Har vi tid att lyssna
till viskningarna mellan orden?
Har vi tid för tystnaden
runt det som blev sagt?

Bor i vårt hjärta
en villkorslös och gränslös
kärlek
som tinar den tjäle
som livsvinterns kyla
lagt runt ett människohjärta?

Är våra ögon klara nog
att se gråten
bakom stelnade leenden
att se sorgen som skapat hatet?

Är våra händer varsamma nog
att lösa upp händer
som knutits i kramp
genom år
av smärta och övergivenhet?

Kaela

Må våra ögon alltid
bära ett ljus


må livets ljusa stunder
inte
gå förlorade


må natten inte
skrämma oss

må vi aldrig glömma

himlen kan ingen
ta ifrån oss  
         

Kaela

Morgondimman
suddar ut gränserna

mellan det som är
och det
som kan vara

På min väg genom parken
går Glädje på min högra sida
och Förundran på min vänstra

Enbuskarna
förvandlas till änglar

eller till troll
allt efter vad jag vill

Märkligt ljus

är morgonen

Kaela

Många bär sina önskningar
i famnen
till Dig

jag kommer
från ödemarken
barfota
i dammiga reskläder

med två små förgätmigej
i min hand

Kaela

Kom och vaka
med mig i natten
tala med mig
i tysta timmar

när dagens lykta
är släckt


Låt oss känna oss
lite starka
och kloka

och prata om allt
som var

Kom
sitt vid min sida
håll min hand i din

medan vi talar om
kärlek som ingen
kan döda

om tiden som
gärna går vill

om att dö
är detsamma
som att födas

att vi mänskor
är mer än den jord
vi bor på

att vi bär en gnista
av eld
och av luft

Kom och vaka
med mig i natten
en stund av en evighet

Kaela

Hur många dagar
mitt liv består av 

säger inget
om hur jag levt

jag kan ju leva
i hundra år
och ändå sörja

för det som inte
blev gjort

men tänk
om livet
kunde skapas

av toner
som fått färg
av alla dess
skeden

Den tavlan skulle bli
en saga utan slut

en dikt som lyckats 
fångat livet

ett skäl
att härda ut

Kaela

Medan vi vandrar
längs havet

ser jag våra spår
i strandens sand

sakta fyllas med vatten



några steg bakom oss

utplånas

våra spår

att leva

är att vända sig mot vinden

och känna regndropparna
mot sitt ansikte


medan spåren bakom
plånas ut

Kaela

När det blir tyst

emellan oss

när orden

inte bär

.........

sjung för mig då

sången du sjöng

tonen av igår

när hela livet

var en sång

så att jag minns

dimman över fälten

som speglades

i dina ögon

sjung alla oförlösta ord

till liv igen

knäpp dina händer

över mina

till ett tack

för oss.....

Kaela