På en avdelning i ett företag jobbade det fyra personer tillsammans.
Deras namn var; Många, Någon, Någon annan och Ingen.
Gruppen hade en viktig arbetsuppgift framför sig.
Många tyckte att Någon skulle ta tag i denna.
Någon annan skulle också kunna göra det.
Men Ingen gjorde det.
Någon blev förvånad för det var ju faktiskt Mångas jobb.
Många ansåg nu att Någon annan skulle ha satt fart, men Ingen förstod att Många faktiskt borde ha gjort det.
Sen slutade det med att Många skyllde på Någon annan när det i själva verket Ingen skulle skylla på Någon....

När ditt jobb känns tungt och tråkigt, och du är på gränsen till
depression och inget går som det borde - gör då detta:
.............. när du åker ifrån jobbet, stanna till vid ett apotek
och köp en stjärttermometer av märket 'Johnson and Johnson'. Öppna
förpackningen och läs bruksanvisningen, där kommer du att finna meningen:
".. varje termometer har testats personligen i vår fabrik " .
Blunda nu och upprepa med hög röst minst 5 gånger: ".... jag är glad
över att inte jobba på avd. kvalitetskontroll på 'Johnson and Johnson'....
jag är glad över att inte jobba på avd. kvalitetskontroll på 'Johnson
and Johnson'.... "

Le ... och kom ihåg att det alltid finns jobb som är värre än ditt!

Om spermier från pappan inte träffar mammans ägg blir det bara en vanlig omelett av det.
/Mikael 6 år

För att få barn måste fröna tävla. Om de spurtar riktigt mycket är det risk att man får trillingar.
/Johan 7 år

För att det ska bli barn måste pappan spruta massvis av baciller in mammans ägg. Ägget är stort som ett gåsägg. Sedan slåss tjejbacillerna med killbacillerna. Och om tjejerna vinner så blir det en flickbaby.
/Julie 6 år

Om man inte kan få barn kan läkaren göra ett i provrör. Men de flesta barn är gjorda med vanliga rör.
/Fred 7 år

När babyn är inne i magen på sin mamma kallas den foster. Mamman kallas fostermor. Det första som bildas på fostret är öronen.
/Ida 6 år

Den stora kärleken blir större med åren. Den lilla går det inte lika bra för. Den minskar väldigt fort och slutar med skilsmässa med buller och bång
/Gun 7 år

Även om gamla tanter kan ha en väldigt stor anläggning är det helt slut på mjölkproduktionen.
Håkan 7 år

Äldre kan inte få barn. Deras äggstockar har tagit slut och dessutom har mannen problem med protesen.
/Petter 9 år

Förr i tiden fick papporna inte lov att föda barn. De tyckte att det var omusikaliskt. Men idag är det vanligt att mamman och pappan föder barnet tillsammans.
/Kathrine 6år

Man måste inte gifta sig i kyrkan. Man kan gifta sig på socialkontoret.
Eller man kan flytta ihop utan att tala om det för någon. Det viktigaste är att man vet det själv.
/Nina 6år

Om man inte vill vara gift längre, för att mannen kanske var dummare än man trodde, så kan man skiljas som vänner.
/Marie 7år

När man gifter sig får man inte skratta. Och så får man inte säga nej.
/Cathrine 5år

Det är inte säkert att man vill gifta sig med vem som helst. Det är inte säkert att man vill klä av sig heller.
/Linn 7 år

När man gifter sig ger man varandra ett tysthetslöfte. Om man inte håller det, måste man skilja sig och då måste man dela på lamporna och knivarna och för det mesta kan man inte komma överens om vem som ska ha barnen. De som inte kommer överens om det måste gå till en börsmäklare. Han bestämmer att den ena ska ha barnen och då får den andra ett extra matbord istället.
/Regina 7år

Graverade mammor går med babyn i magen i ca 204 månader.
/Hedda 6 år

Det är inte så bra för gravida kvinnor att ha ägglikör i urinen.
/Tove 9 år

Håret blir grått för att hjärncellerna skrumpnar ihop.
/Erland 6 år

Gamla tanter tycker om att se nakna män, de vill bara inte erkänna det när han frågar.
/Tone 7 år

Kvinnor består av äggstockar och så tänker de mer.
/Siri 6 år

Männen har flera framdelar på kroppen.
/Julie 6 år

Mannen slutar aldrig att göra celler, men han kommer i en sorts ålder han också. Den kallas panikåldern.
/Stina 9 år

Kejsarsnitt betyder att man skär ut babyn genom nödutgången.
/Martina 6 år

Min pappa säger att min mamma är medvetslös när hon handlar kläder.
/Marion 6 år

Min mamma är i alla fall väldigt söt, för hon har så väldigt långa tuttar.
/Mia 4 år

