Det berättas om en stor krigare, som trots att han nu blivit gammal fortfarande hade rykte om sig att kunna besegra vilken motståndare som helst.

Hans skicklighet med svärdet såväl som hans vishet hade gjort att han samlat många lärjungar.

En dag fick den gamle mannen besök av en ung man, som var fast besluten att utmana och besegra den gamle mästaren.

Mästarens lärjungar blev mycket oroliga när de fick se vem den unge mannen var, för han hade blivit vida känd som en hänsynslös krigare.

Han hade nästan en kuslig förmåga att upptäcka motståndarens svagheter för att sedan utnyttja dem till sin egen fördel.

Den taktik han använde, som hittils aldrig misslyckats, var att invänta motståndarens första drag, upptäcka den svaga punkten och sedan slå till med skoninglös kraft.

Lärjungarna, som tyckte mycket om sin mästare, ville inte se honom förnedras av den unge mannen och avrådde honom från att anta utmaningen..

Men den gamle krigaren tvekade inte, utan gjorde sig redo för strid.

Redan på väg mot platsen där striden skulle utkämpas började den unge mannen förolämpa den gamle.

Detta fortsatte även sedan de ställt upp sig, och i ett par timmars tid vräkte ynglingen ur sig hånfulla, nedsättande och förödmjukande kommentarer.

Han kastade jord och spottade mästaren i ansiktet.

Men den gamle mannen stod orörlig, utan att säga ett ord till sitt försvar och utan att ge igen.

Till slut gav den unge mannen upp.

Han bugade inför mästaren, förklarade sig besegrad och gav sig sedan hastigt av.

Mästarens lärjungar var förstås glada över segern, men kunde inte låta bli att lite besviket undra hur mästaren kunnat acceptera att lyssna till alla förolämpningar utan att ge igen.

"Om någon kommer till dig med en gåva, som du inte tar emot", svarade mästaren lugnt, "vem tillhör då gåvan?"

Ur boken: "Det är aldrig kört"

Ett inbrott har förövats i en människa
Förövaren tog sig in genom hjärtat som för tillfället var olåst
När tjuven i sitt ivriga letande efter 100%-ig själ inte fann vad han sökte gick han lös på inredningen.
Diverse oersättliga föremål solkades ner och slogs sönder.

 Hjärtat lämnades i bedrövligt skick.

Hemmets veckotidning

Att vänta barn är som att planera en sagolik semesterresa till Italien.

'Du köper guideböcker och gör underbara planer.

Colosseum, Michelangelo, gondolerna i Venedig.

Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska.

Allt är mycket spännande.
Efter månader av spänd förväntan är det äntligen dags.

Du packar dina väskor och så far du iväg. Flera timmar senare landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger:
"Välkommen till Holland!"
"Holland??!" ropar du. "Vad menar ni med Holland?

Jag har beställt en resa till Italien!

Det är dit jag ska!

I hela mitt liv har jag drömt om att komma till Italien."
Men flygresan har ändrats.

Du har landat i Holland och där måste du vara kvar.
Det viktigaste är att de inte fört dig till en hemsk, ful, smutsig plats full med pest och svält.
Den är bara annorlunda.
Så du måste ut och köpa nya guideböcker och du måste lära dig ett nytt språk. Du kommer att möta nya människor som du aldrig skulle ha mött annars.

Det är bara en annorlunda plats.

Tempot är långsammare än i Italien, det är inte så tjusigt.
Men när du har varit där ett tag och återhämtat dig så ser du dig omkring... och börjar lägga märke till att Holland har väderkvarnar... och att Holland har tulpaner... och i Holland finns till och med målningar av Rembrandt.
Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien... och de talar vitt och brett om hur underbart de hade det där.

Under resten av ditt liv kommer du att säga:
"Ja, det var dit jag också skulle ha rest.

Det var det jag hade planerat."
Den smärtan kommer aldrig, aldrig någonsin att försvinna... för att förlusten av den drömmen är en mycket betydelsefull förlust.
Men... om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du inte kom till Italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och njuta det sällsamma, det underbara... med Holland.

av Emili Pearl Kingsley

Det var en gång en svag gammal kvinna vars kärleksfulla make just dött.

Strax efter hans bortgång flyttade hon hem till sonen och bodde där tillsammans med honom, hans hustru och deras dotter.

Hennes syn och hörsel försämrades för varje dag, och ibland darrade hennes händer  så mycket att ärtorna rullade iväg när hon åt och hon spillde soppa på golvet.

Hennes son och hans fru blev irriterade på röran, och en dag bestämde de att det fick vara nog.

De ställde upp ett litet extrabord i ett hörn intill städskåpet och sa åt den gamla kvinnan att hon hädanefter fick äta ensam vid det bordet.

Och så blev det. 

De såg hennes tårfyllda blickar under måltiderna men de talade aldrig till henne förutom för att banna henne när hon tappade en gaffel eller sked.

Så en kväll strax före middagen, såg sonen sin dotter sitta och leka med byggklossar på golvet. ”Vad bygger du för något?” frågade han intresserat. ”Jag bygger ett litet bord till dig och mamma”, sa flickan, ”så att ni kan sitta för er själva i ett hörn och äta när jag blir stor.”

