag brukar vara - även efter en lång dags jobb.

Nu har jag ätit en slags försenad middag i form av köttbullesmörgås i ordningställd av den fantastiskt fina mannen i mitt liv.

Som om han visste att det var just det jag längtade efter.

Dety är svårt att fatta att klockan är dags att gå isäng om jag ska orka ännu en lika lång dag imorgon.

Det är ljust ute - eller en slags skymning.

Inte underligt att juninätterna inspirerar poeter.

Idag tänkte jag dela med mig av Bo Setterlinds dikt.

, juni sträcker ut sin hand
och bjuder dig att komma
till näktergalens sommarland.

Härinne spelar en fontän
från midnatt och till morgon
och rycker dig i drömmar hän.

Så tveka ej! Där snigeln går,
berörs av månvioler
se torra löven år från år.

En tropisk urskog! Skön den är,
som grön med svarta stammar
dig väntar med sin svalka här.

Bo Setterlind

Man kan helt säkert hitta ännu flera poeter som inspirerats av juninattens magi.

Men det räcker med en ikväll.

Ja Jag är trött men jag vill inte sova.

Jag vill vara ett med naturens ljusa andetag.

Tyvärr behöver kroppen det!

Så det blir att landa i sängen och jag sover nog inom ett par minuter.

Önskar DIG en riktisgt fin och ljus junikväll!

Och en god natts sömn.

Ett citat att ta med in i drömmen:

"Att klaga är som att sitta i en gungstol – du har något att göra men du kommer ingenstans.”    

Okänd tänkare

På spårvagnen på vägen hem efter lång dag funderade jag över en sak.

Som oftast.

Min hjärna är lite överaktiv.

Den måste alltid hålla igång.Jag funderade säger jag....men vad är egentligen skillnaden - skillnaden mellan att fundera och att tänka och att fantisera?

Tål att tänkas på.

Och när man inte tänker på någonting alls, tänker man inte då i alla fall?

Detta med att tänka - det är en hel värld.

Även om världen ryms i det förhållandevis lilla klot som är vårt huvud.

Och att  filosofera är att tänka några varv extra, att ta ett resonemang till vägs ände, att tillåta sig att ifrågasätta det tillsynes allra mest självklara.

Vårt undermedvetna är som trädgårdens jord.

Där landar dina tankar och gror på samma sätt som de frön du sår i grönsakslandet.

Och blir nya tankar.

Vad är det hos oss som tänker?

Det är nästan väl kaxigt att påstå att man har ett täckande svar på det.

Så det vågar jag mig inte på.

Jag kastar bara lite tankefrön till dig!

Genom att reflektera över våra tankar får vi nya tankar- så spännande - eller hur?

Detta med tänkandet borde man kanske inte ge oss på i ett litet blogginlägg.

Det kanske skulle behövas en hel bok.

 När vi reser genom livet med intentionen att söka inåt - får vi tankar - som vi ger ord och så  delar vi erfarehet och på vägen kommer vi som vandrar att känna igen varandra.

Vi delar  erfarenheter i form av själva livsresandet i sig  - även om våra resor är helt unika.

Idag är det måndagen 8 juni och Majvor och Eivor har namnsdag! Jag gratulerar!  

Stort grattis också till dig som fyller år idag!  

Trots att det fortfarande är ljust ute är klockan dock drygt 22.oo

Och med en vecka där fyra dagar kommer att bli minst tolv timmar på jobbet så måste jag se till att landa i sängen.

Dags för tandborste och nattdräkt.

Jag önskar dig en skön avslutning på DIN helg.

Och en god natts stärkande sömn inför veckan som kommer.

Och - förstås - ett citat att ta med dig på den fortsatta vandringen på nätet.

"Det du uppmärksammar växer.
Uppmärksamma din storslagenhet - ditt magnifika jag!
Börja nu!"

Okänd tänkare

I den könsneutrala uppfostran och "hen" istället för han och ho - tidsåldern är det ganska vågat att säga att

man tror att det är viktigt att en liten flicka får identifiera sig själv, och bli identifierad av omgivningen just som flicka - och likadant för en liten pojke - att folk uppfattar honom som pojke och bemöter honom så till hjälp för honom att veta vem han är.

I artikeln av AlfB. Svesnsson i Aftonbladet åberopas bland annat  Martin Ingvar, professor i klinisk neurovetenskap vid Karolinska institutet

Han säger att det helt klart finns genetiska skillnader mellan pojkar och flickor.Vad gäller hjärnans utveckling-

( Att det gör det i yttre bemärkelse kan ju varje lekman konstatera)

Precis som det också står i artikeln tycker inte heller jag att det är viktigt att flickorna har rosa och killar ljusblått både i kläder och på sina rum.

Men jag tycker det är viktigt att varje liten pojke får veta att HAN är just en pojke - på samma sätt som varje liten flicka ska få veta att HON är just en liten flicka!

Inte en hen....som något slags andogynt mittimellan-kön!

Läs gärna artikeln