Man kan inte rå för hur man ser ut. Det får Gud ta på sig skulden för.
/Hassan 6 år

En gynekolog är... en som inte vet så mycket om halsen på folk.
/Erland 6 år

Mormödrar och farmödrar har väldigt stora behåar. De är så stora att jag får in hela rumpan och två knän i den ena gropen. I den andra får min bror plats.
/Katja 7 år

På mormorar är tuttarna liksom dubbelt synliga. Det är för att de har mjölkat så många familjemedlemmar.
/Heidi 6 år

Farmor tycker inte om att sola toppless. Det är för att hennes toppar har blivit lite lösaktiga.
/Stina 6 år

Det sägs att blommorna var mycket ledsna över att de inte hade något himmelrike. De gick till Skaparen och klagade.

Alla andra hamnar i himlen när de dör, sa blommorna. Eller möjligen någon annan stans. Vi bara multnar bort medan människorna roar sig i de sälla jaktmarkerna! Är det inte slöseri med all vår färgprakt att vi bara ska vissna ner och försvinna?

Det var Skaparen tvungen att hålla med om, så utan att krångla mer om saken gav han blommorna ett eget himmelrike. Du kan själv se det ibland just när solen börjat torka upp jorden efter ett regn. Då sträcker sig deras himmelrike, regnbågen, som en bro över världen. Och den lyser i blommornas alla färger.

Det sägs att en kall natt för många många år sedan när en ny stjärna tändes på himlen, så föddes det ett barn i ett land långt långt borta. Vid krubban där barnet låg, stod kamelerna och korna och såg hur det lilla livet sprattlade i höet. De såg herdar komma och de såg kungar komma med dyrbara gåvor. Utsökta sidentyger med broderier i guldtråd, sällsynta pärlor från fjärran hav och ädelstenar i alla regnbågens färger som glittrade och lyste upp stallet med sitt kalla sken.

Men korna som såg på barnet med sina stora kloka ögon förstod vad ett litet nyfött barn verkligen behöver. Med sina starka tungor slickade de honom ren och med sin andedräkt gav de honom av sin värme. Som tack gav barnet dem förmågan att kunna tala en natt varje år, den natt som människorna kallar julnatten.

Om du lyssnar på korna just den natten kan du kanske höra dem tala. Fast det är egentligen bara en historia som intresserar dem. Om och om igen idisslar de berättelsen om en kall natt en gång för många många år sedan när en ny stjärna tändes på himlen och ett barn föddes i ett land långt långt borta...

Det var långt långt långt efter tiden före tiden när Kaos och Nattens gudinna svävade ensamma kring i det formlösa mörkret.

Och det var långt långt långt sedan världen funnit sin ordning och himlen och havet och jorden kommit till rätta.

Och det var långt långt långt sedan Tiden själv, den grymme guden Kronos, satt igång det tunga hjulet av dagar och nätter och händelser som följer varann i den obevekliga kedjan av födelser och dödar och förändringar. Och Kronos, guden som föder och förtär, Kronos han slukade både söner och döttrar. Alla sina barn åt han upp utom Zeus, den sistfödde sonen som gömdes av sin mor, Zeus som slutligen störtade fadern från tronen, Zeus som satte sig själv som herre på berget Olympos.

Men det var inte så länge sen gudarnas herre gett Prometheus och hans bror i uppgift att skapa människosläktet.

Och Prometheus formade en lerklump till gudarnas avbild, och leran fick liv av gudarna själva. Men Prometheus var det som rövade elden från gudarnas hem och gav den till människosläktet. Till straff bands eldtjuven fast vid en klippa där fåglar hackar och äter hans lever. Men natten läker hans sår så plågan kan fortsätta i dag efter dag efter dag tills den dag när Herkules befriar Prometheus, men det är en helt annan saga.

För Zeus straffade också människorna som levat i glädje och lycka, i en värld utan skuggor och sorger, i en värld utan hat och bekymmer. Först sändes Pandora till jorden, den behagfulla sköna Pandora, kvinnan som Prometheus tanklöse bror Epimetheus åtrådde mer än sitt lättsamma liv. Och lika lite som Epimetheus kunde stå emot Pandora, lika lite kunde Pandora stå emot sin nyfikenhet på asken. Asken som den listige Hermes lämnat dem att vakta, asken som ingen fick öppna. Vad fanns det i asken, vad var det för ljud som kom ut ur den, vad kunde det göra för skada att bara ta sig en titt, en liten och omärklig undersökning som ingen behöver få veta något om sedan locket lagts tillbaks?

Men ut flög en svärm av olyckor, plågor och pest, ur asken kom all nöd och elände som ingen av människorna kunnat ens ana, som stingande insekter flög de iväg innan Pandora lyckades fästa locket igen. Och sedan dess har olyckorna varit människans följeslagare, lika trogna som den sista varelsen Pandora släppte ut. För en klagande röst hördes från asken, släpp mig, släpp ut mig också! Och Pandora lät sig bevekas och gläntade ännu en gång på locket och förundrad såg hon en ljusblå fjäril fladdra ut och slå följe med människobarnen.