Båda hennes föräldrar stod som lamslagna  en lång stund, och sedan började de gråta.

De hade omedelbart blivit medvetna om innebörden i sina handlingar och hur mycket sorg de givit upphov till.

Samma kväll ledde de den gamla kvinnan tillbaka till det gemensamma middagsbordet, och från den dagen åt hon tillsammans med dem.

Och när det råkade falla ner mat på golvet någon gång verkade det inte vara någon som brydde sig om det. 

Utdrag ur "Munken som sålde sin Ferrari "av Robin Sharman

...........  Wilma Rudolph var nummer 20 av 22 barn.
Hon föddes för tidigt och ansågs inte ha stora chanser att överleva.

När hon var 4 år fick hon dubbelsidig lunginflammation och scharlakansfeber vilket medförde att hennes vänstra ben förlamades.

Vid 9 års ålder tog hon bort det metallstöd hon varit beroende av och började gå utan detta.

Vid 13 års ålder bestämde hon sig för att bli löpare.
Under de kommande åren deltog hon i många tävlingar, men kom alltid sist.

Alla sa åt henne att sluta, men hon fortsatte träna.

En dag vann hon en tävling. Och resten är som man brukar säga, historia.
Den otroligt vackert springande Wilma Rudolph tog i sommarolympiaden i Rom 1960 3 guldmedaljer och slog ett världsrekord och 3 olympiska rekord.

Ett hus blir ett hem först när man kan skriva:Jag älskar dig’ på möblerna.’

Jag har tillbringat oräkneliga timmar
med att städa!

Det brukade ta mig 8 tim varje veckoslut
att göra allt precis perfekt –
‘om någon skulle komma.’
Sen upptäckte jag en dag att ingen kom;
de var alla ute och levde livet och hade kul!

Så numera, när jag får besök känner jag inget behov
av att ursäkta hur det ser ut i mitt hem.
De är mer intresserade av att höra om
allt jag gjort medan jag var
ute och levde livet och hade kul.
Och om du inte har räknat ut det här än,
så, snälla, lyd detta råd:

Livet är kort. Njut av det!
Damma om du måste,
men vore det inte bättre att
måla en tavla eller skriva ett brev,
baka en kaka eller

så ett frö,
fundera över skillnaden mellan önska och behöva?
 

Damma om du måste, men man har alltför lite tid,
till att simma över floder och klättra i berg,
lyssna på musik och läsa böcker,
umgås med vänner och leva sitt liv.

Damma om du måste, men världen är där
ute med solen i dina ögon,
vinden genom ditt hår, ett lätt snöfall,
en regnskur.
Den här dagen kommer inte tillbaka.

Damma om du måste, men tänk på att
ålderdom kommer och den är inte vänlig.
Och när du går bort — och gå bort måste man –
ja då blir du, just du, mer damm!

Det är inte allt du samlat på dig, utan det du dräller omkring dig
som visar vilket sorts liv du har levt.

Margaret Mitchell trodde så starkt på sin nyskrivna bok så att hon fortsatte att skicka den  till olika förläggare trots att hon fick nobben varje gång. Men skam den som ger sig.
Slutligen accepterade den 33:e förläggaren att publicera den.

Bokens namn?

”Borta med vinden”, som kom att ligga till grund för filmen med samma namn.
Den har blivit en av filmhistoriens största succéer

Det är inte alltid lätt att uppskatta livets små under MEN ... med en liten påminnelse, så kan hjärtat börja klappa för det som är viktigt, som berör och som skapar genuina värdegrunder.

Talesättet: Du blir som de du umgås med är väl ofta använt men jag skulle snarare trycka på filosofin... "umgås  med dem som är som du VILL bli".
Om du vill ha människor kring dig som fångar upp, värnar och tar omhand, så umgås med dem.
Om du vill bli framgångsrik, stark och motiverad, så umgås med dem som redan är på väg mot sitt mål.

Och du - inte har vi det så illa - du och jag!

Om du har mat i kylen, kläder att ta på dig, tak över huvudet och en säng att sova i...

... då är du rikare än 75 % av världens folk!

Om du har pengar på banken, lite i plånboken och lite slantar i en spargris...

... då tillhör du de 8% rikaste i världen!

Om du vaknade i morse, mer frisk än sjuk...

... då har du det bättre än den million människor som inte kommer att överleva denna vecka!

Om du aldrig har upplevt krigets fasor, ensamheten i fångenskap, lidandet av tortyr eller plågan av svält...

... då ligger du bättre till än MINST 500 millioner människor i världen!

Om du kan göra ett kyrkobesök utan att bli trakasserad, arresterad, torterad eller dödad...

... då är du lyckligare lottad än tre milliarder av världens människor!

Om dina föräldrar lever och är gifta...

... då är du sällsynt även i Sverige!

Om du håller huvudet högt med ett leende och är tacksam...

... då är du lyckligt lottad eftersom många kan visa tacksamhet, men få gör det!