igårkväll var jag inbjuden till mitt gamla jobbs sommarfest!

Bara sitta och prata med alla underbara fina frivilliga där gjorde så gott i själen - för att inte tala om massor av kramar!

Och inte blir man ledsen när någon säger: "Jag saknar dig här"

Allsång så taket på den ärevördiga gamla Fröbelstugan nästan lyfte.

Sill och potatis och gräddtårta med jordgubbar, frukttårta. chokladtårta och Operatrta med loggan. Massor med gitt att välja av!

Utan att jag lyft ett finger.

Och inte behövde göra det på festen heller.

Van att jobba dag och natt ett par dygn innan och över festen och efter.

Så lyxigt!

Helgen som ligger bakom oss öppnade för sommaren hos oss i Sverige, skulle jag vilja säga.här Varmt ljust doftande grönt, smekande vindar och blommande omgivningar..

Ingen plats på jorden är så vacker som vårt land den tiden på året.

Vi går verkligen och längtar efter sommaren hela långa året.

Grå och kylig höst, oxveckor...snö och halka.

Då skulle vi nog gärna byta bort vår plats på jorden mot en annan.

Men denna tiden på året vill jag njuta.

Även om den där fantastiska sommaren inte blir riktigt så varm som vi hoppats.

Just nu borde vi nog önska oss några grå och regniga dagar så vi for fortsätta njuta av grönskan.

Men - efter regnet - då vill vi ha sommar.

Låt oss hoppas att vi ska få just den fantastiska sommar vi drömmer om.

Att den kommer oss till mötes i all sin ljuvlighet och lyfter våra tankar och vårt sinne!

Nej, jag har ju inte något varje dags jobb att gå till - men konstigt nog är det ändå lite extra med fredagskvällen!

Jag läääängtan - hela veckan....

Till att mannen i mitt liv ska komma hem och vi ska äta middag läääänge- och prata om allt det där vi inte hunnit prata om under veckan.

Fredagskv'ällarna är alltid bara våra om inga underbara ungar med egna underbara små är i faggorna.

Då får det privata fredagsmyset stryka på foten.

Barn och barnbarn är viktigare om kungen och drottningen skulle anmäla att de ville besöka.

Vilket ju i och för sig aldrig någonsin kommer att hända.....

Tvåsamheten behöver bestämda rastställen.

För oss är fredagskvällen ett sådant.

Jag önskar DIG en varm och härlig fortsättning på fredagskvällen!

 

Dagens människor  - vi vill gärna framstå som självständiga individer som inte påverkas av andra  utan gör våra egna val och går våra egna vägar.
Medan verkligheten är en helt annan och  att vi ständigt påverkas av andra människor. Och givetvis är det så att en del personer påverkar oss mer än andra.

Men gör det så mycket då?

Nej det gör det förstås inte så länge som vi påverkas till val vi i grunden själva vill och till att utvecklas och växa som människor.
Så länge är ju påverkan en hjälp till växt!

Men någon kan också påverka oss på ett sätt som gör att vi inte riktigt vågar vara den vi är.

Vi krymper i vissa människors närvaro.

Jag fick för några år sedan ett uppdrag där jag skulle samverka med en person som just byggde en cell till mig genom sitt sätt att vara.

Det tog tid att upptäcka vad det var som skavde - och det tog tid att våga göra något åt det.

Men den dag jag vågade var en helt fantastisk dag.

När jag talade om för henne att din åsikt är helt ok. Men den är inte min. Och det måste du respektera.

Det kändes som att hamna i fritt fall att uttala orden - men jag landade i friheten...utan att slå mig!

Vilken styrka och glädje att erövra min rätt att vara jag - utan att trampa på henne- i full respekt för den hon var och de val hon representerade.
Jag gilLar henne fortfarande - men det är mycket vi inte tycker lika om.
Det berikar faktiskt oss båda idag.

När jag får möjligheten att ställa min uppfattning mot någon med en helt annan tanke om samma sak får jag hjälp att nyansera mig...eller att bli fastare i min ståndpunkt...och till och med att byta ståndpunkt om jag i frihet inser att hon faktiskt har rätt.

Nu ska jag gå på promenad med denna vän.

