Direktlänk till inlägg 5 december 2012
När vi ser på livet som svart eller vitt, rätt eller fel, närmar vi oss andra människor och situationer så att vi tittar efter de goda och de dåliga personerna.
Detta innebär i sin tur att vi antingen försvarar oss själva eller sätter någon annan i en defensiv position.
Våra psyken är som fina datorer som samlar in och bearbetar information.
Vi behöver forma uppfattningar; det är mänskligt och naturligt.
Men fördömanden är något mera än uppfattningar och inskränker oss på ett farligt sätt.
Vi kan inte klandra någon annan i livet för våra misslyckande och besvikelser.
Varken mamma eller pappa, syster eller bror, make eller vän.
Vi måste gå in i oss själva för att finna svaren och ta ansvar för våra egna handlingar.
Jag menar inte att vi ska fördöma oss själva för våra misstag utan i stället att vi ska undersöka vilka vi var, vilka vi är och, mest av allt, vilka vi skulle vilja bli.
Tro mig, det är aldrig för sent att ändra vårt sätt att tänka.
Fördömandet är som en låst låda.
När vi en gång har fördömt någon eller något har vi egentligen stängt av oss själva från varje ytterligare möjlighet att lära oss något eller att växa i den situationen.
När vi lämnar oss själva öppna (och inte täcker över situationen med fördömandet) tillåter vi oss att vidga vår medvetenhet.
Detta ger "dem" och "oss" utrymme att växa.
Mer uttryckligt är det nästan omöjligt att ändra sig när någon har riktat en strålkastare mot vår smärta: "Ditt fel! Ditt misstag!"
Jag känner inte någon som tycker om att bli fördömd, eller ens lätt klandrad för den delen.
Fördömanden innebär en fokusering av det negativa.
Vi kan inte förändra människor om de inte vill bli förändrade.
När en annan person är vårt problem är vi offren .
Kom ihåg att det är du som har befälet över dina uppfattningar eller sätt att uppfatta människor.
Men du har inte befälet över andra människor.
Att döma sig själv alltför hårt kan vara invalidiserande.
För visst är det så att det ofta är lättare att förlåta andra deras överträdelser än att förlåta sig själv.
Varje gång du fördömer så ägna ett ögonblick åt att utvärdera varför du gör det.
Försök bara komma ihåg att vi alla behöver göra misstag för att kunna växa.
Smärtan är vår lärare.
Förlåt andra och dig själv för behovet att göra misstag för att kunna lära och växa.
Det kommer att ge dig sinnesfrid.
Oavsett vad som hände oss i det förflutna- eller vad vi har gjort tidigare i livet måste vi acceptera att det var då och att det är över och färdigt.
Vi kan inte ändra det förflutna.
Vilka vi är idag och vilka vi vill vara i morgon är vad vi har kontroll över.
Men det är stort.
Visserligen är vi en produkt av det förflutna men det är i nuet och morgondagen vi ska tillbringa återstoden av vårt liv.
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
31 | |||||||||
|