Är du född på femtiotalet?

Då var dina första promenader säkert i en barnvagn liknande denna

lekte med en docka som såg ut ungefär så här

eller en sådan här bil

Du var ett ganska omedvetet barn som var hemma hos mamma på dagarna.

Håll med om att man blir lite nostalgisk av såna här bilder.

Slits mellan känslorna.

Saknar sommarens värme och ljusa kvällar så oerhört  mycket.

Njuter samtidigt av det vackra i hösten och fyller lungorna med hög och klar luft.

Gläds åt krassen som trotsigt blommar vidare allt medan höstlöven faller.

Den vill jag ta som förebild.

Vi som närmar oss livets höst har kanske redan sett "ett och annat löv falla"

Men låt oss trotsigt fortsätta att blomma!

Vi har fortfarande all denna skönhet inom oss som vi burit genom livet.

Höst - det är inte bara vissnande.

Det är också mognad.

Varm gyllene mognad att ta vara på.

 Fort försvinner de - åren i livet!

Det gäller att ta vara på varje dag.

Hitta den gömda skatten varje morgon som kommer.

Dela med oss av vår mognad.

Inte skyla över den utan låta den glänsa!

På något sätt är ju hösten vårens mening.

Det är om hösten skörden av vårens möda faller i vår famn.

Det är likadant i vårt liv.

Öppna famnen och ta emot.

Det har du gjort dig förtjänt av!

Du slet för det under vårdagarna som passerade så svindlande snabbt!

Allt längre blir skuggorna, när höstsol 
går i kanten,
nu höstlöv målats med lätta penseldrag.
Mellan molnen genom gluggarna höstsolen 
tar chansen
att ge oss en glimt utav höstens behag.

Om än vi saknar sommaren så vill vi ändå se
vad en höstsol har att bjuda på.
Om allt en sommar hade av fägring åt oss ge
det kan vi meditera om när mörket 
faller på.

Så vilsam kommer skymningen när höstkväll 
stänger grinden
till dagen som var grå och nu går in i natt.
Nu genom kala grenar rasslande 
går vinden
när löven lagts till ro över vissnad blomrabatt.

Nu åter gått en sommar å dagen går 
mot hösten
med himmel som är hög och lyser blå,
ej längre ängar blommar, men vi kan 
finna trösten
i dagar som är vilsamma och grå.

Det är för oss en lisa att låta tanken gå
tillbaks till sedan länge svunnen dag,
få sitta blott å drömma när mörkret faller på
då lågan uppå hällen lyser svag.

Så vilsam kommer skymningen när höstkväll 
stänger grinden
till dagaen som var grå å nu gått in i natt.
Nu genom kala grenar rasslande 
går vinden 
när höstlöv lagts till ro över vissnad blomrabatt.''

"För mig okänd poet"