jag har visserligen en hel bibba med älsklingsdikter- men Erik Lindorms "Lyckans minut" är onekligen en av de absoluta favoriterna...glad att du uppskattar.

Kram och var rädd om dig!

http://kaela.bloggagratis.se/2008/10/08/1009127-lyckans-minut/

Mamma var med fyra barn på Hjortensbergsbadet och det var fullt sjå förstås att räcka till för alla.
Ett ögonblicks ouppmärksamhet och lille BimBim (Benjamin) ses pinna iväg det snabbaste hans tvåårsben förmådde bort mot den djupa dykbassängen.
Mamma springer,men hinner inte fram innan barnet står på huvudet i den djupa bassängen.
En yngre kille på hoppbrädan uppmärksammade det hela och dök i och kom upp med en drypande våt Benjamin som han satte på kanten.
Mamma tackade- medan hjärtat långsamt intog sin vanliga plats och räckte handen åt den lille rymlingen som dock var mycket ovillig att komma med.
På mammas fråga vad han skulle göra där på bassängknaten svarade han: "Plumsa igen ferstås"

Först så överlevde vi att födas av mammor som rökte och drack under graviditeten.

De tog magnecyl och alla möjliga läkemedel, åt blue cheese-dressing samt åt tonfisk direkt ur burken, men blev aldrig testade för diabetes.
Efter detta trauma blev vi lagd på mage för att sova i en spjälsäng målad i en rosa eller babyblå färg med hög blyhalt.

Vi hade ingen barn- säkerhet på medicinburkar, dörrar eller fönster och när vi cyklade hade vi ingen hjälm! För att inte tala om vilken risk vi tog när vi liftade.

Som spädbarn och barn åkte man bil utan barnstol, bilkudde, säkerhetsbälte eller airbag.

Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen och inte ur glas eller flaska.

Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ur flaskan och ingen dog av detta.

Vi åt muffins, mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och för mycket socker på cornflakes och i långfilen, inte blev vi överviktiga för det!

För att vi var alltid ute och lekte.

Vi kunde gå hemifrån på morgonen leka hela dagen och kom hem när gatlyktorna var tända.

Ingen kunde nå oss på hela dagen och vi var okej! I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka ned för någon backe och då upptäcka att vi glömt bromsarna.

Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att lösa problemet.

Vi hade inga Playstation, Nindendo, X-box, ingen video eller dvd, inga 150 kanaler på tv:n inget surroundljud, cd-spelare inga mobiltelefoner, datorer, inget internet eller msn. Vi hade vänner och dem fann vi utomhus!

Vi föll från träd och tak, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder!

Och inte blev någon stämd eller anmäld för det.

Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord Och inte fortsatte maskarna att leva i magen!

Vi fick luftgevär vid 10 års ålder, vi hittade på spel och lekar med hjälp av en pinne och en tennisboll, och fast man sa att det kunde hända, så var det inte så många som fick sina ögon utpetade av pinnar.

Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på och ibland steg vi bara in och pratade med dem.

Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna, de som inte blev det fick lära sig att handskas med besvikelsen.Otroligt, eller hur?

Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt mot lagen fanns inte. De var faktiskt lagens högra arm!

Denna generation har faktisk fostrat dom största risktagarna, problemlösarna och investerarna någonsin. De senaste 50 åren har varit en explosion av uppfinningar och nya idéer.

Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar och vi lärde oss att ta allt detta!
Om du är en av dem så; Grattis!

Det måste vara rena miraklet att du överlevde din barndom enligt dagens säkerhetsexperter!

—–

Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick,
att fjärdarna gnistra och jorden är varm
och himmelen utan en prick?

vad är det för tid,
vad är det för år
vem är jag,
vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med finaste hår,
hur fick jag dig i min famn?
Jag lever, jag lever! På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst millioner år, på denna enda minut.
Erik Lindorm

Tanken är den väldigaste makten i universum. 
Tänk goda tankar – du blir god. Tänk onda tankar – du blir ond.
Tänk vänliga tankar – du blir vänlig. Tänk lyckliga tankar – du bli lycklig. Tänk framgång – du blir framgångsrik.
Tänk sjukdom – du blir sjuk. Tänk hälsa – du blir frisk. 
Du blir vad du tänker.

Jag tycker att det är underbart roligt att läsa andra bloggar....att se hur bebisar växer och kärlek växer... eller går sönder...men det är en sak som gör många bloggar som egentligen skulle vara fina otroligt tradiga att läsa.

Det är när man hela tiden använder olika förkortningar typ: prommis...iofs...iaf....osv...ofta kombinerat med att man blandar svenska och engelska i språket.

Typ: Tog en prommis..lovely väder...

Kanske är jag gammaldags men jag tror att det vore lättare att bli läst om man använder ett mera enhetligt språk och undviker i alla fall en del förkortningar.

Lärdomen av detta är att , du är här för att du behövs så som du är! Annars skulle någon annan ha varit här. Du uppfyller någonting väsentligt, så som du är… Se bara på dig själv. Du kan bara vara den du är!

Det finns inte någon möjlighet för dig att vara någon annan. Du kan antingen njuta av den du är och blomstra, eller fördöma det och vissna bort.

Mycket "tänkvärda" ord skrivna av en gammal kvinna

Om jag fick leva ett liv till

Då skulle jag göra flera misstag nästa gång

Jag skulle vilja koppla av mera och vara mjukare

Jag skulle vilja vara dummare än jag varit på den här resan

Jag skulle vilja ta saker och ting mindre allvarligt

Jag skulle vilja våga ta fler chanser, bestiga fler berg

Och simma i flera sjöar

Jag skulle vilja äta mer glass och färre bönor

Jag kommer kanske att ha flera verkliga bekymmer

men jag skulle ha färre inbillade

Ni förstår...jag är en sån där människa som lever försiktigt

och sunt timme efter timme, dag efter dag.

Oh, visst har jag haft mina fina stunder,

och om jag fick göra om det

skulle jag försöka att bara ha stunder.

En stund efter en annan

i stället för att leva så många år i förväg.

Jag har varit en sån där person som aldrig går någonstans

utan termometer, varmvattenflaska, regnkappa och fallskärm.

Om jag fick leva en gång till skulle jag packa mindre i väskan.

Om jag fick leva en gång till skulle jag

börja gå barfota tidigare om vårarna

och fortsätta med det längre in på höstarna.

Jag skulle dansa mera, åka mera karusell

och jag skulle plocka flera tusenskönor.

Men du förstår - det får jag inte

Nadine Stair, 85 år