Idag är det den 1 december.

Dagen igenom har mina tankar varit hos dig min älskade lillasyster.

Om inte bröstcancern hade varit hade jag kanske ätit tårta med dig idag.

För idag är din födelsedag!

På min födelsedag för några år sedan, gav du upp din långa hårda kamp och somnade in.

Jag saknar dig oerhört!

Tillsammans med dina andra syskon - med din make och dina fyra barn.

Jag tänder ett ljus för dig idag!

Till dig som tände så många ljus för andra under den alltför korta tid du fick vandra på jorden.

Detta ska bli ett kök - om tre månader ska vi kunna laga vår mat där.

Och här ska vi kunna ta vår morgondusch

Det mest färdiga i lägenheten är kaminen - och visst ser den trevlig ut.

Utsikten från köksfönstret blir denna.

Vår pyttelilla röda soffa....men vi får plats båda två.

Det lilla lilla köket....  

Att leva i nuet - idag - i just det ögonblick som är just nu.

Det är något jag ofta skriver om.

Men just idag vill jag faktiskt att öägonblicken ska gå fort.

På grund av en inflammation i käkbenet har jag gått igenom en liten operation för att öppna och skrapa bort inflammationen.

Nu värker det!

Som värsta sortens tandvärk gånger fyra.

Det ömmar och det blöder.

Nej, det är inte synd om mig.

Men det är lite jobbigt att vara jag idag.

Så därför vill jag att tiden ska gå snabbt tills det har läkt lite grand i alla fall.

Men jag har något att lära av den här dagen.

Många människor har alltid svåra smärtor.

Tanken på dem gör mig ödmjukt tacksam över att få uppleva lite av det - för att min insikt och förståelse ska öka.

Och jag har det väldigt bra här i vår lilla lilla etta.

Imorgon lämnar vi nycklarna till huset.

Det känns bra nu!

Även om avskedet var tårfyllt.

Tacksam för tiden jag fick leva där.

Tacksam för att få pröva på att leva trångt.

Och - förstås oerhört tacksam för den lägenhet som vi ska få se för första gången på lördag förmiddag.

Trots att inget finns i kök och badrum 'ännu.

Men det kommer att kännas bra att inte bara ha bilder i en pärm på något som faktiskt inte alls fanns när vi bokade....ja inte annat än grunden...

Huset är helt tomt efter att vi åkt de nästan tre milen fram och tillbaka flera gånger idag.

Det känns skönt, men vi var så slut  och trötta att vi inte orkade laga middag.

Det fick bli hämtmat från China restaurangen.

Ny lyx för oss som varit "lantbor".

Du som inte har läst mig förut kanske undrar vad detta inlägg handlar om.

Gå och titta här

Nu är huset nästan tomt.

Näst sista natten ska vi sova här.

Datorm står på ett litet utebord - det fungerar ganska bra.

På lördag packas den ner - men den ska upp igen  - i det tillfälliga hem där vi ska tillbringa de närmaste tre månaderna innan vårt egentliga framtida hus står färdigt.

Möblerna magasineras - och vår kärlek går ett prov till mötes.

Den är van vid 140 kvm att bre ut sig på -  nu blir det under en tid 27 kvm.

Spännande.

Önskar er alla en riktigt god natt!

Det tänker jag ha - den näst sista natten i huset!

Nu börjar snart hela vårt hem vara magasinerat inför den definitiva avflyttningen nästa helg till en etta, 27 kvm.

Där ska vi husera till den 2 mars då vår sprillans nya lägenhet ska vara klar.

Hoppas vi.

Först var det sagt 2 januari - sedan 1 februari och nu är det sista budet 2 mars.

Men nu har vi fått veta att vi kommer att tilldelas ett par timmar hisstid detta datum.

Så kanske stämmer det nu!

Då bara vi får använda hissen för att få upp vårt hem till våning fem.

Denna helg har vi haft besök av dem som ska överta Paradiset efter oss.

Skönt att känna att vi tycker om dem.

Och roligt att höra vilka planer till förändringar de har.

Och att de vill ha mycket kvar av blomkrukor och liknande.

Våra träpersienner och en hel del annat som vi inte kommer att få att fungera i vårt nya boende.

Om fjorton dagar vinkar vi hej då till denna underbara plats för sista gången.

Men vi skiljs från den med tacksamhet för vad den givit oss.

Och vi ser fram emot vårt egentliga nya boende dit vi flyttar 2 mars

I tre månader ska vi tränga ihop oss på 27 kvm mannen i mitt liv och jag.

Vi tycker det ska bli riktigt spännande.

Som om vi vore unga och nykära ....ja ni vet.

Och kanske är det just det som kan hända när kärleken får tränga ihop sig.

Att vi fårny inspiration och kan känna av den första kärleken.

Inte helt och hållet,.

Och det vill vi inte.

Det vi har idag, många år senare är så oerhört värdefullt - men lite av kittlingen kanske....att äntligen bo medmed den man älskar.

En del av våra sommarblommor tävlade här på morgonen om att lysa.

De är precis lika fina (nästan) som de varit hela sommaren.

Så här kan sommarblommor samsas med snön i november!

Sommarblommorna i amplarna är lika vackra som i juli - mot bakgrunden av snöklädd grönsakspall

Petunian vid knuten av gäststugan är nästan lika fin som i juli. Lite mindre blommor bara. Obeservera att taket på gässtugan egentligen är svart - att det ser vitt ut på bilden beror på att det är snöklätt.

Afrikanska Marguriten är långt från sitt ursprungliga hemland - men ser ut att trivas även snöklädd.

När jag var liten fanns det inte centralvärme i det hus vi bodde.

När pappa tänt i kakelugnen medan mamma badat oss en efter en i en stor rostfri balja på diskbänken i vattnet som hon värmt på spisen - då ropade pappa- kom nu barn ska vi "kura skymning"

Det betydde att vi satt i ring runt kakelugnen med pappa medan han berättade något.

Och vi satt tills elden falnat med röda varma ansikten och ögon som blev allt tröttare.

Han berättade oftast om när han var liten - och vi förstod verkligen att han hade varit en riktig buspojke -.

Men en minns jag framför alla andra.

Den handlade om att himlen har många ängar.

Var och en av oss har en egen äng däruppe .

När vi gör något som är bra mot en annan människa då gror något av alla de små frön som ligger i jorden jättesnabbt och en ljuvligt vacker blomma slår ut.

Men om vi däremot gör något elakt mot någon vissnar en blomma.

En saga som jag plockar fram nu och då....