Att finnas till hands är det allra mest centrala när det gäller kärleken. liksom i livet och i döendet.

För många år sedan upptäckte jag något intressant på ett sjukhus där jag arbetade.

Många av de döende patienterna hade börjat må så bra, inte fysiskt men psykiskt.

Det berodde inte på mig som var läkaren, utan på städerskan.

Varje gång hon gick in till någon av de döende patienterna hände det någonting.

Jag kunde ha gett en miljon dollar för att få veta hennes hemlighet.

En dag träffade jag henne i korridoren och sa ganska tvärt: "Vad gör du med mina patienter."

Jag städar bara rummen sa hon i defensiv ton.

Fasr besluten att förstå hur hon gjorde för att få människor att må bra, följde jag efter henne.

Men jag kunde ändå inte räkna ut vad det var för speciellt som hon gjorde.

När jag hade spionerat på henne i ett par veckor tog hon tag i mig och drog in mig på ett rum innanför sköterskornas expedition.

Där berättade hon att en av hennes barn blivit svårt sjuk en vinter.

Mitt i natten tog hon sin treåring till akuten där hon satt med honom i knäet och väntade på att en läkare skulle komma.

Men det kom ingen och hon satt där och såg sin sin lille pojke dö i lunginflammation.

Hon beskrev all sin smärta och förtvivlan utan negativism.

"Varför berättar du det här# undrade jag. "Vad har det att göra med mina patienter."

"Döden är ingen främling för mig längre" svarade hon. "Den är som en gammal bekant. Ibland när jag kommer in till någon av de döende ser de så rädda ut. Jag kan inte låta bli att gå fram till dem och klappa om dem. Jag berättar att jag sett döden och när den kommer så går det bra.

Sedan stannar jag bara där hos dem. Jag kanske vill springa därifrån, men det gör jag inte. Jag försöker finnas till för en annan människa. Det är kärleken.

Utan någon psykologisk eller medicinsk utbildning visste den här kvinnan ändå en av livets största hemligheter: kärlek är att finnas där, och bry sig om.

Almitra talade åter och sade: "Vad säger du då om Äktenskapet, mästare?"
Han svarade och sa:
Ni föddes tillsammans och tillsammans ska ni alltid vara.

Ni ska vara tillsammans då dödens vita vingar skingrar era dagar.
Ja, även i det tysta minnet av Gud ska ni vara tillsammans.
Men låt det vara rymd i er samhörighet och låt himmelens vindar dansa mellan er.
Älska varandra, men gör inte kärleken till en boja.

Låt den hellre vara ett rörligt hav mellan era själars stränder.
Fyll varandras bägare, men drick inte ur samma bägare.
Giv varandra av ert bröd, men ät icke av samma stycke bröd.
Sjung och dansa tillsammans och var glada, men låt var och en av er vara ensam, liksom strängarna på en luta är ensamma fastän de vibrerar av samma musik.
Ge era hjärtan, men inte i varandras förvar, ty endast Livets hand kan rymma era hjärtan. Stå vid varandras sida, dock inte alltför nära, ty templets pelare står åtskilda, och eken och cypressen växer inte i varandras skugga.

Khalil Gibran

En kvinna sa: "Tala till oss om Smärtan."
Och han sa:
Er smärta bryter sönder det skal som omger ert förstånd.
Så som fruktens kärna måste brista, för att dess hjärta ska framträda i solen, måste även ni känna smärta.

Men om ert hjärta kunde förbliva i förundran över ert livs dagliga under, skulle smärtan inte förefalla
er mindre sällsam än er glädje; och ni skulle erkänna ert hjärtas växlingar så, som ni alltid har tagit emot årets växlingar som går fram över era åkrar.

Ni skulle med upphöjt sinne genomlida er sorgs vintrar. Mycket av er smärta har ni själva valt.
Det är den bittra dryck, med vilken läkaren inom er helar ert sjuka jag.
Lita därför på läkaren och drick hans helande dryck i rofylld tystnad.

Ty om hans hand än syns tung och hård, styrs den dock av den Osynliges ömma hand.

Och fast den bägare han överbringar bränner era läppar, har den blivit formad av den lera, vilken Krukmakaren fuktat med sina egna heliga tårar.

Och en yngling sade:
Förtälj oss om vänskap.

Och han svarade:
Din vän är allt du behöver.

Han är ditt fält där du sår med kärlek

och skördar med tacksägelser.

Han är din föda och din eld.

För du kommer till honom med din hunger

och du söker upp honom för att få ro.

Profeten Kahlil Gibran