BLT skriver om en 40-årig man som rånade ett apotek i Malmö i mitten av maj och gjorde en något snopen sorti.

Han tappade nämligen sina byxor, snavade och fökll och tappade dessutom en del av bytet.

Det måste vara något av att falla på eget grepp - eller hur?

Nyheternas
svarta bokstäver
solkar min längtan
och min dröm

någon har mördat
övergivna barn gråter
kvinna med fem barn
vräks från sin bostad

------

för att orka leva
måste jag minnas

att just idag utförs

kärleksfulla och
modiga handlingar
varje sekund på planeten.

tusentals
bra idéer kläcktes.


miljarder kvinnor och män,
rör med ömhet vid varandra,
älskar livet och
varandra

glada skratt
stiger jublande
mot skyn

tusentals
efterlängtade barn
ser dagens ljus

medan fåglarna sjunger
om våren

den som alltid kommer
och lossar
vinterns isgrepp

Kaela

Häromdagen satt jag och läste hur viktigt det är med både in och utflöde för att en sjö ska bevaras frisk och ha ett rikt förekommande djurliv .

Osökt började jag göra jämförelse med oss människor.

Vi behöver allt också både inflöde och utflöde om vi ska må så bra som det är möjligt.

Vi behöver få kunskap, ömhet, uppmärksamhet och kärlek och vi behöver ge vidare detsamma.

Vi ska ha bra skyddsnät i samhället, men också se till att lämna en plats inom oss för det ömsesidiga omhändertagandet.
Och då behöver vi träna oss i att öppna oss för varandra – att ta emot hjälp, att själva ge hjälp.

Då skapar vi ett in och utflöde och vi mår alla bättre.

Vi behöver varandra - mer än vi tror.

DU behövs - DU är viktig!

Läser idag en mycket intressant artikel i DN om att man har hittat en koppling mellan immunförsvar och tvångssyndrom.

På möss har man lyckats bota tvångsbeteende med ny benmärg.

Kanske är det då inte så underligt att man har nått så lite framgång med olika psykofarmaka och beteendeterapi.

Förhoppningsvis ska denna insikt leda till möjligheter att angripa tvångssyndrom på ett betydligt mera effektivt sätt.

Vill du bli mera insatt i ämnet - läs här

Naturen har gett människan en mun, men två öron, för att vi ska höra dubbelt så mycket som vi säger.

Latinskt ordspråk

Kristina det är underbart att höra.

Så många äldre sitter ensamma och har ingen som frågar efter dem.

Drabbade av det grymmaste av alla öden - att inte behövas!

Önskar dig en dag med ljus!

Vi behöver en stund med en gammal människa nu och då

Jag möter ofta människor,i mitt arbete, som befinner sig på någon av de sista trappstegen i livet.

De har det gemensamt att de är gamla förstås - men också något annat.

En stor ensamhet och en sorg över att inte längre vara behövd.

Jag vet inte hur många gånger jag den senaste månaden hört någon säga: "Ingen behöver mig".

Ingen sorg kan troligtvis vara större.

Vi har ju på något sätt vårt livsberättigande i att någon behöver oss.

Varje gång jag hör de här orden från en gammal människa undrar jag om det är så att vi verkligen inte behöver dem.

Deras erfarenheter, deras minnen.

De som har ett betydligt längre perspektiv än vi andra.

Igår satt jag och talade med en dam som ska fylla 90 år nästa månad.

Hon berättade om när hon gifte sig 1940 och hur hennes man två dagar innan deras första barn skulle födas ett knappt år senare blev inkallad.

Dessutom var det bara några dagar före jul.

Ofreden i Europa gjorde att många svenska unga män fick ligga efter vårt långa lands gränser- framför allt vintrarna -41 och 42

Hon talade om deras kärleks första hem - ett s.k spisrum-ett enda rum men där det fanns en järnspis att få värme och mat ifrån.

En gammal kökssoffa stod i hennes kök...hon berättade att den köpte de då gifte sig - och sov i.

Först de två, så med ett barn och så ett till något år senare.

Hur i allsin dagar fick de plats?

Hon skrattade vid min fråga och svarade...det var kärleken förstår du- den har alltid rum.

Först vid krigsslutet kunde de flytta till en enrummare...både kök och rum.

Hennes ögon lyste när hon berättade om hur rika de kände sig.

Jag behöver de här människorna!

De som har upplevt det jag bara läst i böcker.

Och jag tror att så många andra behöver dem.

De är så ensamma och de har så mycket att ge.

Jag känner mig oändligt prioriterad som får möta dem.

Låt oss ta vara på den visdom de har att förmedla- innan de är borta!

Ett utmärkt sätt att göra det är att anmäla sig till någon frivilligorganisation som frivilligarbetare/volontär och avsätta ett par timmar i veckan för att umgås med någon ur den generation som snart är borta.

DN skriver att KD föreslår att det ska införas en tidsgräns för hur länge man som patient får vänta när man besöker akutavdelningen på ett sjukhus.

Jättebra förslag.

Om det är praktiskt genomförbart är jag inte tillräckligt insatt för att veta.

Men att som sjuk sitta upp till tolv timmar i väntrummet på akuten är absolut oacceptabelt.

Opppostitionen är i princip enig med regeringen i den här frågan.