"Ja det var väl lite allmänt småprat så där".....hur ofta har du beskrivit en eftermiddag eller kväll i goda vänners sällskap - eller i ett sällskap överhuvudtaget på just det sättet.

Och vad menar man egentligen med småprat?

Är det kanske sådana samtal som kommer till för att man vill ha lite kontakt eller som kanske krävs av det sociala samspelet.

Kanske då några av då grannarna står över staketet och pratar en liten stund. Samtalet rör sig då ofta om vädret, om trädgården, om bilarna, om huset eller om gräsklipparen som nyss gick sönder....alltså inga djupsinnigheter alls.

Småprat är något som jag själv haft svårt för eftersom det många gånger känns ointressant.

Men jamed ökande ålder och förhoppningsvis mognad har jag insett att det enklaste småprat kan leda vidare till djupa samtal eller långa vänskapsrelationer.

Det ger ett slags utbyte även fastän man inte ens närmar sig att försöka lösa världsgåtorna.

Undrar om det inte finns en hel del anledningar till att lära sig "småprata".

Om vi verkligen bemödar oss att "småprata" så kan faktiskt dessa samtal ge oss mer än vad vi först trodde.

Här är jag – som den jag är

och känns vid min verklighet

utan att förstora eller förminska

utan att försköna eller förfula.

Inför dig, min Gud

döljer jag ingenting

låter ditt läkande ljus falla in

över skam och skuggor.

Din nåd och ömhet är oändlig.

Du låter ditt ansikte lysa över oss

med läkedom, upprättelse och liv.

Margareta Melin

Vågar du vara sårbar?

Vågar du ta till dig kärleken?

Vågar du ge från ditt hjärta?

Vågar du leva här och nu?

Okänd poet