Den här tiden på året drabbas jag ofta av något jag skulle vilja kalla höstvemod.

Det formar mina tankar och reflektioner, men då jag tar en promenad låter jag mig villigt förföras av höstens väldighet.

Det är ju egentligen inte hösten jag känner vemod över.

Denna första delen av hösten är ju fantastiskt vacker.

Kanske är det så att det vilar ett vemod över tillvaron så här i brytningstid.

Eller är det kanske insikten - att ännu en sommar är tillända.

Den som jag och många andra längtade till hela långa kalla vintern.

Nu ligger den redan bakom - sommaren -   den är snart bara ett sprött minne.

Och jag inser allt starkare, för varje höst, att det inte bara är sommaren som är kort utan att hela livet går fort.
Alldeles för fort.
Det är inte svårt att ge Vilhelm Moberg rätt i valet av titel på den bok som jag tror blev hans sista: "Min stund på jorden"

Medan löven glöder och så småningom faller vill jag hinna med att fundera över och förhålla mig till den insikt som vemodet ger om att livet är begränsat, och att jag behöver försonas med detta.

Livet är ständigt på väg - det stannar aldrig vid igår.

Men just nu ska jag fånga stunden - just den här stunden - när solen slösar sin värme över oss så man skulle tro det vore sommar - om inte löven på gårdens lönn brann i orange och vinrött - och mannen i mitt liv ropar att det står kaffe färdigt på altanen!

Egentligen kan inte livet vara bättre!

 

Tolmia

25 september 2011 18:57

Så fint du skrivit om hösten och fångat upp de känslor man kan ha då.
Och bilden är ju helt fantastisk den också.
Får jag dela det här inlägget på facebook med mina vänner?
För jag tror att vi är många som känner så här.

http://tolmias.blogg.se

Kaela

25 september 2011 19:04

Visst får du!

Tack för dina fina ord!!!

Kram!

 

Tolmia

25 september 2011 20:11

Tack!
Kram till dig också!!!

http://tolmias.blogg.se

Kaela

26 september 2011 05:51

En kram och en önskan om en välsignad vecka - det ska vara en liten retur av sommar denna vecka lovar SMHI.
Vi får hoppas så!

 

Lillatroll

25 september 2011 20:17

Hej Kände att jag måste lämna en kommentar för det du skrev här gick rakt in i hjärtat på mig. Mycket vackert och hög igenkänningsfaktor.

http://lillatroll.bloggplatsen.se

Kaela

26 september 2011 05:50

Tack Lillatroll!
Ja jag tror vi är många som känner ett vemod när hösten kommer.
Någon sa till mig att när hon kom till Sverige för 28 år sedan (från Libanon) var hon så förundrad över det vemod hon såg hos svenskar - och särskilt inför sommarens slut - idag sa hon - förstår jag det - och förstår varför sommaren är så älskad i det här landet.

Ha en fin vecka!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar  mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute.   ...

  Men vad är nu detta? Moses i soffan!   Ingen hund i soffan sa vi ju! Men vem kan motstå?    Ta hand om dig och de dina, det viktigaste av allt.     ...

          Du som nu och då tittat in till mig under åren kanske saknar morgonrapporten med grattisar med mera.   Orsaken är ju minständigt försämrade syn- Jag väntarr på det program som, ska lunna ge mig nya möjligheter. Den väntan ...

             Plusgraderna har återvänt till Norrköping. Och med dem slasket.   Ingen sol varken idag - 4 januari  eller imorgon - trettondagsaftonen som det ser ut.   Dagens officiella tema; 4 JanuariPunktskriftens dag*Världshy...

    På minussidan även idag. Ingen direkt vind vilket nog gör vädret ännu skönare.     Dagens officiella tema:   3 JanuariJ.R.R Tolkien day   Alfred och Alfrisa har namnsdag och grattas så varmt! DU som har födelsedag idag får...