"Det finns alltid folk som tar på sig att försvara Gud, som om det som bär upp tillvaron vore någonting svagt och hjälplöst.

Dessa människor går förbi en änka som är vanställd av spetälska och ber om några paise, de går förbi gatubarn kläda i trasor och de tänker: "Business as usual".

Men om de uppfattar en skymf mor Gud är det en helt annan sak.

Då blir de röda i ansiktet, deras bröstkorg häver sig, de spottar fram arga ord.

Styrkan i deras förbittring är förvånande.

Deras beslutsamhet skrämmande.   

Dessa människor lyckas inte inse att det är på insidan Gud måste försvaras, inte på utsidan.

De borde rikta sin vrede mot sig själva.

För ondska i öppen dager är ingenting annat än ondska inifrån som har släppts ut.

Den viktigaste kampen för det goda utkämpas inte i offentlighetens öppna terräng utan i den lilla gläntan i varje hjärta.

Under tiden har änkor och hemlösa barn det mycket svårt och det är till deras försvar som den självrättfärdiga borde rusa, inte till Guds."

Yann Martel

Ett hundra år från nu, spelar det ingen roll hur stort mitt bankkonto var, hur stort hus jag hade eller vilken bil jag körde; men förhoppningsvis är världen litet bättre därför att jag fick förmånen

att betyda något i ett barns liv

Forest E. Witcraft

 

Det var en pappa som tog sin lille son med på en shoppingtur.Han
gick in i en leksaksaffär,medan pappan letade efter vad han skulle ha,vandrade
pojken iväg på egen hand.I ett hörn hittade han en staty av en man ,gjord av
ballonger.
Statyn fascinerade pojken,så han blev stående där en bra stund.

Efter ett tag kunde pojken inte låta bil att peta på statyn,bara
för att se vad som skulle hända.Statyn tippade bakåt en bit,men studsade sedan
tillbaka till upprättstående.

Detta gjorde pojken ännu mer nyfiken,så han
drämde till statyn ytterligare en gång--nu med full kraft.Men samma sak hände
ochså den här gången.Statyn tippade bakåt och studsade tillbaka så att den åter
stod upprätt.

I samma ögonblick kom pojkens pappa fram och såg sin son
titta fascinerat på ballongstatyn.--"Hur tror du det kommer det sig att den
reser sig varje gång du slår ner den ? frågade pappa.

Pojken funderade en
stund,sen sken han upp och utropade----Nu vet jag,"Är det kanske för att han
står upp på insidan.?"

Denna lilla berättelse läste jag häromdagen i tidning som blivit liggande på mitt jobb.

Jag tycker den är helt underbar.

Oavsett hur livet hanterar oss  och hur det blåser och stormar så kan vi stå ipp på insidan.

Dalai Lama svarade på frågan vad som förvånar honom mest;
--Människan, svarade han.
Hon offrar hälsan för att hon ska tjäna pengar.
Sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan.
Och så är hon så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet.

Följden blir att hon inte lever i nuet och inte heller i framtiden. Hon lever som om hon aldrig skulle dö. Och så dör hon utan att ens någonsin ha levt.

Någon sade att det tar sex veckor att bli normal igen efter att du fött barn ..."någon" vet inte att när du väl blivit mamma blir inget “normalt” igen..

Någon sade att instinkten säger hur du ska vara som mamma ... "någon" har aldrig haft en treåring med sig till affären. -

Någon sade att det är tråkigt att vara mamma .... "någon" har aldrig åkt med i en bil som körs av en som nyss fått körkort.

Någon sade att du är en ”bra” mamma, ditt barn ”blir bra” ... "någon" tror att det följer med intruktionsbok och garanti till barnet.

Någon sade att du inte behöver en utbildning för att vara mamma ... "någon" har aldrig hjälpt en tolvåring med matteläxan.

Någon sade att du inte kan älska ditt andra barn lika mycket som du älskar ditt första ... "någon" har inte två barn.

Någon sade att det svåraste med att vara mamma är förlossningen ... "någon" har aldrig stått och sett sitt barn gå på skolbussen den första skoldagen.

Någon sade att en mamma kan sluta oroa sig när hennes barn gifter sig ... "någon" vet inte att ett giftermål ger en ny svärson eller svärdotter under hennes vingar.

Någon sade att en mamma har gjort sitt när hennes sista barn flyttar hemifrån ..."någon" har aldrig haft barnbarn.

Någon sade att en mamma vet att du älskar henne, så du behöver inte säga det till henne ... "någon" är ingen mamma.

Kinga Lundblad

Tala till oss om Bönen."
Och han svarade och sa:
Ni ber i er förtvivlan och nöd.
Jag önskar ni kunde bedja också i er lyckas fullhet och i tider av överflöd.
Ty vad är bönen annat än ert jag som utvidgar sig i den levande etern.
Och om det är er till tröst att ösa ert mörker ut i rymden, så är det också till välsingelse för er att låta ert hjärtas gryningsljus strömma ditut.
Och om ni endast kan gråta, då er själ kallar till bön, så bör den sporra er, om än ni gråter, att ändå till slut träda in i bönen med ett leende.
Då ni ber; höjer ni er för att i rymden möta dem som ber i samma stund och som ni kanske aldrig skulle möta annat än i bönen.
Låt därför ert besök i det osynliga templet inte ha annat syfte än hänryckning och ljuv förening.
Ty om ni inträder i templet endast för bönhörda, får ni inget svar, och går ni dit in för att förödmjuka er, kommer ni inte att upplyftas.
Inte ens om ni inträder för att bedja om något gott för andra, ska ni bli bönhörda.
Det är nog att ni inträder i det osynliga templet. jag kan inte lära er att bedja med ord.
Gud lyssnar inte till era ord, utom då Han själv yttrar dem med era läppar.
Jag kan heller inte lära er havens och skogarnas och bergens bön.
Men ni, som är födda av bergen och skogarna och haven, kan finna deras bön i ert hjärta.
Och om ni blott lyssnar i nattens stillhet, får ni höra dem säga i tystnaden: "Vår Gud, som ärDin vilja inom oss, som vill oss bara gott..
Det är Din önskan inom oss, som önskar.
Det är Din trängtan inom oss som vill göra våra nätter, vilka är Dina, till dagar; som också är Dina.
Vi kan inte bedja Dig om något, ty Du känner våra behouv, innan de föds inom oss.
Du år vårt behov; och genom att giva oss mer av Dig, ger Du oss allt."

Gibran Khalil Gibran