Idag är det tisdagen 9 oktober och Inger och Ingrid har namnsdag.

Jag gratulerar!

75 337 kvinnor i Sverige heter Inger som är en nusvensk form av det fornnordiska namnet Ingegerd som är sammansatt av gudanamnet Ing och gerd som betyder gård, omgärdad eller skyddad.

52 452 kvinnor i vårt land heter Ingrid som är ett fornnordiskt namn, ursprungligen Ingifridh som är sammansatt av gudanamnet Ing och fridh som betyder skön eller älskad..

Mitt hjärta är i öster, men jag själv vistas vid västerns yttersta gräns

Så skrev den judiske poeten Jehuda Ha-Levi för snart tusen år sedan.

Han var bosatt iSpanien, men längtade till det Jerusalem som då var under korsfararnas styre och inte tillät

några judar att vistas där.

Och Verner von Heidenstam beskrev sin längtan så här:

Jag längtar hem sen åtta långa år.

I själva sömnen har jag längtan känt.

Jag längtar hem

. Jag längtar, var jag går —men ej till människor! Jag längtar marken, jag längtar stenarna, där barn jag lekt.
En mera okänd diktare beskriver längtan så här:

En längtan kan fara så vida omkring

man kan längta efter något eller någon

eller just ingenting

Nog är längtan något som förenar oss alla.

Vi längtar efter villkorslös kärlek som består för evigt, men istället har vi relationer som rinner som sand mellan våra fingrar.

Vi lever i en tid, när vi står på randen till att man börjar klona människor, och den risk, som finns att vi blir utbytbara, kanske inte är alltför långt borta.

Visst längtar vi tillbaka - till en enkelhet som det verkar som om vi för alltid har förlorat.

Vi längtar till våren genom hela långa vintern.

Vi längtar efter människor som vi älskar - men som inte finns geografiskt nära oss.

Att vi alltid längtar - betyder ju inte att vi inte kan befinns oss i nuet och vara glada åt det som är idag.

Längtan kan för mig vara: stark som ett rytande hav piskat av en virvlande orkan, skör som en dröm man glömmer, en knappt förnimbar dimma över ett stilla vatten vid solens uppgång.

Martin Lufter King hade en längtan - en dröm.

Den förändrade ett helt samhälle.

Om vi vågar se vad vårt inre längtar efter, vågar öppna dörrarna till vår själ kan vi växa och bli den bästa jag  - som vi kan bli, även om det  kanske tar emot och gör ont ibland.

I senare artikel i Dagens Nyheter läser jag att flickan som avbröt stölden av den sovande mannens plånbok på en tunnelbanestation inte var 17 år utan 24 år.

Men det var inte mindre tuufft för det!

Här kan du läsa förra inlägget

Håller helt och håller med de två nationalekonomerna som anser att personer i sysselsättningsgarantins Fas3 ska jobba i vården för att få meningsfulla uppgifter.

Och fäör att de behövs där.

Jag håller helt och hållet med om vikten av meningsfulla uppgifter.

Men det är ytterst få av deltagarna som skulle orka och/eller klara av att arbeta heltid direkt.

På mitt arbete Har vi glädjen att få ha personer från sysselsättningsgarantin.

De har oerhörda meningsfulla uppgifter med ledsagning av äldre som behöver det till och från läkare eller annan vårdgivare.

Gissa om de blir uppskattade!

Och det är något man behöver när man i åratal hamnat allt längre bort från arbetsmarknaden.

Se att man är behövd och efterlängtad!

Det växer man av - och så småningom kan man klara ett vanligt arbetslivs krav!

Ingen av de som är hos oss  skulle orka göra detta på heltid.

Inte till att börja med - men däremot undan för undan...

I Dagens Nyheter läser jag om en riktigt tuff 17-årig tjej som såg hur en man satt och sov när hon kom in på Medborgarplatsens tunnelbanestation.

Två män gick igenom hans fickor - och när flickan såg dem fiska upp en plånbok gick hon fram till dem och sa till dem att lägga tillbaka den.

Och kan man tänka sig - detta måste vara en tjej med auktoritet för de lydde hennes tillsägelse!

Farligt kan det förstås vara att lägga sig i- men just därför blir jag berörd av den här tjejens civilkurage.

Inspirerades till att dela denna härliga berättelse ur mitt arbete med er när jag läste Skrivmosters inlägg om fördomar

För en tid sedan träffade jag genom mitt arbete en dam som ska fylla hundra år i början på nästa år.

