JAG BAD OM STYRKA och fick svårigheter att bemästra
JAG BAD OM VISHET och fick problem att lösa
JAG BAD OM FRAMGÅNG och fick hjärna och muskler att arbeta med
JAG BAD OM MOD och presenterades för faror att bemöta
JAG BAD OM KÄRLEK och fick människor som behöver mig
JAG BAD OM EN TJÄNST och fick en möjlighet
JAG FICK INGET AV DET JAG BAD OM  – men jag fick allt jag behövde

Det är tidig lördagsmorgon och jag kan inte se att det lyser i ett enda av mina grannars fönster.

Skulle kanske gärna sovit lite till - men min kropp är inställd på att vakna en viss tid genom alla tidiga vardagsmorgnar - och det gör att jag var klarvaken mycket tidigt.

Satt och surfade runt lite grand och läste en gammal tidning - kom att läsa något mycket vackert  som jag ser det

Jag delar det här med dig:

Tänk dig att du står vid en havsstrand en vacker sommarkväll och ser ett vackert fartyg som förbereds för avfärd.
Seglen hissas och när kvällsbrisen kommer fylls seglen och båten glider ut på det öppna havet. Du följer det med blicken när den far ut mot solnedgången.
Den blir mindre och mindre och till slut försvinner den som en liten prick vid horisonten.
Då hör du någon som säger "Nu har hon lämnat oss". Lämnat oss för vad?
Detta att hon blivit allt mindre och till slut försvunnit är ju bara som du ser det.
I själva verket är hon ju lika stor och vacker som när hon låg vid stranden.

Just när du hör rösten som säger att hon lämnat oss finns det kanske någon på en annan strand som ser henne dyka upp vid horisonten.
Någon som väntar på att få ta emot henne, just henne, när hon når sin nya hamn

Visst är det fint att läsa detta.

Döden är inte bara ett avsked.

Den är helt säkert en ankomst också.

Även om det är en ankomst till en strand om vilken vi vet mycket lite - kanske ingenting - innan vi är där.

Texten fick mig att minnas min mors sista natt på jorden.

Min syster sa till mig vid ett tillfälle.
Kan du känna att stämningen är precis som i ett förlossningsrum?

Och hon hade rätt.

Jag har många gånger sedan dess tänkt på detta.

Avsked här - men ankomst någon annan stans.

Men just idag är vi alla här.

Och får en ny dag att göra det bästa av.

Jag ska försöka göra det!

Gör det DU också!

Här kommer morgonens citat:

"Allt i framtiden vilar i det okända. Lev idag!"

Okänd tänkare

Stod i en kassakö någon dag i veckan som gick.

En man stod framme vid kassanfumlande med kortet och med svårighet att hitta siffrorna för att slå in koden.

Till sista utbrister kunden bakom honom: "Men sätt lite fart då, blindstyre."
Kunden vid kassan som just var klar vände sig om med ett älskvärt leende och svarade: "Halvt blindstyre, halvt blindstyre min vän. Jag är halvblind."

Den irriterade kunden aktar sig nog i fortsättningen för att häva ur sig något kränkande till en människa som inte verkart se så bra.

Det finns glasögon som gör bäraren just halvblind -  alla borde bära dem en dag Det skulle öka förståelsen för hur jobbig vardagen är för den som drabbats av ett synhandikapp!

Just hemkommen från en föreläsningsom Brottsofferjouren och  Frivilligcentralen arrangerat.

( En sanning med modifikation) Brottsofferjourens samordnare är den som jobbat med mest av förberedelserna.

Underbart roligt i varje fall att göra saker tillsammans med andra organisationer i det ideella samhället.

Det gör vi visserligen ofta.

Men mera i speciella ärenden.

Här fick brottsofferstödjare och frivilliga från oss båda en möjlighet att åtminstone se varandra.

Och göra en gemensam upplevelse.

Nej - om du undrar - det finns ingen konkurrens mellan ideella sektorns organisationer.

Tvärtom samarbetar vi.

Även om vi vill och kanske kan göra det ännu mer.

Men tiden sätter ofta krokben.

Därför blir jag så innerligt glad när det sker på det vis som ikväll.

Att möta en mamma som berättar om den fruktansvärda resan från det första nattliga samtalet som meddelade att sonen var allvarligt skadad.

Så en lång bilresa till den ort där han bodde och arbetade.

Och svåra dygns väntan på det oundvikliga.

Mitt i detta orkar ännu dessa två föräldrar fatta beslut om organdonation.

Fem organ har räddat fem människors liv.

Livet segrar på något sätt ändå över ondskan på det sättet.

Men de blev bestulna på sin son och framtida barnbarn.

Hennes man dog fyra år senare.

Kanske orkade han inte förlusten.

Jag är så oerhört imponerad av denna starka kvinna.

Men våldet som hon tvingats möta så grymt är likväl fruktansvärt och meningslöst.

Att helt oprovocerat sparkas ihjäl av tre unga män runt tjudo år kan aldrig någonsin bli annant än meningslöst.

Så starkt att ändå kunna ge meningslösheten en mening!

Visst undrar man - tänk om det varit jag!

Hur hade jag klarat det?

Tacksam att hon orkar dela med sig så fint.

Det är att kämpa emot, att vägra ge upp  - och låta ondska och våld fira segrar.

Nu är det sent och jag är riktigt trött.

Men tacksam!

Hoppas DU också har mött något idag som DU känner tacksamhet över.

Jag önskar DIG en riktigt god natt!

Ett citat kommer också ikväll:

" Kärlek är ljus och man kan välja att vara i kärleken och bo i ljuset trots att det är mörkt"

Okänd tänkare