Det blir alltid spännande promenader - och tvärt emot vad man skulle kunna tro - många skratt.

Sitter här och väntar på att min fantastiske make ska ropa: "Det är mat nu"

Han gillar att vara i köket så jag är väl mer eller mindre utkörd  därifrån ganska ofta.

Men skönt också att han tycker om att laga mat. Jag klarar det visserligen bättre och bättre med dålig syn...en syn som gör att jag inte ser det som finns...men ibland kan jag se andra saker....som inte finns....

Skuggor blir verkliga med mera.

Ska inte trötta varken mig själv eller någon annan med mera om det.

Råkade av en händelse få upp ett av mina egna inlägg på Google.

Från maj 2012.   "Du vet ingenting om nästa minut"

 Jag blev berörd av att läsa det eftersom jag där har tagit upp just att du kanske ser väl  nu - men du vet inget om framåt.

Nej jag visste inget 2012.

Men jag jobbar hårt idag på att lära mig att leva med denna synskada som blir lite tuffare undan för undan.

Och kan upptäcka att det faktiskt ligger något speciellt i själva utmaningen.
>Här är vägen svår - hur klarar jag det?<

Inte alltid enkelt och elegant - men jag håller på att lära mig att klara det.
Först betydde det slutet på livet - men det gör det inte längre!

Läste i ett gammalt nummer i Metro på nätet att den ålder då man verkligen är lycklig är 65 år och däröver.
Expressen hade samma forskningsrapport och skrev lite utförligare.
Observera att det också i Expressen är en gammal artikel.

Man är förstås lycklig som barn om man har goda vuxna omkring sig ....men sedan går det neråt som det ser ut i forskningen.

Tror de flesta ungdomar beklagar dem som hunnit så långt i livet.
Det kan de sluta med - och börja se fram emot härliga år om sådär en 45-60 år.

Men enligt denna artikel sla de först passera 43 år - då vi tydligen enligt samma artikel är som mest otillfredsställda med hur vårt liv ser ut.

Allt detta enligt artikeln.

Forskarna tror att det kan bero på friheten som pensionering innebär, att kunna ägna mer tid åt sig själv och sitt eget välbefinnande. Och åt det man gillar att göra. Stress försvinner man får tid med att bara tänka.

Däremot lär lyckokurvan gå neråt efter 80 år.

Då kommer ensamheten och sjukdomar och krämpor ökar.

Avslutningsvis citerar jag Carlo Strenger, doktor vid Tel Aviv University,som  kommenterar studien så här: "Om du använder den kunskap du samlat på dig under den första halvan av ditt liv på ett bra sätt kan den andra halvan bli den mest tillfredställande."

Låter väl riktigt - eller hur?

Så här kul har man som äldre....

 

Joel 85 och Edla 82 rockar loss

 

Anders 86 och Ann Marie 79 dansar lite stillsammare.

Bilderna från ett arrangemang (genom min förra arbetsplats) på ett seniorbonde och publiceras med tillstånd av "fotomodellerna"

 på bilderna även om de är tagna med min ovana handIdag har jag och mannen jag är så glad att jag får kalla min- tillbringat eftermiddagen i Rejmyre där det anordnats Hantverksmässa.

Kanske var det mest spännande att få se den klibbiga sirapsliknande massan bli glas....

Jag är ju defintitivt inte så bra på att ta kort som min man.....men jag gör det ibland....och visst ser man väl något så när vad som händer här på bilderna - även om de är tagna med ovan hand  Lunchen på Rejmyre Gestgifveri var också mycket speciell - gammaldags husmanskost - och jättegod...

Och visst ja-inte kunde vi låta bli att köpa till två muggar till våra kaffemuggar med Elsa Beskow motiv...

Våren kom och våren gick

vintern den blev sen i år

men till påsk så vitt vi fick

ja väder kommer och väder går!

Men viktigast ändå att minnas

att de vi älskar finns nära

i den tanken ska glädjen finnas

att de finns - de vi har så kära.

Snöfall må komma och snöfall må gå

och ge oss en tråkigt mulen sky

vi har ju allt vi behöver ändå

och våren kommer igen helt ny.

Välsignad påsk till er alla

som läser mina enkla ord

Må ljus över din väg ses falla

var   än du finns på vår jord!

Kaela