Hon är alltså född 1913.

På vägen till henne funderade jag en del över hur det kan vara att vara så gammal.

Jag tror det innebär att efterhand förlora allt mer av sina kroppsliga, själsliga och sociala resurser.

Det är också en fas av utveckling och mognad, men förlusterna orsakar lidande.

Man kan inte längre det man kunde.

Kroppen är inte så rörlig längre, men tankar och minnen rör sig livligt i sinnet.

Mötet med henne var precis så.

En matt men mycket intresserad och levande blick mötte min.

Hon var så söt där hon satt i landstingsfåtöljen med rullatorn inom räckhåll.

Varför skulle jag träffa henne?

Jo - hon önskar sig en vän.

Någon som kommer en stund ibland och pratar, kanske tar med henne ut i rullstolen om vädret tillåter.

Visst är det fantastiskt att vara nästan 100 år och vilja ha en ny vän.

När jag frågade hur det var att fylla tresiffrigt svarade hon: "Ja du jag minns som igår när jag fyllde tvåsiffrigt. Jag tror det var märkvärdigare"

Den enda "lediga" frivilliga som önskat just den typen av uppdrag som fanns hos oss just då är en man född i ett utomeuropeiskt land, med långa rastafari flätor. Han är mellan 50-60 år och ser ut som en åldrad Jimmie Hendrix.

Jag hade pratat lite med honom om denna dam innan och visste att han var intresserad.

Så efter en kopp kaffe och lite småprat försökte jag försiktigt berätta om honom-och undrade om hon ville träffa honom för att se om de kunde trivas ihop.

"Ta hit honom" svarade hon. Jag har alltid kommit överens med alla människor så det ska nog gå bra.

Sagt och gjort - han följde med vid nästa besök på det äldreboende (särskilda boende ska man säga idag) som hon bor.

Gissa om jag tyckte det var spännande?

Det blev ett fantastiskt möte - det slog verkligen gnistor om dem där de satt och bekantade sig med varandra.

Ska jag vara ärlig så upplevde jag mera frågetecken hos personalen än hos denna gamla dam när han steg in i huset.
De ses två gånger i veckan - och har fantastiskt stort utbyte av varandra.

Faktiskt är de tvillingsjälar.
De delar så mycket tankar och drar liknande slutsatser av saker och ting de upplever.

Det är inte det yttre vi ska se till - om vi gör det kan vi gå miste om ett gnistrande möte med en tvillingsjäl.

Varje människa har sin natur liksom varje träd.

Har du någonsin vredgats över att ett äppelträd inte ger päron?

Okänd tänkare

Vi människor har starka drivkrafter att göra gott för våra medmänniskor.

Att göra något för andra skapar en mening med att finnas till - att vara människa.

Jag hör varje dag från våra underbara frivilliga hur de upplever en stor och viktig meningsfullhet i att göra en insats som underlättar livet för en medmänniska.

I vår stora samlingsal har vi två tavlor i en fönstersmyg.

På den ena står det: Människans största behov är att behövas.

Man blir aldrig lycklig genom att jaga lycka för egen del. Lycka är en sidoeffekt av något annat, av hängivet intensivt arbete för en eller flera andra människor till exempel,

Enda sättet att att nå lycka är att glömma sig själv för andra.

Jag är övertygad om att det är så.

Medan vi bär en annans börda löser sig oftast dessutom våra egna problem .

Att glömma sig själv -  gå utanför sig själv och leva så totalt som möjligt i världen -  i nuet.

Varje människa föds in i ett sammanhang med nära relationer.
Vi har ett djupt behov av andra människor och vi är alla i olika faser av våra liv så svaga att vi är helt beroende av andra.

Kanske framför allt i början och i slutet av livet.

Men även den som är gammal och inte orkar så mycket har ett behov av att behövas.

Jag hör ofta våra äldre som väntar på att få en frivillig säga: "jag behövs inte längre".

Ord som sägs med sorgsen röst och ledsna ögon.

Men livet är så fantastiskt så när denna person får en "frivillig vän" någon som kommer, som tar med.
Då sker det näst intill magiska som sker i alla möten mellan människor.

Den som kom för att hjälpa och underlätta upptäcker ofta mycket snart hur viktig den här peronen som den besöker blivt för henne eller honom.

Så detta att behövas handlar om möten och relationer.

De vi möter - de som blir viktiga för oss i en längre eller kortare relation - vi behöver dem - och de behöver oss!