Det var hoppet, hoppet som aldrig lämnar människans släkte, hoppet som ännu ingen vet ifall det var gudarnas gåva till lindring och tröst - eller om det är hoppet som är den värsta plågan av alla.

Nadja var den mest begåvade eleven på konstskolan. Genom hårt arbete, hängivenhet, fantasi och stor konstnärlig begåvning hade hon tagit sig genom den hårda utbildningen, och nu var hon snart färdig.

"Nu återstår bara en lektion", sa hennes lärare en dag. "Din uppgift är att måla en tavla, som ska bli ditt hitills mest framstående verk."

Nadja arbetade dag och natt och till slut var tavlan färdig. Detta var sannerligen hennes bästa verk.

"Mycket bra", berömde läraren. "Ta nu tavlan till torget och häng upp den där så att alla kan se den.
Häng också upp en skylt som berättar att du ställer ut ditt verk till allmänt beskådande, och att du vore mycket tacksam om den som hittar ett fel i tavlan skulle vilja markera det med ett kryss."

Nadja gjorde precis som läraren sa, och väntade sedan otåligt några dagar. Sedan skyndade hon till torget, spänd av förväntan.
Skulle hon klara testet?
Skulle tavlan vara fri från kryssmarkeringar?
Men hjärtat blev alldeles tungt i bröstet när hon fick syn på tavlan.
Redan på långt håll kunde hon se att tavlan var alldeles överklottrad med kryss.
Nu skulle hon helt säkert bli underkänd.

Bedrövad återvände hon till skolan, och visade tavlan för sin lärare.
Denne sa inte så mycket, utan bad Nadja göra en ny tavla - om möjligt ännu bättre än den förra.

Den här gången arbetade Nadja ännu hårdare.
Hon ville ju så gärna lyckas!
Läraren berömde även den nya tavlan och förklarade att också den skulle ställas ut på torget.

Men den här gången skulle meddelandet bredvid tavlan vara lite annorlunda.

Nadja lyssnade på instruktionerna och skyndade sig sedan till torget. Där hängde hon upp tavlan tillsammans med en ny skylt.
Också den här skylten uppmanade folk att märka ut eventuella fel. Men nu fick åskådarna också chansen att korrigera felen, med hjälp av penslar och färg som stod intill.

Och tänk - när Nadja återvände några dagar senare hade ingen hittat ett enda fel.
Glädjestrålande återvände hon till skolan och visade upp tavlan för sin lärare.

"Du har lärt dig den sista läxan du behöver", sa läraren med ett leende.
"Och lärdomen är denna: Det kommer alltid att finnas människor som bedömer dina verk.
Den första tavlan var fylld med kryss, eftersom många gärna vill vara med och tycka när de får chansen - även om de inte har några kunskaper i ämnet.
Den andra tavlan var fri från kryss, eftersom bedömarnas egen kunskap och skicklighet stod på spel.
Så när du lagt ner din själ, din begåvning och ditt hjärta i ett verk, var din egen domare.
Du ger verket dess värde - det kan världens betraktare aldrig ta ifrån dig. Och glöm inte att detta också gäller när du själv ska bedöma någon annans verk."

En man i en varmluftballong insåg att han kommit vilse. han minskade höjden och såg en kvinna nere på marken.
Han sänkte sig ytterligare ner och ropade:

-Ursäkta kan du hjälpa mig?
Jag har ett avalat möte med en vän för en timme sedan men vet inte var jag befinner mig.

Kvinnan nedanför svarade:

-Du är i en varmluftballong cirka trettio fot över havet på 55 41 47 nordlig bredd och 10 12 47 västlig längd.

-Du måste vara tekniker, sade mannen.

-Det är jag, sade kvinnan, hur visste du det?

-Tja sade mannen.
Allt du har sagt är tekniskt korrekt, men jag har ingen aning om vad jag skall ha det till och faktum är, att jag fortfarande är vilse.
Det enda jag fått ut av din hjälp är att du har försenat mig ytterligare.

Kvinnan nedanför konstaterade:

-Du måste sitta i ledningen, i direktionen.

-Det gör jag sade ballongskepparen, hur kunde du veta det?

-Det är enkelt.
Du vet inte var du är eller vart du ska.
Du har stigit uppåt med hjälp av en stor mängd varm luft.
Du har träffat ett avtal som du inte är i stånd att klara av att hålla och förväntar dig att människor under dig ska lösa ditt problem.
Faktum är att du befinner dig i samma situation nu som du gjorde innan vi möttes, men nu är det plötsligt mitt fel.