Poesi och visor är inte saker man hittar, utan saker som hittar en, och det enda man kan göra är att gå där de kan få tag på en.

Nalle Puh

Intervjuaren:  Hej Hannah!
Hannha: Hej, jag har fått en ny ryggsäck!

Intervjuaren: Vilken fin  ryggsäck.

Hannah: Lila är ju min bästa färg.

Intervjuaren: Vad har du i ryggsäcken då?

Hannah:  Min nalle….och pyjamas…och…och tandborste…sen kommer jag inte ihåg…jo långbyxor  om det blir kallt hos Oma.

Intevjuaren: Vem är Oma – är det din extramormor….

Hannah:  Ja…så klart

Intevjuaren: Varför säger du Oma, hon heter ju inte så.
Hannah: Jo för hon är min Oma…min mormor bor ju i Spanien..så jag kan ju inte säga mormor,för man kan ju inte ha två mormor vet du.
Intervjuaren: Hur länge har du haft Oma nu?

Hannah: åhhhh…det är länge….länge…sen jag var pytteliten. (Intervjuarens kommentar: Oma har varit extramormor till Hanna i tre år)

Intervjuaren: Ska du vara hos Oma i helgen.
Hanna: Jaaaa, heeeela helgen. Det blir kul för Oma är så snäll och det är fullt med nallar i det rummet jag sover. Och vet du….Oma gör plättar till mig...och jag får glass på  dom om jag vill. Och sen busar vi, jag och Oma.

Intervjuaren: Vad gör ni när ni busar då?

Hannah:: Tar kläderna i lådan och blir prinsessor eller …eller…ja..vad vi vill.

Intervjuaren: Han Oma en låda med prinsesskläder?

Hannah: Inte precis prinsesskläder,..men…men det bliiiiir liksom prinsesskläder.

Intervjuaren: Vad ska ni göra mera i helgen då?

Hannah: Gå på biiiio…och på Buuusfabriken…och…och…ja mera…..kanske gå ut i snön....

Intervjuaren: Nu ringer det på dörren så nu kommer Oma säkert och hämtar dig!

Intervjuaren som är jag, Kaela, har inte en chans att hinna till dörren före Hannah. Och så fick jag bli åskådare till ett riktigt härligt kramkalas!

I Göteoborgsposten hittar man ett härligt recept på Värmländska saffransskorpor.

Vet ju inte om någon annan gillar såna...men i min familj är de populära.

Har dock saknat ett bra recept - men detta ska prövas redan ikväll.

Ett liv utan sorg är som en målning utan skuggor.

Frank Crane

Jag tror att det är ganska många människor som går omkring med en rädsla för döden.

Också jag gjorde det tidigare.

Men efter att ha suttit vid två dödsbäddar förändrades detta fullkomligt.

Jag såg hur livet sakta lämnade och allt som kändes i rummet var en stor frid!

När jag gick från en gammal kvinnas dödsbädd mötte jag en av sjuksköterskorna på hennes avdelning på det hospice där hon levde sina sista veckor i livet.

Hon kramade om mig och sa medan tårarna rann nerför hennes kinder: "Skönt för henne att hon har fått sluta nu. Men vilken underbar människa. Mitt i sitt eget hade hon alltid ork och intresse för oss som skötte henne. Jag minns en gång när jag var ganska trött då vi bäddade hennes säng. Plötsligt känner jag hennes hand på min kind och hör henne säga: Du ser så trött ut lilla vän. Hoppas du snart får gå hem så du får vila...."

Jag gick vidare - och tanken dök upp: "Vad vill jag att människor ska säga om mig när jag är död?"

Neccesär och frotté med namnet på.

Kanske är det en bra julklapp för den som har allt - eller nästan allt.

Finns hos nameOn

Eller en kökshandduk eller några stycken som du hittar hos Anitas presentbod

När vi på djupet möter det vi har undvikit, då öppnar vi upp för läkande och förändring.

 Alyssa Nobriga

En liten hälsning med tankar om känslor så här mitt i före-jul-stressen

Ingen annan än du vet hur något känns för just dig.

Ingen annan än du kan veta hur dina känslor svarar på det som sker just dig.

Egna känslor är bortanför sånt som fel eller rätt.

Ingen annan än du vet, hur just du upplever någonting.

Den du är eller blivit genom de vägar du vandrat - de uppfattningar och tankar du har om saker och ting väcker en viss typ av känslor inom dig.

Kom bara ihåg- din känslor är aldrig fel - oavsett hur olika alla andras de är!