I himlen
står ett litet torp,
som människor
övergivit.
Därinne
växa blommor vilt,
som vinden
från Jorden rivit.

I himlen
står ett litet torp,
där gyllene fåglar
ropa.
De sitta som solljus
på en gren
och vilja vårt svårmod
bota.

Bo Setterlind

Tack snälla Sandra för att du berättade att det är Rut Senter som skrivit den dikten.

Ibland hittar jag dikter i tidningar och ofta har av någon oförklarlig anledning poetens namn försvunnit.

kanske inte alla anser det som så vitkigt som det ju är.

Ha det gott och tack igen!

http://kaela.bloggagratis.se/2008/06/07/763320-om-jag-verkligen-brydde-mig-om-dig/

Ja varför inte hela året Trollpackan- men då försvinner ju det sär särskilda som vi vill förknippa med den bullen.

Ha det gott och du - var rädd om dig!

Hade jag fått vad jag aldrig fick så hade det gått som det aldrig gick.
Hade jag mött den jag aldrig mötte och hade jag skött vad jag aldrig skötte
och hade jag känt vad jag aldrig kände hade åtskilligt hänt som nu aldrig hände.
Ja, hade jag gått dit jag aldrig går så hade jag stått där jag inte står.

Alf Henriksson

 Godare än så här kan det knappast bli

DET HÄR BEHÖVER DU HA HEMMA:

½ dl vetemjöl eller 1 dl grahamsmjöl +

 1½ dl vetemjöl
½ tsk salt

6 dl mjöl

k3 ägg

2-3 msk margarin eller smör

frysta bär av den sort du gillar bäst.

glass eller vispad grädde

SÅ HÄR GÖR DU:

Blanda mjöl och salt i en hög skål eller tillbringare. Tillsätt hälften av mjölken och vispa till en jämn smet. Häll sedan i resten av mjölken. Vispa sist i äggen. Smält matfettet och rör ner det i smeten, då behövs inget extra fett vid gräddningen.

Grädda tunna pannkakor, lägg upp dem i en trave med de frysta bären emellan (de tinar på de varma pannkakorna)

  Färska bär läggs uppe på strax före serveringen.

Servera pannkakstårtan avsvalnad med glass eller vispad grädde.

Din stund på jorden är just nu
Hur det bli bestämmer bara du
Försök först se det meningsfulla i livet
Träna på att inte ta all förgivet.

Se det lilla du gör som något bra
Lär dig leva i nuet dag för da
Att inte behöva bekräftas av andra
Utan med känslan, din egen väg vandra.

Vänner försvinner vänner kommer till
Det tar en tid innan de fattar vad du vill
Men var bara sann och lev rätt som du tro
Då kommer hos andra ett frö att gro.

För inte kan du hela ditt liv
Leva för andra, då är du naiv
Att göra just det som nu känns rätt
Är det viktigaste rätt och slätt.

Dina värderingar avgör ditt beteende och val
Gå mer på känslan, släpp alla kval
Lär dig andas djupt och lugnt
Så ska du se att livet ej blir tungt.

Okänd poet

Ett ögonblick av ömsesidig förälskelse. Hur länge varar det? Tre månader, säger en del.Något längre säger kanske andra.

Men i vilket fall varar det inte för evigt- det är nog alla överens om.

Inte heller blir man drabbad på detta mer genomgripande sätt särskilt ofta under ett liv.
Kanske en gång. Kanske något fler.
Man ser egentligen inte den andre, utan bara sina egna drömmar.
Och när drömmarna krockar och så småningom störs och till slut omöjliggörs, genom att verkligheten tränger sig på, upphör förälskelsen.
Mötet med en sådan person, om mötet övergår till en nära relation, ger en möjlighet till utveckling - vi kan bearbeta, stabilisera och kompensera inre konflikter och motsättningar åt varandra, skriver Björn Wrangsjö i sin bok Leva Tillsammans.
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9127097765

Du hittar den inbunden på länken här ovan.

 Och att utvecklas, att lära känna sig själv och andra på djupet, är livets mening, tycker han

Förr eller senare måste man förstås återvända till den mer konkreta verkligheten, börja se den andre som den person den faktiskt är.

- Men om man på något sätt kan ta med sig dessa väckta förmågor och kontakten med dessa källor, in i en varaktig kärleksrelation, tror jag det kan vara en mycket stor tillgång.

Men Björn Wrangsjö menar att olikheterna gott kan få fortsätta att berika en själv och relationen. Man kan lära sig att stå ut med olikheterna och se att man faktiskt kan komplettera varandra genom olikheterna, i stället för att försöka eliminera dem, vilket man aldrig kommer att lyckas med i alla fall.

En klart läsvärd bok!