I avskedets stund
trycker jag din hand
men orden
jag vill ge dig
finner jag inte.
Då lägger jag
i dina händer
mina tårar
min längtans
och min smärtas
ordlösa språk

I dina kupade händer
skall du bära
tårarnas hemliga tecken.
Och du skall se
ut över havet
och din längtansblick
ljusnar
när vågorna tystnar
och allt blir stilla.

Ivar Karlstrand

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor,
där intet mörker är.

I ljusa irisringen,
du bär en mörk pupill.
Ty mörkt är allt som ljuset,
med bävan längtar till.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.

Erik Blomberg

Kanske regeras en människas öden

mindre av lusten och mer av skräcken -

skräcken för livet och skräcken för döden -

renhetens skräck för den första fläcken -

skräcken som visar att innerst inne

människans bröst är så rörande bräckligt,

skräcken som rotas i barnets sinne:

skräcken att inte bli älskad tillräckligt.

Anna Greta Wide

De kommo, när tranan

bar ljus i säng,

en doftande kväll om våren.

Den luftiga banan

så rak som en sträng

de följde som förr om åren;

om burna av drift eller vanor,

jag vet ej, jag så blott tre svanor.

I fjärran de svunno

med nästa minut

vid dalande aftonbranden.

Måhända de hunno

sin resas slut

vid drömblåa vildsjöstranden?

Min längtan från stigar och ställen

drog bort med tre svanor i kvällen...

För tron och för hoppet

och kärlekens glöd

tre snövita hamnar jag funnit;

det hetsande loppet

mot liv eller död

i rymdernas ro försvunnit;

min längtan i skymningen drömde,

att hjärtat sin hemlöshet glömde.

Min oro blev stilla

och all min lust

blev gäst i en stjärnas öga.

Från ve och villa

motkvällen kust

jag gick under himlarhöga..

Min själ bar det evigas anor

så klart som tre snövita svanor.

Pelle Näver

Av hela vår soliga värld
önskar jag blott en trädgårdssoffa
där en katt solar sig...
Där skulle jag sitta
med ett brev i barmen,
ett enda litet brev.
Så ser min dröm ut...

Edith Södergran

Vårt hav, med hatten i silver,
drömmande går mot land,
ett skepp med blommor kring rodret
syns stäva mot himlens rand.

Vi ser dess brusande sidor
lysa som kaprifol,
och babords reling bär timjan,
som rodnar likt morgonsol.

Vindarna vaknar och vänder,
vaknar och vänder sig om,
vågorna skimrar,
skimrar av sång, av sång.

På däcket ögontröst flödar,
styrbord i ljung sig klär,
en skorsten virad med vildvin
ett under av skönhet är.

Jasmin kring ankaret glimmar,
och radarn bär rosenkrans,
kring bogen glittrar en mossa
med bländande guldgrön glans.

Vindarna vaknar och vänder,
vaknar och vänder sig om,
vågorna skimrar,
skimrar av sång, av sång.

Ett skepp, som strålar i drömmen,
speglar vårt livs förlust,
bestrött med skiraste blommor
det nalkas en himmelsk kust.

Bo Setterlind

I livets villervalla
vi gå på skilda håll.
Vi mötas och vi spela
vår roll -

Vi dölja våra tankar,
vi dölja våra sår
och vårt hjärta som bankar
och slår -

Vi haka våra skyltar
var morgon på vår grind
och prata om väder
och vind -

I livets villervalla
så nära vi gå -
men så fjärran från varandra
ändå.

Nils Ferlin